… med ett vakande öga åt fel håll, ett graciöst språng och en uppvisning i avancerad flygteknik
Stare vid fågelmataren – 1970-talet
En fågel bakom nacken trots ett vakande öga framåt. Det här var en mild vinter och en hel del starar (Sturnus vulgaris) besökte vår fågelmatare på balkongen. Damen med det platta huvudet tittade åt fel håll och såg inte stararna, talgoxarna, blåmesarna och de eventuella rödhakarna.
I slutet av 1960-talet kunde man se väldiga flockar med starar men deras antal har minskat sedan det decenniet. Häckfågeltaxeringen, en årlig inventering av häckande fåglar i Sverige, visar att antalet häckande starar halverats, åtminstone räknat fram till 2000-talet.
Rådjur (nära Hornborgasjön) – 1970-talet
Rådjuret (Capreolus capreolu) rörde sig i markerna nära Hornborgasjöns vassiga strand, inte så långt ifrån den plats där Per Oscarsson, skådespelaren, bodde vid den tiden.
Rådjuret är allmänt förkommande men är ett attraktivt byte för bland annat lodjur och räv (som dödar nyfödda småkid) och inte minst för tvåbenta jägare. Mellan 100 000 och 200 000 rådjur hamnar varje år i en sådan jägares sikte. Sammanstötning mellan ett fordon och ett rådjur decimerar också stammen. Vid två tillfällen har jag tyvärr varit med om sådana kollisioner, en väldigt obehaglig upplevelse.
Tornfalk på Getterön, Varberg – 1970-talet
Med en närmast obegriplig fart och precision störtade tornfalken (Falco tinnunculusmot) mot marken, förmodligen i jakt på en anad mus, men bromsade upp bråkdelen av en sekund efter det att bilden hade exponerats. Inget byte den här gången men en uppvisning i avancerad flygteknik i svindlande hastighet.
Även om beståndet av tornfalk har minskat sedan 1940-talet så är den Sveriges vanligast förekommande falk. Det är inte ovanligt att den övervintrar här i Halland och i Skåne, annars är det en fågel som drar söderut i perioden augusti till november.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 