… med besök i belgiska enklaver
Efter gränspassagen vid vår färd från Tyskland så öppnar sig ett väldigt platt och öppet landskap där i norra delen av Nederländerna. Första större stad att passera är Groningen, som har ett invånarantal av ungefär 195.000. En figur på taket till möbel- och interiörföretaget Vos Interieur vid sidan av A7 viftar med en stol och en bordslampa och verkar lycklig över inköpet.
Den magnifika dammbyggnaden Afsluitdijk, som på bilden ovan visar leden norrut, är en väldig barriär som skiljer Nordsjön från IJseelmeer. IJseelmeer är den insjö som bildades då havsviken Zuiderzee avskiljdes efter färdigställandet 1933 av det väldiga byggnadsverket. Byggnationen hade då pågått sedan 1927.
Dammen löper från Den Oever på Wieringen (ett område som en gång var en ö) vid den södra delen av dammleden norrut till den lilla byn Zurich i Friesland. Afsluitdijk har en sträckning av 32 kilometer med en bredd av 90 meter.
Vlietermonumentet, som nämns i bildtexten och som syns på bilden härovan, ligger vid den plats där dammbygget slutligen förseglades och vattnen i Nordsjön och den nybildade Ijseelmeer separerades. Monumentet är ett torn som ligger vid en rastplats med gångbro över motorvägarna som löper intill. Bilden tidigare, som visade motorvägarna, är fotograferad från utsiktsplatsen där uppe i tornet.
Wimpiesaus-reklamen kan man ju köra om eller zappa undan om man i stället finner den på TV. Eller kanske skall man kolla in den lite och köpa och provsmaka sedan. Det är i alla fall en söt kryddig sås ”lämplig för chips, snacks eller stekt fisk”. Holländarna är mycket förtjusta i det som smakar sött (till exempel chokladströssel på det rostade brödet till frukost), liksom det är väldigt vanligt att äta en gående lunch på stan, chips (pommes frites) med majonäs och inget övrigt till.
Den här dagen alldeles i början av september var ovanligt varm, väldigt varm till och med, termometern visade som mest +32 gr C och det var väldigt trevligt att ha AC i bilen, speciellt då det blev täta köer i Amsterdam. Just dessa köer förstärktes av att den rutt som vi skulle köra var avstängd på grund av en trafikolycka och vi tvingades välja en annan väg. En försäljare passade under tiden på att ringa på min mobil men jag förklarade att jag inte hade behov just då av att byta elleverantör. Den nyinköpta färddatorn gjorde god nytta liksom den mycket kompetente kartläsaren, tillika sonen, som liksom sin far ibland kan grotta ned sig i kartstudier vid köksbordet hemmavid. I bilen kunde GPS, karta och son tillsammans inte ha fel.
Efter några dagar hemma i Rijswijk var det dags att åka söderut mot den belgiska gränsen för ett besök i en ovanlig ort, som vi hittade på kartan för något år sedan. En plats som varit helt okänd för oss tidigare.
I Nederländerna, bara några kilometer från gränsen mot Belgien, ligger Baarle Hertog och Baarle Nassau som är två små samhällen, eller egentligen samhället Baarle som på 1100-talet delades i två delar. Delarna ligger intrasslade med varandra i ett intrikat mönster och med komplicerade gränsdragningar mellan Nederländerna och Belgien. Baarle Nassau har en befolkning på ungefär 7.000 invånare.
Baarle Hertog, med drygt 2.500 invånare, består av 26 separata landbitar. Frånsett huvuddelen kallad Zondereigen, som ligger norr om den belgiska staden Merkplas, så finns det 22 separata stycken land insprängda på nederländsk mark, enklaver, eller exklaver om man istället ser på och benämner dem från belgisk horisont, och tre landbitar på den belgisk – nederländska gränsen.
Som om det inte vore nog med denna invecklade landindelning så finns det även sex holländska exklaver inom den största belgiska enklaven, en inom den näst största och åtta inom Zondereigen.
Gränserna mellan Baarle-Hertog och Baarle-Nassau är så komplicerade att endast lantmäterierna i Belgien och Nederländerna har möjlighet att redogöra för dem.
Bostadshusen brukar ha små skyltar på dörrkarmarna med den flagga som gäller för dem som bor där, men eftersom en fastighet kan stå mitt på en gräns så är det ytterdörrens placering som avgör landtillhörigheten. Det har hänt att den dörren har flyttats till lämpligt land, bland annat för att få ta del av den lagstiftning som tilltalar mest, nederländsk eller belgisk.
Vi passerade gränserna mellan Nederländerna och Belgien åtskilliga gånger under vårt korta besök i Baarle Nassau / Baarle Hertog. Gränserna är väl markerade, förmodligen därför att de i sig utgör en turistattraktion.
På ett café intog vi kaffe respektive kaffe och glass, förmodligen i Baarle-Nassau, det är svårt att riktigt veta.
Vid turistbyrån i Baarle-Nassau samsas de nederländska och de belgiska flaggorna snällt bredvid varandra. Jag tror att människorna i de två tvillingorterna lever i gott samförstånd och att de glatt utnyttjar de snåriga gränserna som turistattraktioner. Det verkar dock inte vara så allmänt känt utanför Nederländerna och Belgien, det här lite besynnerliga men väldigt vackra området, för en ung kvinna som jag handlade av påstod till exempel att svenskar inte var så vanligt förekommande. Och på turistinformationen kunde vi bara hitta broschyrer på nederländska (och på franska vill jag minnas), inget på engelska.
Det förtjänar kanske att påpekas att nederländska (”holländska”) är ett eget språk och att flamländska är en dialektgrupp av det språket (eller ett närbesläktat språk). Flamländskan talas i Östflandern och i Västflandern i Belgien och i angränsande delar i Nederländerna.
Baarle Nassau Hertog säger på sin officiella hemsida att den är den mest märkvärdiga tätorten i världen, med ett unikt förflutet, och att byn består av två kommuner med två borgmästare, två postkontor och två skolor (och då menar de väl en nederländsk och en belgisk). De påpekar inte utan stolthet att Barle har en befolkning med två nationaliteter som går tillsammans går hand i hand.
Det där med det unika förflutna skall jag läsa mer om, det skall bli spännande att ta del av gränshistorien, som tycks gå bakåt i tiden till 1100-talet.
Fotnot: första avsnittet av En ”roadtrip” … finns här.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
Funkar inte denna länken alltså?

GillaGilla
Jo, nu fungerar den ser jag.
/ mvh Lasse
GillaGilla
Hej Lasse!
Jag tittar in här då och då, och nu när jag såg bilderna från Afsluitdijk var jag tvungen att rota lite i ett gammalt album från när jag och Markus var i Holland. Hittade tex de här två 🙂


Markus som vid tillfället var extremt höjdrädd höll sig väldigt hårt i räcket med vänster hand.
Mvh,
Mikael
GillaGilla
Hej Mikael,
vad glad jag blev av att höra av dej och få veta att du kollar min blogg ibland! 🙂
Ja, nog ser Markus höjdrädd ut. Jag fick bara upp den ena av de två bilderna men den var i alla fall väldigt kul att se. Antar att Markus höll lika hårt i räcket på den andra bilden också?
Ha det bra!
Lasse
GillaGilla