… och dagen före hade vår kung, Gustav VI Adolf, gått ur tiden
På kvällen den 15:e september 1973 dog vår konung, Gustav VI Adolf, på Helsingborgs Lasarett, nästan 91 år gammal. Dagen därpå var det riksdagsval, några veckor dessförinnan så hade ett gisslandrama ägt rum i en bank vid Norrmalmstorg i Stockholm. Vietnamkriget pågick, Chiles president Allende hade nyligen dödats i en militärkupp och en internationell oljekris väntade runt hörnet. Nyhetsflödet var stort, för att inte säga enormt, i de båda TV-kanaler som de svenska tittarna hade tillgång till. Dessutom var det inte helt säkert att socialdemokraterna som vanligt skulle vinna riksdagsvalet dagen därpå. Och Tjabo skulle bli Sveriges nye kung.
I vallokalen i Folkets Hus i Varberg var det lugnt och stilla när abandowest med hustru gjorde sina medborgerliga plikter, eller utövade sina medborgerliga rättigheter. Lokalen var nästan folktom sånär som på de valförättare som ägnade den här söndagen åt sina skyldigheter eller kanske snarare sina frivilligt åtagna plikter. Utanför vallokalen, och på alla möjliga andra platser i staden, hängde flaggorna på halv stång som en åminnelse om att vår konung, som hade verkat som sådan i nästan 23 år, nu hade lämnat sina undersåtar.
Jag vet inte vilka partier de representerade men de verkade komma väl överens så där på valdagen, kanske efteråt också.
23-28 augusti ägde det berömda så kallade Norrmalmstorgsdramat rum, ett bankrån med efterföljande gisslantagande av personal inne i Kreditbanken och med dramats avslutande i bankens valv. I augusti fördes konungen, Gustav VI Adolf, till sjukhus i Helsingborg, där han opererades 21 augusti, varefter komplikationer tillstötte. Mediabevakningen fick fokus på dramat i Stockholm och kungens sjukdom kom lite i andra hand, vilket jag minns upprörde en engelsk platschef för ett större företag, som hade arbeten i samband med uppförande av kärnkraftverket vid Ringhals norr om Varberg. Då vi vid ett tillfälle talades vid sade han att han inte på något sätt kunde förstå mediernas prioritering, att bankrånare fick rubrikerna framför vårt rikes statschef, vars hälsa blev allt sämre.
Den här dagen, då sorgemusik spelades i radion och flaggorna hängde på halv stång, vilade det lite ödesmättat stämning över det som gällde valet. Det visade sig framåt kvällen att socialdemokraterna backade och valresultatet utmynnade till slut i den jämnaste mandatfördelning som riksdagen och svenska folket någonsin skådat. Ställningen blev oavgjord, för att använda idrottsspråk, nämligen 175-175, men socialdemokraterna med Olof Palme som statsminister valde att sitta kvar som minoritetsregering om än en omskakad sådan. De räknade med att erhålla stöd från Vänsterpartiet kommunisterna i de flesta fallen men skulle också komma att behöva söka breda lösningar.
Sverige hade alltså en jämviktsriksdag eftersom riksdagen hade 350 ledamöter och det socialistiska blocket och det borgerliga hade vardera 175 mandat under den period som följde. Resultatet blev att många beslut fick fattas med lottens hjälp, Sverige hade en ”lotteririksdag”. Inför nästa riksdagperiod ändrades reglerna och antalet ledamöter bestämdes till 349.
Och Tjabo då? Han kallades så under skoltiden. Jo, 27 år gammal blev han Sveriges konung och avlade sin konungaförsäkran den 19 september och hans valda valspråk blev ”För Sverige – i tiden”. Vår konung och statschef heter denna dag, drygt 40 år senare, fortfarande Carl XVI Gustaf.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o