… jo, det här och lite till, enligt Vecko-Journalen
Carina Portnow (1924-2012) beskrevs i Vecko-Journalen som Wallys nya fynd som gör succès pyramidal som Adéle i operetten Läderlappen på Oscarsteatern. Gustav Wally var chef för Oscarstetern åren 1942-47. Carina gjorde för övrigt också debut det här året på Operan i Trollflöjten.
Robert Josephsson var huvudredaktör för Vecko-Journalen och i just det här numret, nr 40 – 1945, var han dessutom ”ansvarig femtioåring” under rubriken En herre fyller år! En helsida upptogs för bilder på den jubilerande huvudredaktören, bland annat beskrevs han, ledsagad av bilden till vänster, som lejontämjare: ”Med sin örnblick behärskade han fullständigt djurens konung.”
1945 var annars fredsåret, andra världskriget var till ända, Danmark var fritt och ett uppslag ägnades åt en annan jubilar, Danmarks kung Christian X, som fyllde 75 år. Då ”optraadte Vagtparaden atter i de Røde Uniformer”.
Till kung Christians ära hölls en festföreställning på Det Kongelige (Teater) och i den blomstersmyckade logen sågs förutom den jubilerande danske kungen också kung Haakon av Norge, danske drottningen Alexandrine, den svenske kronprinsen Gustaf Adolf samt där bakom prins Knuds söner prinsarna Georg och Fleming (skriver Vecko-Journalen, men det är i så fall prins Axels söner tillsammans med prinsessan Margaretha). Prins Knud var det yngste av kungaparets två barn, båda söner, den äldre brodern var Frederik, sedemera Frederik IX. Prins Knuds och prinsessan Caroline-Mathildes söner hette Ingolf och Christian, och möjligen är det i stället de som står baktill på bilden.
På Dramatens studio spelades en fransk ”Vol au Vent” (är inte det något som går att äta?), Armand Salacrous ”Fästmännen i Le Havre”. Sigfrid Siwertz tyckte att man inte med bästa vilja i världen kan säga att Salacrous stycke är särdeles starkt. Han tyckte också att Göran Gentele, till exempel, som borde ha varit en hyddans son, liknade en kolorerad modeplansch som fick ganska illusoriska gälla tonfall när han blev arg eller rädd.
Dalarnes äldsta stad, Hedemora, avsåg att kommande år, 1946, fira 500-årsjubileum och tillkännagav det med en annons i Vecko-Journalen, som väl hade större riksspridning än Södra Dalarnes Tidning, som var den som annonserade.
”Hon är söt och ljuvligt naturlig” men ändå använder hon Vinolia läppstift och rouge, för ”det är just sådana färger som behövs för att effekten skall bli utsökt men diskret”. Det är konst att dölja konsten, säger Vinolia.
Nedan: Collijns visade upp den nya höstulstern, där annonsören bara vill peka på en enda detalj – den nya gosskragen, som nu är större än tidigare, ligger lösare och är mera öppen framtill. För övrigt fick bilden tala för sig själv.
Nedan: Bromma flygfält hade öppnat portarna och allmänheten hade för första gången fått fritt tillträde. 25 000 stockholmare tog tillfället i akt och studerade med intresse ”den förnäma uppsättningen trafikmaskiner, främst det jättelika Douglas-planet”, (som kanske är en DC-4, om jag får gissa).
Fotnot: Oscarsteatern 1945: Läderlappen. Operett i 2 akter av Johann Strauss. Regi: Sam Besekow. Medverkande: Randi Heide-Steen, Hans Kurt, Olav Gerthel, Gustav Wally, Gerda Ryselin, Nisse Ericson, Carina Portnow, Egon Larsson, Inga Brinck, Marianne Schüler, Vincent Jonasson, Mary Gräber.
Ovanstående mycket fina bild på en Vinolia reklamskylt har jag fått mej tillsänd från ”Ulf”, jag tackar så mycket för den vänligheten. Det står 1945 på skylten, säger Ulf, så både årtalet och bilden stämmer ju överens med temat för blogginlägget. Ulf säger vidare att skylten kommer från en gammal mataffär.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o