Skolan på landet – Ästad Folkskola sydöst om Varberg …

… ett besök 1:a maj 2014 på ett mycket intressant museum 

Ästads Folkskola - 2014-05-01

Ästads Folkskola – 2014-05-01

Fram till och med 1947 var det här en fungerande skola, en av många liknande små skolor som fanns på landsbygden runtom i Sverige. I dag rymmer huset samma skola som fanns där då, fram till några år efter krigsslutet alltså, men nu är det ett skolmuseum, Ästad Folkskola. Det är mer än väl befogat att göra ett besök i detta museum, både för de gamlingar (som jag), vilka har tillbringat ett antal år i motsvarande skolbyggnader, som för yngre människor som kan få en uppfattning om hur äldre generationer tillbringade sina tidiga läroår, oftast i klasserna 1 till och med 6.

Ästads Folkskola var en skola som byggdes, som revs ned, som byggdes upp igen, som lades ned och som återuppstod igen. Här följer lite information om den skolan och det är Barbro Svensson  som står för den information.

Ästads Folkskola - 2014-05-01

Ästads Folkskola – 2014-05-01

Folkskola var den obligatoriska skolform som lagstadgades 1842 för att ge barn baskunskap i diverse ämnen. Den skolformen hade helt upphört i början av 1970-talet och ersatts av enhetsskola och grundskola.

Muséet Ästads Folkskola drivs alldeles ideellt av Barbro Svensson, inga bidrag erhålls, men de skolanknutna saker som finns i lokalerna är skänkta. Barbros make Bertil är också delaktig i verksamheten, när jag anländer så står han till exempel ute i solskenet och borrar i en trälist som han sedan fäster på väggen i en av skolsalarna, nedtill på en plansch hamnar listen.

Vi börjar prata om muséet och efter en stund anländer Barbro med en bricka  fylld med kaffetermos, koppar och fat samt en form med nygjord rabarberpaj. Jag inbjuds att dricka kaffe med dem, paj ingår, och Barbro berättar att det är årets första skörd av rabarber som har använts. Egentligen så äter jag inte kaffebröd men här går det bara inte att motstå, pajen är fantastiskt god (man ser lite av den nedtill till höger på bilden).

Vi har alla tre minnen av den här typen av skola och själv minns jag förstås skoltiden i en skola på den sörmländska landsbygden under 1950-talet. Två klassrum där nere och två lärarbostäder på andra våningen. Vedeldad kamin i klassrummet, där man intill kaminen vintertid kunde hänga våta yllesockor till tork. Skolagan var inte avskaffad, ibland (men inte ofta) kunde någon få en råsop av läraren eller kanske en mildare variant, ett knackade i huvudet med ett finger. Bläckpenna och ett bläckhorn att doppa skrivstiftet i. Psalmsång, till lärarens orgelackompanjemang, på morgonen innan lektionen började. Spel med stenkula på grusgården eller fotboll på en annan grusyta, som lutade väldigt, där bollen med lätthet på egen hand rullade från det ena målet (markerat med stenar eller kläder) till det andra. En evighet sedan men utan muséer som det i Ästad också snart bortglömt.

Bertil och Barbro Svensson - Ästads Folkskola

Bertil och Barbro Svensson – Ästads Folkskola

I bakgrunden på bilden ovan skymtar ett klädesplagg som hänger på väggen. Det är en lottakårsuniform vilken skänkts till muséet av, som det visar sig, en gemensam bekant till oss tre. Uniformen användes tidigare av vår väns mor.

När skolan var nedlagd i slutet av 1940-talet så köpte hemvärnsföreningen byggnaden och den sal som vi just sitter i byggdes om en aning för att den skulle kunna fungera som kök. På vinden inreddes en lägenhet som hyrdes ut men för övrigt så fick huset behålla sin prägel som skola. Så förflöt fyrtio år med hemvärnsövningar, med huset som stab vid krigsförbandsövningar, med lottakurser, med sykurser och med vävkurser och med matlagningskurser och annat men skaran av hemvärnsgubbar tunnades ut och ett beslut togs om att huset skulle säljas. Någon uttryckte den tanken att det enda huset var lämpligt för var som museum. Så blev det, gamla skolattiraljer hittade tillbaka från där de legat gömda och glömda på vindar och i källare i hela Varbergs kommun.

Skolschema - Ästads folkskola

Skolschema – Ästads folkskola

Under den senare delen av 1800-talet började ett behov av en fast skola uppstå i Skogsbo Rote, man ville uppfylla kraven i den obligatoriska skolformen. En ambulerande undervisning hade upprätthållits men vissa barn hade bara tillbringat åtta veckor i skolan under ett helt år och något måste göras för att förbättra undervisningen.

Det tog ett par år innan man kunde enas om platsen för ett skolbygge. Det fanns tre byar inom Skogsbo Rote och ingen av dem som bodde i byarna ville att deras barn skulle få alltför lång väg att traska för att komma till skolan. Ett extra klokt förslag framfördes, nämligen att bygga skolan mitt i roten (rote = sockenindelning i mindre distrikt), för då skulle barnen från de olika gårdarna inom roten få ungefär lika långt att gå. Platsen för skolbygget blev Ästad, som vid den här tiden var en av de tre byarna, de andra var Stegared och Angryd. Skolan medförde att Ästad också begåvades med en affär och ett mejeri.

Den obligatoriska tramporgeln - Ästads Folkskola

Den obligatoriska tramporgeln – Ästads Folkskola

Skolhuset bestod av ett klassrum plus ett kök och ett rum för lärarinnan. Vedbod och dass byggdes på andra sidan av den intilliggande vägen, vilken också kunde användas som skolgård. Trafiken lär inte ha varit så hetsig.  Under fyrtio års tid undervisade en ensam lärarinna barn från sju till fjorton års ålder. Jag är osäker på om det var fler än en lärarinna under den fyrtioårsperioden, men det måste det ha varit, för i början av 1900-talet blev lärarinnan kär och gifte sig, vilket resulterade i att hon slutade sitt jobb, det passade sig inte med en gift lärarinna.

Häftapparat, ringklocka och pennvässare - Ästad Folkskola - 2014

Häftapparat, ringklocka och pennvässare – Ästad Folkskola – 2014

Vid den här tiden, i början av 1900-talet, så ökade barnantalen, det blev trångt i klassrummet och beslut togs om att bygga ett nytt skolhus. Det gamla huset revs, byggmaterialet togs tillvara och forslades ett hundratal meter bort från den tidigare platsen. Nu blev det i stället ett skolhus med två klassrum och en separat lärarbostad med två lägenheter. 1919 var skolan inflyttningsklar.

Ästads Folkskola - 2014

Ästads Folkskola – 2014

Så förflöt ytterligare trettio år. Alla barn var inte odelat glada åt den obligatoriska skolformen. En liten gosse blev tillfrågad om vad han tyckte om att gå i skolan och svaret blev: ”Näe, de e bara te att plåga fölk mä…”.

Under krigsåren i början av 1940-talet satte man in centralvärme med vedeldad panna i källaren, (som ersättning för de separata vedkaminerna i skolsalarna). En av lärarinnorna ansåg sig dock bli ”gasad” av en otät och läckande murstock och sade upp sig, den andra lärarinnan gick i pension. Då togs beslutet att lägga ned hela skolan och vad som sedan hände med byggnaden är beskrivet här ovan.

Ästads Folkskola - 2014

Ästads Folkskola – 2014

Ästad Folkskola har öppet under perioden maj till och med september, efter överenskommelse står det på hemsidan, men kör man förbi en söndag så kanske man ser att öppet-skylten finns på plats ändå. Telefonnummer och e-mail-adress finns att läsa på nämnda hemsida. Det är lite slingriga vägar som leder till Ästad Folkskola, som är belägen mellan sjöarna Byasjön och Älvasjön, men den informationen är förstås inte till så mycket hjälp. Ästads Gård med restaurang och boende ligger på gångavstånd. Sök på Google eller Google Maps,  skolan finns med där. Vägen som leder förbi heter förresten 779.

En ung pedagog visar hur undervisningen bedrevs - Ästads Folkskola - 2014

En ung pedagog visar hur undervisningen bedrevs – Ästads Folkskola – 2014

Det var dags att vända bilen åter genom den vackert ljusgröna bokskogen, förbi Öströö Fårfarm och mot Varberg, men först så måste jag diskutera med en lurvig svart/vit katt som uppehöll sin intill och bakom min bil. Jag ville förstås inte backa på den. Jag föreslog att jag först skulle få ta ett kattporträtt och att den sedan skulle se till att hålla sig undan från bilen. Efter att ett antal gånger ha riktat kameran mot kattnosen så gav jag upp. Så fort jag visade tecken på att höja kameran så fanns katten vid mina fötter, där den strök sig mot mina jeans och ville bli klappad, vilket den förstås blev. Den rullade sedan runt i det grova gruset och när jag åter riktade kameran mot katten så fanns den genast vid mina fötter igen. Ett par besökare lovade i stället att hålla ett öga på den svart/vita och jag kunde fara min väg utan besvär.

Skolkatten som inte ville låta sig porträttfofograferas - Ästads Folkskola - 2014

Skolkatten som inte ville låta sig porträttfofograferas – Ästads Folkskola – 2014

 o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

Annonser
Det här inlägget postades i Bildblogg, Bilder, Djur, Fotoblogg, Halland, Katt, Katter, Photo blog, Uncategorized, Varberg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s