… Nova, Sanny, trottoarkatten och katten i Delft
”Hej, jag heter Bobbi och jag bor granne med kameragubben. Matte heter Kerstin och ibland tycker jag att hon behöver frisk luft, så då tar jag med mej henne ut på en liten promenad. I dag träffade vi grannen ute på stan och då ville han fotografera mej. Bara för grannsämjans skull så ställde jag upp på det men inte tittade jag in i kameralinsen inte, hur mycket han är försökte fjäska. Nån måtta får det vara.”
Det här glada hundansiktet tillhör Happy och nog är det namnet valt med omsorg. En bit ifrån stohejet med Sverigedemokraternas möte i Brunnsparken satt Happy och den tillfälliga matten och vilade på kyrkogårdsmuren en stund.
Nova, 6 år, (hoppas jag fick det rätt med namnet, jag noterade i minnet men minnet minns som det vill ibland), är en spaniel som jag träffade i Öströös vackra skogar tillsammans med sitt lilla sällskap. Som alla snälla hundar och katter skulle hon gå så nära som möjligt för att hälsa och bli klappad, vilket gjorde det svårt för fotografen att fotografera, men husse var vänlig nog att be Nova att sätta sig en stund och då gick det bra att ta en bild.
Samojedhunden Sanny, 10 år, var en av besökarna vid Tjolöholm Classic Motor söndagen den 18:e maj. Han vilade under en stol med matte intill och tyckte nog som bärare av en så tät och fin päls att det var nästan för varmt den här dagen. Det varma vädret gjorde väl å andra sidan att det lockades så väldigt många till Tjolöholm, för det var ett riktigt välbesökt evenemang.
Ovanstående katt brukar jag möta allt som oftast. Den bor i ett hus söderut i en backe uppför. Den här dagen hade en äldre dam med rullator/rollator stannat till, vänt sig om mot katten, som satt intill ett trästaket med stensockel, och hon betraktade den (katten) noga. En perfekt bild var det, kvinnan vid rullatorn som studerade katten, och katten själv som bara satt där. Det irriterade mej att jag inte hade kameran med. Jag kom i alla fall att prata med damen, hon var väldigt sugen på att prata, och av någon orsak så visste hon (eller trodde sig veta) att katten var 18-20 år gammal. Katten var inte alls ointresserad av sällskap, helst sällskap i kombination med klappande och kliande av den. Inga spår märktes av de nästan tjugo åren, pälsen såg tät och fin ut. Vara som det var med den saken, senare på dagen tog jag med kameran och träffade åter på den randiga kissen och fotograferade den. Kvinnan med rullatorn var inte där, henne hade jag i stället sett vid torget strax innan.
Ett hastigt möte på en av de typisk brunstenade gatorna i den gamla delen av Delft. Den här bruna typen av gatstenen finns i de flesta gamla städer jag besökt i Holland och vad beträffar kattmöten så kan de ske i de flesta delar av världen.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o