… som mestadels rullade villigt under åren 1964 – 1974
Ovanstående vackra Saab-front tillhör en Saab 96 de Luxe, årgång 1962, som i sin tur tillhörde min syster och svåger, vilka inhandlade fordonet 1964. Det blev med tiden fler Saabar för systern och svågern, men den här texten handlar bara om denna Saab 96:a, med några undantag, undantagen handlar om andra gamla Saabar som fortfarande gör tjänst, nu på tävlingsbanorna i klassisk racing. Fortfarande en populär bil, Saab 96:an.
Tekniska data för den grålackerade huvudpersonen, som alltså är en tvådörrars bil, ger vid handen att motorn, en trecylindrig tvåtaktare, utvecklade 38 hästkrafter DIN om den var på gott humör, vilket den följande texten visar att den inte alltid var. Axelavståndet var 249 cm, längden 405 cm och bredden 157 cm. Bron på bilden belastades med tjänstevikten 880 kg (+ passagerare och semesterbagage) och däckens storlek var 5.20×15 medan bensintanken vid resans start förmodligen var fulltankad med 40 liter oljeblandat. För Saaben betalades vid tiden en skatt om 165 kronor, vilket i dag (2014) skulle innebära ungefär 1550 kronor. Bilbälte var standard från och med 1962 års modell.
Fotnot 1: Typintyget för den aktuella Saaben var upprättat av Svenska Aeroplan Aktiebolaget i Trollhättan den 21:a maj 1962 och som vanligt tackar jag Nina för registeruppgifterna. 35.890 Saab-bilar tillverkades detta år varav drygt 10.000 exporterades. I Sverige var marknadsandelen 12.8%, efter Volkswagen men före Volvo.
Fotnot 2: Sandselebron (bilderna), som korsade Vindelälven, färdigställdes 1927. Bron blev 1933 en kombinerad landsvägsbro och järnvägsbro på Inlandsbanan mellan Storuman (Storumansajten) och Sorsele och trafiken reglerades med ljusignaler/bommar. Tågen fick köra när landsvägstrafiken hade rött ljus och vice versa.
Bilen står på den kortare bron av de två spannen över Vindelälven i Sandsele. Den längre bron har ett spann på 72 m och den kortare 32 m. Efter det att en ny landsvägsbro hade byggts så återställdes Sandselebron 1974 till en ren järnvägsbro.
Fotnot 3: (Maps-bild mot Sandselebron – Maps-bild över Sandseles placering på kartan).
I maj 1964 inhandlades den grålackade tvååriga fyrhjulingen vid Motor & Handels AB på Vallavägen 25 i Katrineholm (annonsen är från 1969, då företaget hade flyttat till nya lokaler på Bievägen) och Saaben rullade väl sedan mest i den staden med omgivningar. Året därpå fick Saaben emellertid visa färg (grå alltså), för då styrdes färden norrut längs E4:an från Uppsala via Luleå och Boden mot slutmålet Kiruna. Hemresan företogs längs Inlandsvägen via Östersund, Sveg och Mora och vidare sydöst ut.
Vigsel i mitten av juni 1966 följdes strax upp med en bröllopsresa till Norge. Eftersom den trecylindriga tvåtaktaren hade frihjul och således saknade motorbroms (även om det fanns ett reglage för att koppla in en sådan) blev det mycket tramp på bromspedalen i de branta backarna i bergen (Trollstegvegen på rutten Åndalsnes-Valldal till exempel) och hela bilen kände sig överhettad och behövde luftas ibland men den uppvisade inga problem eller fel för övrigt. Tvåtakts-Saaben rekommenderades att inte köras långa stunder med motorbroms inkopplad eftersom motorn slets illa av detta. Om motorn fortsatte att rotera utan bränsletillförsel fick den inte tillräcklig smörjning (kom ihåg att oljan var blandad i bensinen).
Året därpå, 1967, fick Saaben rulla mot Idre och åter men från den resan finns inga bilder att visa.
De fyrtio milen till Varberg innebar förstås inga problem. Kul att ses igen!
Efter åtta år utan några nämnvärda bekymmer med den gråfärgade Saaben så var det dags för trubbel. 1972 var det läge för hemfärd från en vistelse vid Kornsjögården, strax söder om Örnsköldsvik. På morgonen avresedagen kom kraftig rök från bilen men det gick att köra de drygt fem milen till Skog, strax norr om Sandöbron. Där ville inte 96:an mer. Svågern tog sonen, drygt 5 år, vid handen och gick fram till ett hus som låg något hundratal meter från vägen för att förhoppningsvis få låna en telefon för att tillkalla hjälp. Telefonlån beviljades förstås och den önskade bärgningsbilen anlände strax och kunde ombesörja att den defekta 96:an kom till Saab-verkstaden i Skog.
Efter att ha lämnat den okörbara bilen på verkstaden så fick familjen, tillsammans med en del nödvändig campingutrustning, vidare körning med bärgningsbilen till Storsjö Stugby vid dåvarande E4:an en bit från Skog. Där i stugbyn installerade sig far, mor och barn i en ”lappkåta”. Under tiden rekvirerade verkstadsägaren en ny motor, som nästa förmiddag blev installerad i bilen. Med benägen hjälp fick de utsatta sedan möjlighet att komma till banken för att länsa sparbanksboken på större delen av sparkapitalet. Den nya renoveringsmotorn kostade ungefär 1.200 kronor, vilket skulle motsvara sådär 8.000 kronor i dagens (2014) penningvärde.
Nu var det väl, frånsett den länsade bankboken, bara glada miner? Jodå, åtminstone under 5 mils färd. Men, i trakten av Härnösand så var det uppenbart att något var fel igen. Det var i alla fall möjligt att köra vidare till närmaste Saab-verkstad, den låg inte så långt bort, och där konstaterades det att bensinpumpen hade slutat fungera. Inte nöjsamt att återvända till Skog igen, utan pumpen fick bytas ut på plats och det var bara att lägga upp slantar igen. Den vidare hemfärden kunde dock utan vidare bekymmer genomföras och ska man pusta ut så är det skönt att göra detta på egen garageplats eller i bilen på gatan utanför den egna boplatsen.
Ulf Svensson från Älvängen pysslar med något på bilen strax innan han skall ge sig ut för att köra några varv med sin Saab 96 på Falkenbergs Motorbana. Tävlingen är Falkenberg Classic -13 och klassen han kör i heter Tusencupen, där ”småbilar” upp till 1965 års modell med motor på max 1000 cc tävlar inom historik racing. Ulf tävlar för SVKG, som är en förkortning för Sportvagnsklubben Göteborg.Saab 96 Sport
Lars-Erik Danielsson från Surahammar rattar en Saab 96 Sport i samma tävling som Ulf Svensson ovan. Lars klubb heter MSK Hammaren, som representerar de båda orterna Surahammar/Hallstahammar. Man kan se att nospartiet på Lars-Eriks Saab är annorlunda jämfört med de övriga två Saab-arna här ovan, för från och med 1965 var 96:an utrustad med en ny, längre front.
När nya bestämmelser tillät trimmade standardvagnar i tävlingssammanhang så introducerades 1958 en sportmodell som kallades Granturismo 750, som var en sportigare 93 B. Från 1960 byggdes sportmodellen på den nya 96:ans chassi. 1962 fick motorn tre förgasare och trimmades till 52 hk samt var separatsmord och tankades med vanlig bensin (utan oljeinblandning). Denna modell fick heta Saab Sport, utom i USA där den gick under namnet Granturismo 850. 1966 döptes modellen om till Monte Carlo 850 för att hugfästa minnet av de segrar Erik Carlsson ”På taket” vann i det berömda rallyt. Monte Carlo-modellen utgick dock ur tillverkningsprogrammet 1968.
Tillverkningen av Saab 96, som inleddes 1960, upphörde vid årsskiftet 1979-1980 och då hade 547 000 sådana bilar tillverkats.
Härunder finns ett par kommentarer till detta inlägg och syns de inte i klartext så når man dem genom att klicka på ”kommentarer” sist i raden av de etiketter (sökord) som finns där.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
Riktigt fin och välpolerad SAAB 96. Bilar och bilresor från lite äldre tid väcker alltid en mängd minnen till liv. Det man bäst kommer ihåg är de problem som bilarna bjöd på.
Att bli stående uppe i Norrland med ett motorhaveri och utan mobiltelefon var naturligtvis en betydande utmaning. Att sedan vattenpumpen gick i evig vila kan man tycka blev i mesta laget. Efteråt är det dock sådana här händelser som kryddar upplevelsen från en resa när man har förträngt det besvärliga och känner en viss tillfredsställelse över att ha klarat en svår situation på ett bra sätt. Händelsen kryddar också en blogg flera årtionden senare.
Som praktikant på en mekanisk verkstad 1956 gjorde jag hållare till SAABs stötfångare och ramar till framsätena. Inte undra på att kvalitén på SAAB blev hög. Vi som jobbade med SAAB-detaljer var på studiebesök på SAAB i Trollhättan och det jag minns bäst därifrån är den stora pressen som pressade plåt till det berömda taket (Carlssons) och testbanan där bilarna plågades rejält.
Modellen SAAB 92 med vidareutvecklingar till SAAB 93 och SAAB 96 är väl en av dom bilmodeller som tillverkats längst. 1949-1980.
Har för mej att svågern hade en Volvo PV först. Att gå över till SAAB var ett stort steg Kanske din syster påverkade.
GillaGillad av 1 person
Det var en trevlig kommentar! Jo, svågerns bilar var (är) alltid välputsade. Och, visst är det bra att ha något att berätta om efter en resa med trassel, men frågan är om det trots allt inte är bättre att slippa bekymren vid vägkanten. Men vad skulle jag då ha att skriva om?
Jag visste inte att du har praktiserat på en mekanisk verkstad men då förstår jag bättre att kvaliteten på Saab-bilarna var så god, frånsett en enstaka trilskande motor. Stötfångare och framsätesramar har ju haft rykte om sig att vara av högsta kvalitet.
Svågern hade en PV 444 som första bil, men jag tror inte att min syster påverkade övergången till Saab. Fast jag skall fråga henne för säkerhets skull.
GillaGillad av 2 personer
Motorerna och vattenpumparna tillverkade vi tyvärr inte. Om vi hade gjort det kanske systern och svågern sluppit problemen. Men bloggen hade då blivit ett inslag fattigare.
Som vanligt alltså, hur man än vänder sej så har man ryggen bak.
GillaGillad av 1 person