… med personalbilder från 1960-talet
Ovan: vid kassan i butiken på Köpmangatan 11, främre raden fr v: Per Ericsson, Arne Svärd, Lasse Johansson, Signe Ros och längst till höger en kille med efternamnet Stein, möjligen Nils-Gunnar i förnamn. Bakre raden fr v: Lasse Eriksson och Monika Johansson.
Betjäning vid disk, det var vad som gällde vid den här tiden. När kunden, förhoppningsvis, fått vad som förväntats, så skrev expediten ett kvitto och rev från det block som förvarades i sidfickan på arbetskavajen, till vilken det för övrigt var krav på skjorta och slips. Kvittot tog kunden med sig och lämnade fram i kassan (den ”bur” som syns på bilden ovan), betalade och fick kvittot stämplat och kunde med sin vara eller sina varor vandra från butiken ut på Köpmangatan, nära torget. Lite tyngre material inhandlades på lagret, som låg på baksidan, tvärs över gården, där det gick att köra in med bil om det t ex gällde inköp och avhämtning av en säck cement eller annat skrymmande. Lagerpersonalen skrev kvitto på samma sätt som gällde i butiken och kunden fick betala på samma sätt i kassan. Det var förstås inte ovanligt att varorna i stället debiterades och att en faktura skickades i månadsskiftet, det gällde oftast för byggnadsfirmor och andra företag.
Ovan: butikschefen Gunnar Åhnstrand t.v. och Lasse Larsson studerar en prislista, jag tror att Lasse också pekar på en askkopp. Den sistnämnde slutade senare vid Lundins och öppnade i stället eget, en leksaksbutik.
En sammankomst med personal från Lundins. Öl, smörgås och kaffe står på programmet. Tredje ansiktet från vänster, tittande in i kameran, tillhör Lars-Erik Hedström, son till en av Lundins ägare, Erik Hedström. Lars-Erik tog i mitten av 1970-talet över faderns delägarskap.
Oppundabanken (Oppunda Härads Sparbank), i dag Sörmlands Sparbank, som också låg på Köpmangatan och dessutom var granne med Lundins Järn, hade en verksamhet som växte, i likhet med många andra banker, och de ansåg sig behöva mer yta och sneglade på järnhandelns fastighet.Även Lundins kände behov av större och mer ändamålsenliga lokaler, så diskussioner inleddes och en överenskommelse träffades så småningom mellan banken och järnhandeln och företaget med järnvaror köpte och flyttade in i lokaler på Vingåkersvägen 12, vid utfarten mot just Vingåker. Dessa lokaler hade tidigare inhyst grossistföretaget AB Bröderna Köhler. Det anrika Lundinshuset på Köpmangatan revs 1967 och Oppundabanken påbörjade sitt nybygge för att året därpå kunna inviga och flytta in i den nya fastigheten.
Bengt Cedervad poserar vid sin skyltning med Nilsjohan-varor, som han omhuldade, i de lokaler som Lundins Järn disponerade i det så kallade Merkurhuset, som är beläget i korsningen Fredsgatan – Vasavägen i Katrineholm. Lundins hade övertagit butiken efter förvärvet 1966 av Birger Ohlssons Järnhandel, det blev en filial till affären på Vingåkersvägen. Ingång till butiken i Merkurhuset fanns från båda gatorna.
Jag jobbade ungefär ett år i den här butiken (kallad Järniabutiken från 1968) och jag visste sedan tidigare att Bengt var en nära nog fanatisk samlare av klubbmärken, i första hand från fotbollsklubbar, och att han hade en fin samling nålar från de flesta lagen i Allsvenskan samt div I, II, III och IV. En gång frågade han mej om jag ville åka med honom till Simonstorp, som ligger några mil utefter vägen mot Norrköping, för införskaffandet av en attraktiv nål från bortalaget i matchen som skulle spelas där. Jag följde gärna med, det var en torsdagskväll, och vi tryckte in oss i hans ganska nya Volkswagen-bubbla. Gul vill jag minnas att den var.
Vi kom till Simonstorp och där fanns en hel del människor som strävade upp mot fotbollsplanen, som hette (heter) Skogsvallen. Ja, fotboll var ju vad Bengt och jag trodde gällde för kvällen, men publiken såg inte riktigt ut som den brukar göra inför match. Många välklädda kvinnor och dito män likaså. Vi kom fram till entrén och Bengt frågade aningen tveksamt om det var där och nu som Simonstorp skulle spela mot den klubb som jag inte minns namnet på. Mannen vid insläppet såg uppriktigt förvånad ut. ”Här spelas ingen fotboll i kväll, det är ju torsdag, Skogsvallen är festplats i kväll!”
Vi travade åter mot bilen. Bengt var aningen slokörad, matchen hade antagligen spelats kvällen innan eller skulle den spelas en annan dag, men jag tyckte utflykten var riktigt rolig.
Enligt artikeln i Katrineholm-Kuriren (se klippet ovan) hade Bengt vid tillfället för intervjun hela 3.200 klubbnålar, mestadels från fotbolls-, bandy- och ishockeyklubbar. Bengt finns inte längre med oss, så jag kan inte fråga honom hur många klubbmärken han fick samlat ihop och jag vet inte var samlingen finns i dag.
Ovan: en fikapaus i lunchrummet på tredje våningen vid Köpmangatan med Kjell Järnström t.v. och Kennert Björk. Kjell körde lastbil och Kennert jobbade i butiken.
Kennert började arbeta på Lundins 1961 som 14-åring och har sedan dess, förutom att jobba hos Lundins, både i butiken vid Köpmangatan och vid Vingåkersvägen, bland annat studerat på Åsa Folkhögskola (utanför Sköldinge i Sörmland). Numera är han, som tidigare nämnts, pensionär, och är engagerad i hembygdsforskning.
Ovan: några år senare träffade jag Kennert igen, den här gången hemma i hans lägenhet i Katrineholm. Det var förstås inte bara några år senare. Både Kennert och jag har hunnit med att uppnå pensionsåldern, så det är ett antal decennier sedan vi träffades senast och den gången var det faktiskt i Varberg, då han gjorde ett besök hos oss på västkusten strax efter vår flytt dit (hit).
Framför sig har Kennert en sparad tidning från 1975 med en helsida om Lundins Järnaffär, som det året firade 100-årsjubileum. Den tidningen hade han förresten fäst på dörren för mej att titta på då jag ringde på och vi skulle träffas igen efter mer är fyrtio år.
Här kan du klicka om du vill se ett tidigare inlägg, som handlar om rivningen av den fastighet som inhyste Lundins Järnaffär fram till och med 1967.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
Så roligt att läsa om Lundins. Det var en synnerligen välkänd affär för mig och mina syskon eftersom vår pappa (Ingvar Karlsson) ägde Stenstorps Fabriker och var en stor (?) kund hos Lundins. Vi var med honom många gånger när butiken låg på Köpmangatan. Så trångt det var där! och Senare när det flyttades till Vingåkersvägen. Själv praktiserade jag på kontoret när jag gick handel- o kontorsutbildning 1966-68. Jobbade också extra i butiken i Merkurhuset. Man kommer ihåg några namn; Lizzie och Birgitta (kontoret) Helge Häcken, Kocken, Arne Svärd, Kajan, Cedervad och många fler som jag inte minns namnen på. Kul tid. Inger Hjerne (Karlsson).
GillaGillad av 1 person
Tack Inger, väldigt trevlig kommentar! Många tycks ha en koppling till Lundins men så fanns de ju i stan under en lång tid också. Stenstorps var absolut en stor kund hos Lundins. Jag återkommer så småningom med fler inslag i ämnet Lundins Järn eftersom jag har ytterligare en hel del bilder att visa och dessutom tycker det är kul att skriva. Mina minnen och bilder slutar 1968 men av Kennert har jag fått några foton från Vingåkersvägen, mitten av 70-talet, bilder som jag tänker använda.
GillaGilla