… på ”Nidingen, en liten klippa, som uppskjuter i den vida hafsrymden” – så skrev C.G. Brunius 1838
Nidingens fyrplats – 1969
Vi fick en inbjudan att följa med på en båttur och tvekade inte att tacka ja, förstås. Båten hade Stavder i norra delen av Väröområdet som hemmabas, nära platsen där kraftverket Ringhals så småningom färdigställdes. En vacker solskensdag, söndag förmodligen, klev vi ombord på Vestanvåg Stavder och puttrade ut på det blankt blå havet, utan egentligt mål. Den erfarne skepparen undrade emellertid om vi kanske skulle ta sikte på Nidingen, vädret kunde ju knappast bli bättre än vad det var. Efter att ha diskuterat förutsättningarna så blev det bestämt att Nidingen fick bli vårt mål. Jag minns inte, men ett par timmars färd var nog vad som förväntades.
Färdmedel mot Nidingen – 1969
Nidingens fyrplats skjuter upp i Kattegatt som den synliga toppen av en ändmorän som löper i öst- västlig riktning. Ön ligger ungefär en mil sydväst om Onsalahalvön och den är ungefär en kilometer lång, vilket låter längre än som jag minns den, och på det bredaste stället är den långsmala ön cirka 300 meter. Otrevligt farliga rev omger Nidingen. Byggnaderna, fyrarna och den övriga bebyggelsen, ligger på ungefär 4 meters höjd över havsytan. Nidingen ligger inom Kungsbacka kommun. Det 725 hektar stora området, varav ön utgör ca 13,5 hektar, är skyddat sedan 1980 och ägs av Fastighetsverket och ingår i Natura 2000. Ön är ett paradis för ornitologer, kanske är den västkustens förnämligaste fågelö.
Någon egentlig hamn fanns inte för oss att angöra men en brygga siktade vi och närmade oss försiktigt. Jag tror att tilläggsplatsen kallas Kausan, den ligger i alla fall i Kausalagunen (lagunen påminner om en kaus, som är ett båtbeslag). Jag låg i fören och spanade efter stenar som båten kunde stöta emot och skepparen lotsade oss varsamt fram mot bryggan. Personalen på Nidingen hade siktat oss och mötte upp vid ankomsten. De berömde den lugna framfarten mot land och berättade att de sett en eller annan tidigare gäst som stött på grund vid samma infart.
Personal vid Nidingens fyrplats – 1969
De tre männen bör ha varit fyrmästaren, biträdande fyrmästaren och fyrvaktaren.
Nidingen har en lång tradition som fyrplats. Redan 1624 var den bemannad, eller i alla fall sköttes den anläggning som fanns där då, i danskt ägo, av människor. Ungefär 600-700 fartyg beräknas ha strandat vid ”skeppens kyrkogård” eller ”de döda skeppens ö” sedan Nidingen blev svenskt år 1645. Faktum är att ett fartyg gick på grund samma år, 1969, som vi med Vestanvåg Stavder gjorde vår visit på det steniga området.
Nidingens fyrplats – 1969
Nidingen är den första fyrplatsen under svensk administration och förmodligen världens första dubbelfyr. Falsterbo och Kullen är äldre fyrplatser men de blev svenskadministrerade först 1658, Nidingen alltså 1645. Namnet har ön/fyren förmodligen fått av att stockeld eller stället där man tänt stockeld har kallats ”nyding” eller ”nying”.
De båda identiskt lika sexkantiga fyrtornen, 10 meter höga, togs i bruk 1834, norr om dem som fanns på plats innan. Redan 1846 utfördes om- och tillbyggnation av tornen varvid dess höjder fördubblades och den nya höjden blev 18 meter. Hundra år senare, 1946, moderniserades fyrplatsen och ett 24 meter högt torn uppfördes, varvid de två äldre togs ur bruk. De är sedan 1935 registrerade som byggnadsminnesmärken.
1973 automatiserades fyr och mistsignal och vid årsskiftet 1978-79 avbemannades fyrplatsen och fjärrmanövrerades i stället från Sjöfartsverket i Norrköping.
Nidingens fyrplats – 1969
Fjorton byggnader fanns på ön då vi besökte den, fyrtorn och alla andra byggnader inräknade. Tre fyrtorn alltså och tre boningshus samt åtta ekonomibyggnader. Ett vinschhus byggdes 1972 och då blev antalet byggnader femton.
Tomfat om babord eller styrbord – 1969
Ett tomfat guppade på babords sida, eller om den kanske kom att hamna på vår styrbordssida. Jag vill bara visa att jag har lärt mej att babord är till vänster om vår båt och att styrbord är … till höger (eller om det är tvärtom). Vad jag däremot vet är att den eländiga Praktica-kameran jag använde hade en ridåslutare som ibland släpade långsamt, om den inte fastnade, vilket gör att bilden på tomfatet saknar exponering på högersidan, vilken blivit svart i stället. Tyvärr blev det också så att de översiktsbilder jag fotograferade från båten, de halverades, så det finns ingen totalbild av Nidingen i det här inlägget, men tack och lov så blev det totalt sett i alla fall några felfria rutor från vårt besök på den då ännu bemannade fyrplatsen.
I dag är det Fastighetsverket som är ansvarigt för byggnaderna och Kungsbacka Kommun som sköter om uthyrning av boningshusen till turister samt ansvarar för båttransporter till ön. Det finns också något som heter Nidingens Vänner, det är en förening som värnar om Nidingen och framför allt om bevarandet av de gamla dubbelfyrarna.
Bild från: http://nidingensfagel.se/index.html
GOF/Nidingens Fågelstation försöker se till att stationerad personal finns på plats i perioden mars/april till oktober och de har dessutom fått ansvaret av Kungsbacka Kommun och Statens Fastighetsverk att stå för tillsyn och skötsel i vissa delar.
Fotnot: Främsta källa för inhämtande av fakta har varit ”Fyrplatser i Hallands Län, kulturhistorisk inventering, Stiftelsen Hallands Länsmuseer Halmstad och Varberg, Landsantikvarien Halmstad 1980”.
Fotnot 2: Här finns en skildring i tidningen Blänket om livet på Nidingen 1952-1973.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 