Så minns jag min mormor … och så minns mormor …

 … jag minns nybakade bullar, kaffe på fat och morfars snusränder

Min mormor Edit - 1970-talet

Min mormor Edit – 1970-talet

Min mormor hette Edit Rosalia och var född under tidigt 1890-tal, 1893 närmare bestämt. Edit som namn var nog ganska vanligt då och är inte alldeles ovanligt namn i dag heller. Rosalia däremot förekommer inte så ofta, i alla fall inte som tilltalsnamn, färre än 200 kvinnor i Sverige heter så. Edit lär betyda ungefär stolt segrare, baserat på den fornengelska förlagan. Mormor var väl en stolt segrare på så sätt att hon genomlevde först en barndom i en statarfamilj(*) och sedan gifte sig till ytterligare ett statarliv men mormor hade inga sådana manér som att framhäva sig själv. Inte alls. Andranamnet Rosalia härstammar från latinets namn för ros, rosa, och vad skulle kunna vara vackrare än en mormor som är som en ros och som har ett namn som en ros och som bjuder på alldeles nybakade bullar?

(*) Statarliv i Björkviks socken i Södermanlands län har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Morfar och mormor vid köksbordet ungefär 1965

Morfar och mormor vid köksbordet ungefär 1965

Mormor Edit framför huset - 1950-talet

Mormor Edit framför huset – 1950-talet

Mormor Edit och morfar Algot flyttade till det här huset i slutet av 1940-talet. De hyrde det av Jönåkers Häradsallmänning. Huset var stort och omodernt, saknade rinnande vatten och hade toaletten (torrdasset) fastspikat på väggen till den gamla outnyttjade ladugården sjuttiofem meter bort. Huset var dock vackert beläget med utsikt över sjön Näsnaren, den Näsnaren som låg i Björkviks socken. Sjön ligger fortfarande i Björkvik men begreppet socken är inte så gångbart längre. I Näsnaren badade vi, min syster och jag, det var väldigt bråddjupt och jag kunde inte simma. Morfar skulle alltid meta på metardagen, jag tror att det var på Kristi himmelfärdsdag. Jag metade också ibland och fick nån gång upp en aborre eller en gädda eller en blänkande mört.

Mormor och morfar använde på nedre botten köket och ett angränsande rum, det senare som sovrum. Det fanns ytterligare ett rum på den nedre bottnen men det användes bara vid besök och värmdes annars inte upp de kalla årstiderna även om det fanns kakelugnar i dessa två rum. På andra våningen var en oinredd vind förutom ett litet inrett kök vid ena gaveln men däruppe var det svinkallt utom på sommaren. Den oinredda vinden var mörk och lite otäck, där fanns kanske bovar som gömde sig. I köket där nere fanns en vedspis som också fungerade som värmekälla, och morfar kånkade på vedkorgen mest varje dag. Mormor lagade mat eller bakade, kanske fanns det nybakade rågkakor som hon bjöd på med nykärnat smör till. Det var himmelskt gott, minst sagt! Vatten dracks från en rostfri hink som stod bredvid vasken (eller om det var en slaskhink) och där på vattnet i hinken (dricksvattenhinken) flöt en likaså rostfri skopa, som alla skulle använda om törst uppstod. Jag kan inte för mitt liv komma ihåg var brunnen låg, kanske hämtade jag aldrig vatten, jag var nog för liten.

Jag minns inte när fastigheten blev elektrifierad men det var nog i mitten av 1950-talet. Däremot minns jag att de dessförinnan alltid satt vid köksbordet, som på bilden, och väntade på att kvällens eller eftermiddagens skymning skulle övergå i mörker. När mörkret nästan hade infunnit sig var det dags att lyfta fotogentaklampans långsmala glas (med en utbuktning nedtill på röret för att koncentrera syret till spetsen på lampveken) för att sedan tända veken med hjälp av en tändsticka.

Sommarmys vid trädgårdsmöblerna - grusvägen syns i bakgrunden - början av 1960-talet

Sommarmys vid trädgårdsmöblerna – grusvägen syns i bakgrunden – början av 1960-talet

Tjugofem meter från huset, som låg väldigt ensligt som de flesta hus där på landsbygden, det var någon kilometer till närmaste granne, där framför huset fanns en allmän grusväg. På den grusvägen, som man kunde se en skymt av från köksfönstret, passerade det i ganska sällsynta fall ett fordon och då gällde det att identifiera vem det var som körde, mormor och morfar kände igen de flesta bilarna. I de mer sällsynta fallen passerade en motórcykel, med betoning på det andra o:et, morfar uttalade det så.

Morfar stoppade ofta in en prilla snus under överläppen och då sipprade det vanligtvis fram en liten brunsvart rännil från hans ena mungipa, eller kanske från båda. Mormor uppskattade inte den dekorationen.

Mormor drack kaffe på fat med en sockerbit mellan läpparna. Hon balanserade fatet på de utspärrade och lätt krökta fingrarnas toppar, blåste på det riktigt varma kokkaffet och lät kaffet silas genom sockerbiten så att det blev sött och gott. Kaffet luktade nog väldigt frestande där på fatet framför näsan. Hon fick säkert parera sockerbiten med hjälp av både tungan och tänderna, kanske sörplade hon också men det minns jag inte.

Min mormor Edit till höger med pappa Carl Henning, lillasyster Ester och mamma Augusta - 1907

Min mormor Edit till höger med pappa Carl Henning, lillasyster Ester och mamma Augusta – 1907

Mormors föräldrar Augusta och Carl Henning gifte sig i december 1885 och bosatte sig vid Ladukärret i Kvillinge socken nära Norrköping i Östergötland. Jag rabblar här nedanför upp namnen på alla de platser där de sedan bodde från och med giftermålet, fram till döddagar, bara för att visa på hur ofta statarna/drängarna flyttade. Carl Henning jobbade som statdräng, eller ladugårdskarl, även om klädseln på fotografiet ovan skulle kunna tyda på något annat. Alla platserna ligger i Södermanland utom de där jag har markerat med (E) som betyder Östergötland. Jag får tacka min syster Nina som har letat rätt på alla boställena:

1885-1886 Ladukärret Kvillinge (E); 1886-1887 L:a Forssa, Östra Vingåker; 1887-1891 Fisksjömon, Kvillinge (E); 1891-1892 Brenäs, Kvillinge (E); 1892-1893 Fall, Björkvik; 1893-1895 Carlshem, Björkvik; 1895-1896 Nästorps Säteri, Floda; 1896-1899 Syltmåssen (Syltmossen?), Lerbo; 1899 Kvarntorp Axelsberg, L:a Mellösa; 1899-1901 Axelsberg, L:a Mellösa; 1901-1903 Kvarngölet, Östra Vingåker; 1903-1905 Sila Östergård, Skedevi (E); 1905-1907 Rejmyre, Skedevi (E); 1907-1910 Brunsta, Bettna; 1910-1911 Myrkärr, Stora Malm; 1911-1914 Tjärsta Västergård, Björkvik; 1914-1915 Brunsta, Bettna; 1915-1916 Hofsta, Björkvik; 1916-1917 Östra Åå, Björkvik; 1917-1919 Valla, Björkvik; 1919-1921 Smedsbol, Björkvik; 1921-1925 Görelsberg, Björkvik; 1928 – 1930/1933 Klubbetorp, Björkvik.

Augusta, mor till mormor  Edit - ca 1915

Augusta, mor till mormor Edit – ca 1915

Det var med all säkerhet per hästskjuts som flyttningarna företogs och vissa av dem krävde förflyttning ganska långa sträckor. Om ingen hade ombetts i förväg att tända i eldstaden så var det kallt vid framkomsten till den lilla lägenheten med ett rum och ett kök, det var ju oftast sent på hösten och förmodligen sent på kvällen också. Mormor berättade, att på ett ställe så hade en ”farbror” eldat i den öppna spis som fanns i den lägenheten och det var varmt och skönt men i gengäld så kryllade det av bruna långsmala kackerlackor intill den varma eldstaden. Ingen hade förstås förvarnat om dessa kryp och mormor och de andra barnen var rädda för dem. Alla de fem barnen låg för övrigt oftast i köket.

Herrgården Harpsund i Lilla Mellösa hette så sedan medeltiden och fram till omkring 1660, då namnet ändrades till Axelsberg, uppkallat efter dåvarande ägaren, landshövdingen och friherren Axel Stålarm. Efter uppförande av en ny huvudbyggnad 1913-1914 ändrades namnet åter till Harpsund. Det var vid gårdsbruket vid Axelsberg/Harpsund som Carl Hennings och Augustas familj bodde 1899-1901.

Den siste privata ägaren till Harpsund var Carl August Wicander, känd affärsman och industriidkare och i hög grad kulturellt intresserad. Han avled 1952, och i sitt testamente förklarade han beträffande Harpsund: ”Att användas som hedersbostad för Sveriges vid varje tid fungerande Statsminister testamenterar jag på nedan angivna villkor till Svenska Staten mig tillhöriga Säteriet Harpsund med underlydande gårdar och hemman i Mellösa socken”.

Vid Falls gård i Björkvik i Södermanland föddes min mormor som det fjärde av fem barn. Pappa Carl Henning arbetade på gården. Jag har inte så mycket information om hur de levde innan mormor började skolan men då hon gjorde det var de i stället bosatta vid Axelsbergs/Harpsunds säteri, i en högt belägen sta’stuga (statstuga) nära säteriet, och hon kom att börja skolan i (Lilla) Mellösa, intill kyrkan. Harpsund och Mellösa ligger i Flens kommun. I sta’stugan bestod deras bostad av ett rum och ett kök, men köket delade de med en annan familj.

Mormor Edit började alltså i skolan i L:a Mellösa, 1900 eller 1901. Hon var skolklädd i rock, halvlång kjol och knäppkängor. De hemstickade yllestrumporna var färgade med mossa som färgämne. Hon tyckte att lärarinnan, en kvinna i femtioårsåldern med hårknut i nacken och iförd lång kjol, var snäll, men mormor fick inte skriva med vänster hand vilket annars var naturligt för henne eftersom hon var vänsterhänt. Hon blev genast tillrättavisad om hon försökte med vänsterhanden men det blev ju sådana konstiga krumelurer med kritan i den högra handen. Med tiden gick det i alla fall bättre och från det jag minns henne så fungerade det bra att använda både höger och vänster hand.

Folkskollärare E.G. Arvin

Folkskollärare E.G. Arvin

I Östra Vingåker hade familjen snälla grannar och där fanns också en snäll skollärare som Edit tyckte om, Arvin hette han. Däremot blev det då och då skifte av lärare till en lärarinna, som mormor beskrev som en ”apa”. Mormor, en flicka som hette Hanna och en pojke som hon inte mindes namnet på, hade vid ett tillfälle inte kunnat läxan och som straff fått utmätt kvarsittning efter det att skolan var slut för dagen. Lärarinnan var ”fin å sej”, hade ett ärende till närbelägna Claestorp, ett gods med anor från 1400-talet, och ”la i väg” mot detta ställe. Där satt de tre eleverna, det blev kväll, lärarinnan hade glömt bort dem. Pojken hoppade så småningom ut genom ett fönster och gick hem men flickorna blev kvar i skolan. ”Nu sitter de kvar, ungarna”, sades det därhemma. Till sist, vid kvällningen, kom lärarinnan i alla fall tillbaka och de blev utsläppta och kunde gå hem. Dagen därpå skulle pappa Carl Henning åka till (också närbelägna) Katrineholm med ett lass brädor. Han stannade till vid skolan, knackade på, lärarinnan kom ned från sin lägenhet och öppnade och ”fick sig ett uttag” och Carl Henning förklarade att ”det där var allt sista gången ungarna satt kvar, annars så …”. Mormor berättade detta med en viss belåtenhet.

Om skolan i Sila i Skedevi socken berättade mormor att dit gick barnen varannan dag. Vidare berättade hon att där var det en extra elak (”íllaker”) lärare. Barnen fick stryk med pekpinnen, dock inte mormor vanligtvis, jag antar att hon var lika snäll som barn som hon var som vuxen, men i alla fall hände det sig en gång att en pojke som satt framför Edit skulle ha aga med pekpinnen. Det bar sig inte bättre den gången än att pinnen gick av och mormor fick ”del av ä’en”, hon fick pekpinnens avslagna ände på sig.

Mormors mamma skulle, åtminstone på ett ställe, sköta bevattningen av ungdjuren på gården, djuren skulle dricka alltså. Det fanns en pump på gårdsplanen, en träpump som mormor sade. Pumpen läckte och på vintern var det ett rent elände, det blev halt naturligtvis när vattnet frös till is. Jag vet inte riktigt hur pumpen såg ut men det var tydligen nödvändigt att klättra upp på den för att pumpa. Halt för pumparen, som var mormors mor, och halt för ungdjuren, det frusna vattnet skapade isbana för djuren och deras klövar åkte åt alla håll. Det fanns för övrigt inga hästar på den gården utan i stället ett par oxar, vilka ingick i Carl Hennings uppgifter att hantera och köra.

Mormors mor och de andra kvinnorna, som skulle sköta familjernas tvättar, måste gå till en närbelägen bäck och vintertid ofta först knacka hål på isen för att sedan försöka få kläderna rena i det iskalla vattnet. Förutom att det var ett ytterst otrevligt och svårhanterligt jobb i kylan så var det inte alls bra för hälsan.

Rejmyre Glasbruk, hytta och sliperi - kanske 1950-tal

Rejmyre Glasbruk, hytta och sliperi – kanske 1950-tal

1905 flyttade familjen till Rejmyre, en samhälle som ligger i Finspångs kommun i Östergötland och som är, och som har varit, känt för sitt glasbruk. Här fick Carl Henning plats i hyttan som smältardräng, han öste bland annat in glas i ugnen, restglas som skulle återanvändas. Mormor och hennes syskon utom den äldsta systern, som hade en annan ”plats”, arbetade också där vid glasbruket.

Mormor, i mitten, vid konfirmationen

Mormor, i mitten, vid konfirmationen

Mormor packade bland annat glas på bindkammaren, glas för export, men hon hade även andra uppgifter. Hon trivdes ganska bra där, det jobbade ju både pojkar och flickor i tonåren på bruket. I Rejmyre konfirmerades Edit, året var 1907. Hon läste fram för bruksprästen, Karl Gustaf Widelius, som förutom att vara präst också var skollärare och han var snäll mot sina konfirmander, men om mormor gick i skolan i Rejmyre vet jag inte. Enligt egen uppgift så varade hennes skoltid fyra år och i så fall skulle det inte ha varit aktuellt med skolgång i Rejmyre.

Ur Svensk rikskalender 1908

Ur Svensk rikskalender 1908

Morfar och mormor träffades vid gården Listorp i Björkvik där de båda jobbade. Mormor var nog mellan arton, eller ”alton” som hon sade, och nitton år gammal då de träffades, morfar var drygt fyra år äldre. Jag frågade vid ett tillfälle om det var kärlek vid första ögonkastet men det verkade det inte ha varit, mera att de blev ett par bara. Dessutom höll det på att inte bli något alls, för en kväll, när morfar kom körande med häst och vagn utanför boningshuset, så såg han genom fönstret att mormor och en ung man som hette Julius (också han en arbetare vid gården) satt tillsammans vid matbordet och pratade. ”Jaså, är det på det sättet” tyckte morfar. Men det var inte på det sättet och det var nog så att Edit och Algot hörde ihop i alla fall, för det blev bra mellan dem igen. Då kan man tänka på hur små marginaler det är i livet egentligen. Om det inte blivit bra mellan dem igen så hade inte dessa rader skrivits, till exempel.

Efter ett och ett halvt år var det giftasdags, året var då 1913 i april, och det kanske inte kunde vänta längre för i juni föddes det första barnet, min äldsta morbror, det är han som står mellan morfar och mormor på bilden nedan. Min mamma sitter på marken som tvåa från vänster, hon blev nummer tre av syskonskaran på sex barn. Av barnen på bilden är det de mörkt klädda som är barn till Edit och Algot, de två ljust klädda är förmodligen grannbarn.

Morfar och mormor med de sex barnen + två vitklädda kamrater - ungefär 1925

Morfar och mormor med de sex barnen + två vitklädda kamrater – ungefär 1925

HofstaEdit och Algot fick sex barn, fyra flickor och två pojkar, och de flyttade inte runt som tidigare i livet utan blev stationära. Platsen de bodde på från 1914 fram till 1936 hette Udden och morfar jobbade vid gården intill, Görelsberg, som hörde till Hofsta Säteri.

Mormor sydde alla barnens kläder, för hand naturligtvis, men morfar hade en skomakar-maskin och tillverkade skor till hela familjen (jag undrar hur han kunde ha råd att köpa en sådan maskin). På sommaren hade barnen dock inga skor på fötterna, vilket framgår av bilden. Både min syster och jag minns att maskinen fanns kvar, i ett uthus intill huset där mormor och morfar bodde med utsikt över sjön, plus att där också fanns träpliggar, skomakarbeck, becktråd och annat som hörde till skomakeriet, och där kunde morfar laga skor till oss och andra. Maskinen var kanske av fabrikat Singer och såg också nästan ut som en vanlig symaskin.

Edits mor Augusta avled i december 1930 och fadern Carl Henning avled i maj 1933, båda vid Klubbetorp i Björkvik. Maken Algot dog knall och fall under snöskottning vid deras hem, det var i mitten av 1960-talet och då var han 77 år. Edit bodde på äldreboendet Yngaregården i Björkvik då hon avled 1977, nästan 83 år gammal.

Det här inlägget blev mycket längre än vad jag hade räknat med och ändå fick jag inte med allt jag hade tänkt skriva. Kanske kommer det mer om mormor i ett kommande inlägg. Om morfar har jag inte lika mycket att berätta. Det var så att jag någon gång på 1960-talet, efter morfars död, på band spelade in ett samtal med mormor Edit och hon delade gärna med sig av sina minnen. Därifrån det inspelade samtalet kommer det mesta av det jag känner till om mormors historia.

Tänk på det, ni som har mor- och/eller farföräldrar i livet och kanske till och med deras föräldrar, ytterligare en generation bakåt i tiden. Ta vara på de minnen som ännu finns! När man en gång blir nyfiken på det som en gång har varit, då är det kanske för sent att få svaren, även om man inte förstod det då när det ännu inte var för sent.

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

Annonser
Det här inlägget postades i Bildblogg, Bilder, Familj, Fotoblogg, Katrineholm, Photo blog, Södermanland, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Så minns jag min mormor … och så minns mormor …

  1. monika svensson. skriver:

    Min far var från östra vingåker. mina föräldrar pratade om både Skedevi , Vingåker. Jag och mina föräldrar och mina äldre syskon har haft mycket med Floda att göra. Bl.a så har vi alla barn gått i Floda skola och min far hade Bo Wahlund (dåvarande prästen) som en av sina bästa vänner. Mina föräldrar hade vänner från Floda.Min mor arbetade på ökna slott där en liten bit ifrån Floda.(i sörmland) och även både mor och far arbetade då och då hos trädgårdsmästaren som fanns där vid ökna slott då. För många många år sen. Jätteroligt och intressant att läsa vad du skriver. /monika

    Liked by 1 person

    • abandowest skriver:

      Hej Monika, tack för kommentaren! Det är så roligt att få höra om andras minnen och glimtar från delar av tidigare liv. Jag har bott i Valla en gång för länge sedan, det är ju inte så långt från Floda.

      Gilla

  2. kalezen skriver:

    Intressant beskrivning av hur livet i Sörmland kunde gestalta sej i äldre tider.
    Skall väl inte bedöma din mormor efter ett foto men hon ser godmodig ut, men även bestämd. Det senare krävdes säkert för att klara sej under de förhållanden som rådde.
    Måste varit jobbigt med alla flyttar, vilka ibland var långväga.
    Bakom det vackra Sörmland med dess sjöar, fina natur och de granna godsen fanns en sida med hårt arbete och och i många fall dåliga villkor både ifråga om arbetet och boendet.

    Liked by 1 person

    • abandowest skriver:

      Ja, jag tyckte att mormor var godmodig och förmodligen bestämd också, men det senare märkte jag inte precis. Beträffande oktoberflyttar så måste det ha varit tröstlöst med kyla och dåligt väder inte minst. Jag talade med grannen, hon minns statarflyttlass från det hon var liten, men det var från fönsterperspektiv, hennes familj var inte statare. Jag trodde annars inte riktigt det förekom i hennes del av Västergötland. Och att du uppskattar Sörmlands natur vet jag sen tidigare. I Katrineholmstrakten fanns/finns ju gott om gods och stora gårdar och arbetstillfällen för ”småfolket” men under svåra förhållanden.

      Liked by 1 person

  3. Inga Vesterlund skriver:

    Så intressant bor 50 m. från KLUBBETORP

    .

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s