Från Björkvik i Sörmland till ett skidlöparkompani i norr …

… min pappa var 1931 beväring i Boden

Pappa Sven till vänster - 8 skid.l.komp. vid I19 - Boden - 1931

Pappa Sven till vänster – 8 skid.l.komp. vid I19 – Boden – 1931

1 - I19 Boden 1931Norrbottens regemente sköldMin pappa var en tystlåten person, snäll som människa och snäll som far och jag tyckte mycket om honom, men jag vet ingenting om hans barndom eller om hans uppväxt i Björkvik i Södermanland, den uppväxten ville han inte prata om. Det var nog också så att vi, min syster och jag, inte frågade, eftersom vi visste att han inte så gärna ville föra upp det ämnet. Inte ens visste vi vem som var far eller mor till honom. När vi kommit upp i den ålder när man börjar tänka mer på släkthistorien var det för sent, han dog hastigt från oss precis när han blivit ålderspensionär. Det var först för mindre än tio år sedan som jag blev så nyfiken att jag började släktforska och fick då besked om vem vår farmor var. Och inte nog med det, för jag, och min syster, blev varse att pappa hade inte mindre än åtta halvsyskon eller möjligen ett helsyskon och sju halvsyskon. Pappa, och den flicka som farmor födde efter honom, noterades båda två som ”oäkta”, det vill säga fadern var okänd. ”Oäkta” är en term som nog alla släktforskare har funnit i registren mer än en gång. Jag är tveksam till att pappa själv kände till alla syskonen, återkommer till det.

Pappa Sven till väster i första raden - 8 skid.l.komp. vid I19 - Boden - 1931

Pappa Sven till väster i första raden – 8 skid.l.komp. vid I19 – Boden – 1931

Det skulle ju handla om skidlöparkompaniet i norr, 8:e kompaniet vid I 19 i Boden närmare bestämt. Nu vet jag inget om hur pappa hade det under sin militärtjänstgöring för det blev aldrig så mycket pratat om den, men det kanske mer berodde på oss två syskon. Vi kunde ju ha frågat, han kanske gärna hade pratat om den delen av livet. Det var det obefintliga familjelivet under hans tidigare år som han hade förseglat med hänglås. Han var bitter och besviken på sin mamma som hade lämnat bort honom.

I 19 skidlöparbataljon var ett elitförband, vilket upprättades 5 oktober 1910 i Boden som Norrbottens regementes IV:e bataljon. Att det sägs ha varit ett elitförband förvånar mej, det har jag inte förstått eftersom det aldrig varit på tal. Att pappa över huvud taget var på en skidlöparbataljon fick jag kläm på först när jag hittade ett gammalt vykort som var adresserat till honom där i Boden.

Boden 1931En antal fotografier i ett fotoalbum finns också bevarade, där pappa Sven finns på bild tillsammans med lumparkompisar. Att han, och de andra, kan antagas ha åkt skidor där uppe i norr framgår inte av något fotografi, däremot finns några bilder från en skidtävling i Boden, där jag tror att de fungerade som funktionärer. Pappa åkte aldrig skidor hemmavid och talade inte vid något tillfälle om skidbravader, jag funderar på om han möjligen hade andra uppgifter än hård fysisk skidåkning på programmet i Boden.

Bilden till höger föreställer Sveriges bästa kvinnliga skidåkare vid perioden och hon är fotograferad vid nämnda tävling, men jag har inte lyckats lista ut vad hon hette.

J.A. Persson, Arjeplogs SK - Boden - 1931

J.A. Persson, Arjeplogs SK – Boden – 1931

Bilden till vänster är förstås från samma skidtävling och den föreställer Johan Abraham Persson från Arjeplogs SK. Fotografen har vänligt nog präntat in namnet, för med hjälp av fotot kan man annars knappast peka ut vem det är. Samen Johan Abraham kanske vann den här tävlingen i Boden, jag vet inte, men att han 1929 vann Vasaloppet vet jag. Hans segertid var 6:38:22 och kranskullan hette Elin Henriksson. Han var också landslagsåkare och har tävlat i Holmenkollen och vid EM i Innsbruck. Mer att läsa om J.A. Persson finns här, under sektion 5.8 J.A. Persson.

Skidlöparbataljonen finns med i en bok som heter Elitförband i Norden, kanske främst för att bataljonen hade viktiga uppgifter under andra världskriget, med uppdrag i Tornedalen och i fjällen vid Riksgränsen. Från 1943 förflyttades den och kallades för jägarbataljon och blev verksam som kårjägarenhet i Kirunaområdet (I 19 K) för att 1945 omorganiseras till Arméns Jägarskola med förläggning i Kiruna. 1975 var det dags att omorganisera igen, nu till att bli Lapplands jägarregemente med beteckningen I 22/Fo 66. I samband med försvarsbeslut 1996 så reducerades försvarsområdena i antal och 1998 införlivades Fo 66 (försvarsområde 66) i Bodens försvarsområde. I 22 var förlagt till Kiruna men avvecklades 30 juni 2000 genom försvarsbeslut 2000 och det som återstår i Kiruna är Lapplandsjägargruppen med huvudsaklig uppgift att organisera och utbilda hemvärnsförband och att stödja andra frivilligrörelser. Dagens oroliga omvärld kanske gör att det är dags för förändringar igen.

Vid Hedenbron - 2:a från höger står pappa Sven - 8 skid.l.komp. vid I19 - Boden - 1931

Vid Hedenbron – 2:a från höger står pappa Sven – 8 skid.l.komp. vid I19 – Boden – 1931

SoldathattOm det var fler Björkvikspojkar som skulle göra sin värnplikt i Boden samtidigt som pappa Sven vet jag inte något om, men sörmlänningar var det tämligen säkert. I vilket fall som helst måste det hela ha varit omvälvande och nervöst för en ung man som pappa, som inte hade sett så mycket av vårt rike innan, möjligen så hade han varit i Stockholm en gång. Tågresan startade förstås i Katrineholm, dit bussen måste ha fört honom, och sedan var det resten av resan kvar att genomföra.

På bilden står en liten grupp soldater, beredda att försvara Hedenbron i Boden om det skulle behövas. Bron var och är en fackverksbro av teknikhistoriskt värde. Beväringarnas huvudbonader ser ut som landstormshattar av typen Tricorne.

Jag tror att Sven i unga år fick göra en resa från Hällefors Bruk (Hälleforsnäs) i (Lilla) Mellösa församling (dit han och hans mamma flyttat 1914, eller möjligen till Hyltinge församling först) tillbaka till Björkvik, där han var född. Mamma Hulda Maria bodde i Hällefors(näs) med sin make, pappas styvfar, och av någon orsak fick Sven lämna det hemmet för förflyttning till Björkvik. Det är oklart när han flyttade, kyrkböckerna ger faktiskt inget besked om den saken. Där i Björkvik fick han troligtvis först bo hos folkskolläraren vid Tegnebol - Runeberg historiskt geografiskt lexikon 1859-1870Tegnebol skola och senare vid den gård, som hans biologiska far innehade (och som pappa Sven faktiskt fick överta vid faderns död), dock utan att någonsin få veta att det var hans far, åtminstone erkände inte den personen faderskapet. Det var först i samband med upprättandet av bouppteckningen efter den biologiske faderns död som det ”vidare antecknades” att (min pappa) Sven ”enligt vad som i allmänhet vore känt vore naturlig son till den avlidne”, vilket dessutom styrktes av två intyg, upprättade av ingen mindre än kyrkoherden i Björkvik och av ytterligare en person.

(Bild med text Tegnebol hämtad från Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Sjunde Bandet. T-Ö / 1859-1870).

Min farfar och hans syster

Min farfar och hans syster

Eventuellt var pappas far också far till pappas äldsta syster, men det vet vi inte säkert. Jag har svårt att förstå varför min biologiska farfar, som förblev ogift hela livet, inte kunde stå för faderskapet (eller faderskapen). Min pappa uppfattade aldrig sin far som sin far och han ville inte att vi kallade honom för farfar. Pappa saknade föräldrar, jag tror han var lite vilsen och osäker och kände sig övergiven i unga år, även om en del människor runtom honom trodde sig veta vem som verkligen var hans far och dessa runtom var nog vänliga mot Sven.

Kanske farmor

Kanske farmor

På den lilla bilden ovan till vänster står min pappas biologiska far på husets veranda tillsammans med sin syster, båda ogifta livet igenom. Den bilden och nästa bild här till höger ingår i en större bild föreställande hela huset men jag har klippt dessa två bilder från den stora. Symtomatiskt är att pigorna (förstås) står på trappan till köksfarstun medan husets ägare med syster står vid huvudingången.

En av de två kvinnorna på trappan till farstun där man tog av sig skodon före det man steg in i köket kan möjligen vara min farmor. Jag har aldrig sett någon bild på henne, såvida det nu inte är hon som är en av de två pigorna med långa kjolar och förkläden.

Hemma i Björkvik något eller några år före inryckning till Boden - Sven längst till höger

Hemma i Björkvik något eller några år före inryckning till Boden – Sven längst till höger

Alltnog, hemma på gården flöt livet som vanligt året 1931, trots att en dräng saknades. Jag tror att pappa uppfattades som dräng, även av sig själv, trots att han var son i huset (vilket ju efter min farfars död bekräftades). Den som håller skaklarna till såmaskinen heter Karin Nygren (Lundström) och det var hon som skrev ett kort adresserat till Sven, vid skidlöparkompaniet,  på hans namnsdag 5 december 1931, den enda koppling till Boden som jag hittat eller hört om, förutom fotografierna. På såmaskinen sitter Tore Nygren, som gifte sig med Karin. Den yngre kvinnan heter också Karin (”Lilla Karin”).

Pappa Sven sitter längst fram till höger - 8 skid.l.komp. vid I19 - Boden - 1931

Pappa Sven sitter längst fram till höger – 8 skid.l.komp. vid I19 – Boden – 1931

Så blev det äntligen MUCK knappt en vecka före julafton 1931 och det var uppskattat förstås. Dessa soldater hade tjänstgjort i perioden nästan mitt emellan två stora förödande krig, men merparten blev med största säkerhet åter inkallade när sedan andra världskriget drog igång. Pappa blev så och han låg inkallad både när min syster och när jag föddes.

Pappa Sven tvåa från höger i första raden - 8 skid.l.komp. vid I19 - Boden - 1931

Pappa Sven tvåa från höger i första raden – 8 skid.l.komp. vid I19 – Boden – 1931

Det är en alldeles speciell känsla som infinner sig den militära utryckningen närmar sig, den går att glädjas åt och att fira veckor i förväg. Själv muckade jag den 20:e december fast ett antal decennier senare. På bilden som följer så är de nymuckade på hemväg. Troligtvis så åkte de mot Stockholm för att där byta tåg varefter ett mindre gäng steg av i Katrineholm och sedan spreds ut i trakten.

Hemresa från Boden - 1931 - pappa Sven (som vanligt) i första raden, till vänster

Hemresa från Boden – 1931 – pappa Sven (som vanligt) i första raden, till vänster

Svens dotterson respektive sonson gjorde också sina militärutbildningar i Boden, den ene vid S 3, signaltrupperna, och den andre vid Lv 7, luftvärnet. Sonen bröt mönstret och hamnade vid A 7 på Gotland, som signalist vid artilleriet.

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

Annonser
Det här inlägget postades i Bildblogg, Bilder, Fotoblogg, Katrineholm, Militär, Photo blog, Södermanland, Soldat, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Från Björkvik i Sörmland till ett skidlöparkompani i norr …

  1. abandowest skriver:

    Hej Dan! Tack för informationen. Jag sökte en del för att hitta namn på den kvinnliga skidåkaren men lyckades inte identifiera henne då. Kanske är det Elsa Jonzon?

    Gilla

    • Dan Andersson skriver:

      Lite mera: Elsas bror Heter Ernst Jonzon (och han bor i Västerås tror han är ca 90 år)
      Kolla på Eniro mm samt RATSIT
      Men skicka ett mail till Delsbo Hembygdsförening så kanske de kan hjälpa dig.
      Eller maila till Delsbo IF och fråga om de kan hjälpa dig
      MVH DAN.

      Liked by 1 person

  2. Dan Andersson skriver:

    Bilden på en av Sveriges bästa Kvinnliga Skidåkare…. Kan Vara ELSA Jonzon här i från Delsbo
    Hon vann visst SM…
    SE denna TEXT Från denna länk: http://www5.idrottonline.se/DelsboIF/OmDelsboIF/Historia/
    :
    Framgångsrika Dellboskor
    På ett möte i januari 1931var det livlig diskussion om att sända juniorer till skid-DM i Kilafors. Högst tre skulle få åka då ekonomin var dålig. Det beslutades att Elsa Jonzon skulle få delta i SM-tävlingar i Umeå. Det var ett bra beslut eftersom hon där åkte hem Delsbos första SM-guld. Hon upprepade bravaden två år senare då hon åter var bäst på 10 km, nu i Boden. Hon var bara 25 år då hon flyttade från Delsbo för att arbeta i Stockholm. Andra damer med SM-guld är Elsa Larsson och Eva Olsson. Elsa tog SM-guld i orientering 1951 (för OK Dellen), men åkte också skidor och var medlem i skidsektionen under Evas glansdagar på 70-talet. Delsbo IF var flera år i rad Sveriges framgångsrikaste klubb. Eva tog 12 individuella SM-guld som senior.
    Mera samt säker info kan fås från Delsbo Hembygds förening.
    De har denna adress:
    delsbo.forngard@telia.com
    De sköter dessutom om Sockenbilder Delsbo:
    http://95.143.198.59/delsbo2/default.asp
    De kan hjälpa dig de har folk som vet…

    MVH Dan Andersson Delsbo

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s