… på en promenad i skiftet september – oktober 2014
Köpmangatan 10 – Katrineholm – 2014-09-30
Drottninggatan, Katrineholm – 2014-09-30
Jag besöker ibland min gamla hemstad Katrineholm och försöker då hinna med en rundtur till fots, helst med kameran medtagen. Jag tycket att det finns många vackra byggnader i stan och vid torget finns en rad hus med fina fasader. Ovanstående gula hus i jugendstil till exempel, ”Guldsmeds-hörnan”, som hjälper till att rama in torget, är utsökt vackert. Det var guldsmeden Lars Fredrik Eriksson som innehade hörnbutiken som ursprungligen gav huset dess smeknamn. Skohandlare John A. Färdig såg 1905 till att uppföra huset på Köpmangatan 10 efter det att arkitekt N.J. Ackzell sett till att rita fastigheten. På senare tid fanns ytterligare en butik som gjorde skäl för namnet ”Guldsmedshörnan”, nämligen Boströms Guld med ingång på hörnan.
Torget anses inte vara lika vackert och anses dessutom vara lite ödsligt, så därför finns nu planer på att placera en byggnad där på torget, ”en symbol för Katrineholms utveckling – ett landmärke – ett tydligare offentligt rum”. Kanske något liknande projektet Svinarps sjöstad i TV-serien Starke man, om ni såg den. Ambitionen hos kommunalrådet, Starke man, var nog bra men i Svinarp var problemet att det saknades en sjö för sjöstaden. Här i Katrineholm finns i alla fall ett torg att bygga på och där skall det bli både sociala mötesplatser och vatten.
Om torgbygget i Katrineholm blir av så kan det bli ett fyravåningshus med ett 30-tal lägenheter. Jag citerar från P4 Sörmland: ”Det är ett hus med en fasad av guld och en mittpassage som visar upp en fantastiskt fin skjorta(*), säger Lars Hågbrandt, chef för samhällsbyggnadsförvaltningen och en av medlemmarna i juryn. Det kommer att glimra om torget, det lovar jag”.
(*)Här finns en länk dit där man kan se en bild av det vinnande förslaget, ”Klädd till fest”.
Katrineholm – 2014-09-30
Katrineholm – 2014-09-30
Det bruna huset (eller är jag färgblind?) till vänster (och som skymtar till höger ovan) är beläget vid Kungsgatan och heter Röda Huset. Det byggdes som ett modernt och ändamålsenligt komplement till Katrineholms Tekniska Skola och var inflyttningsklart 1961. (Jag flyttade från stan 1968 men kan inte minnas byggnaden). Det vackra röda huset ovan, som inte är brunt, ritades 1905 av den kände arkitekten Ragnar Östberg (som ritat till exempel Stadshuset i Stockholm). Huset heter Björkbacken, eller Villa Björkbacken, och i det huset finns ett café som heter Café Björkbacken. Inom båda husen drivs kommunala verksamheter i regi av något som heter Viadidakt.
Viadidakt beskrivs som en gemensam förvaltning för arbetsmarknad, integration och vuxnas lärande i grannkommunerna Katrineholm och Vingåker. En skylt på baksidan utanför det bruna Röda huset meddelar att där är ingång till utbildningslokaler, läs- och skruvstudio (Loftet) och en möteslokal som heter E8. I det vackra röda huset, Café Björkbacken, som alltså också ingår i Viadidakts verksamhet, erbjuds arbetsträning för personer som står utanför arbetsmarknaden. På caféet erbjuds praktik i allt som kan förekomma på ett café och dit kan dessutom vem som helst gå för att låta sig lockas av en fika med kaffe med bröd. Enligt uppgift skall den populära serveringen läggas ned i och med utgången av detta år, 2014.
Katrineholm – 2014-09-30
Alla byggnader är förstås inte lika vackra. ”Stängt på grund av affären ska bygga om” står det på en anslag i ett av dörrfönstren på ovanstående byggskapelse men ännu verkar inte ombyggnadsjobbet vara gjort, egentligen inte ens påbörjat. Fast vad vet jag, det kanske är färdigbyggt där innanför?
Noordhs kiosk skymtar till vänster
I fastigheten intill, på Oppundavägen 2, fanns för länge sedan både speceriaffär och slakteriaffär, Nils Lindmarks specerier respektive J. Svensson Eftr. slakteributik. Senare startade Henry Jacobsson en butik för antikviteter där i fastigheten. Vad finns där i dag? Det tänkte jag inte på att se efter men jag tror att det var obebott i lokalerna. (Tack till Kai som hittat bilden, där man kan se en bit av kiosken, som bör vara Folke Noordhs här nedan omnämnda).
På femtiotalet fanns på den här platsen en frekventerad kiosk, Noordhs kiosk, som den talföre Folke Noordh (1902-1963) förestod. Folke var KSK:are (Katrineholms SK) från början men blev sedan, redan 1923, av någon orsak KAIK:are (Katrineholms AIK). Jag nämner detta därför att KSK:s klubbtidning Sporting skrev i julnumret 1957, under rubriken ”Noordh, Sverige!”, trots att Folke då var KAIK:are, en fyrasidig artikel om honom och jag tänkte återge några anekdoter därifrån, de belyser Folke på ett bra sätt tror jag.
”Ja, vi bildade en klubb vi kallade Olympia”, börjar Folke, ”och vi höll till där nuvarande Stadsparken ligger. Senare flyttade vi längre österut och där gick en slaskgrav fram i närheten av vår plan. Vårt nya namn var givet: Slaskgravskamraterna. Ja, den där slaskgraven gick nära planen, så nära att jag en gång trillade i den när jag blev tacklad.”
Folke Noordh i KSK-tröja – 1957
Folke berättar också om en match med ett av KSK:s lag mot Sleipner från Norrköping: ”Vi hade gjort upp match mot ett Sleipnerlag, men fann till vår förskräckelse att där fanns stjärnor som Kuta Lindberg och Bebbe Apelskog. Matchen stod och vägde vid 4-4, då Wicke slog en hård boll ned mot mål. Bollen tog i plankan och luften gick samtidigt ur bollen. Det såg jag och när bollen trillade ned från plankan fick jag se att snörningsremmen stack fram, fick snabbt som tanken tag i den i mun (!) och slängde bollen i mål! 5-4. Och när vi gick mot mitten gick domarens signal för full tid. Vi hade vunnit matchen.”
Folke avslutade sin idrottskarriär med att vara domare och en gång, när han skulle döma en fotbollsmatch, bytte han före matchen om under en gran, det brukade domarna göra på den platsen. När han efter matchen kom åter så saknades skjortan. Det visade sig att en ko hade ätit upp den, åtminstone enligt Folkes berättelse.
Katrineholm – 2014-09-30
Vid den här övergången, granne med nyss nämnda Noordh-kiosken, i korsningen Vingåkersvägen/Oppundvägen/Västgötagatan, stod jag länge och studerade ofrivilligt trafiken som hastade förbi. Det var vid den tidpunkten då de som slutat arbetet för dagen skulle hem så fort som möjligt. Det blev aldrig grönt! Jag hade tid att titta på den lilla trafiksignalen på stolpen till höger, den med fyra ljussignaler i stället för de tre som jag är van vid. En lite blå symbol överst. Det är en speciell signal för cyklister och möjligen för en del mopeder, en cykelsignal, för dessa då de skall korsa en ”normal” väg. Samma regler gäller som för övriga trafiksignaler. Jag cyklar inte numera, eller åker moped, så jag struntar i den blå symbolen.
Till slut gick jag gick mot röd gubbe eftersom det faktiskt blev en lucka i den täta trafiken. Förresten så har jag cyklat tidigare, som de flesta människor. Jag har en gång, nej två gånger, cyklat Vätternrundor, vilket inte direkt var något nöje. Moped har jag aldrig ägt eller åkt. På den tiden det kunde ha varit aktuellt cyklade jag i stället.
Katrineholm – 2014-09-30
AB Pump-Separators Gjuterier (”Pumpen”) var en tidig basindustri i Katrineholm. Ovanstående byggnad, eller kanske flera på platsen, borde kanske klassas som byggnadsminne, om så inte redan är fallet. Verksamheten vid ”Pumpen” upphörde helt 1994. Inom området finns i dag en företagsby. Från det jag jobbade några år vid AB Ludvig Lundins Järnaffär så minns jag att Pumpen var en stor och återkommande kund.
Företaget etablerades av den driftige f.d. smeden Gustav Robert Grönkvist, som 1891 startade Grönkvists Mekaniska Verkstad (GMV) och 1916 AB Grönkvists Gjuterier. Det senare ombildades snart till AB Pump-Separators Gjuterier och blev ett av Sveriges modernaste inom den aktuella branschen.
I Svensk Industrikalender från 1947 kan man läsa att det katrineholmska företaget ägs av AB Pump-Separator i Stockholm. Gjuteriet i Katrineholm är ”gjuteri, mek. verkstad, smedja, snickeriverkstad och emaljeringsverk. Tillverkar tackjärnsgjutgods, hejarsmide, trä-, järn- och metallmodeller samt utför emaljering av gjutgods och plåt för främmande beställare, handelsgjutgods såsom spisar (bl.a. ‘Serva’-spisar), vedkaminer, hushållsmanglar, pannor, ventiler, gjutna rör och rördelar, byggnadsplattor, drickeshoar, kakelugnsinsatser (‘Serva’), gräsklippare, smörältare, cylinderkannor m.m. Varumärke ‘P.S.G.’ ”. Separatorer (för mjölkhantering t. ex.) nämns inte av någon orsak. Verkställande direktör var Herman Magnusson.
Det står smörältare på ett ställe här ovan. Jag tror, utan att vara helt säker, att det är en anordning eller maskin för att pressa vatten ur framställt smör (vilket framgår av bild och text på den sida som man får upp om man klickar på smörältare i början av det här textavsnittet. Jag tackar Sven T. för det tipset).
Pumpseparator tillverkade (ved)spisar under perioden 1929-1960. Förutom nämnda Serva framställdes också modellerna Velox, Iva och Katrineholm. ”Pumpen” tillverkade också spisar för Husqvarna. Här finns en länk till en Katrineholmsspis-artikel ur tidningen Succé och här är en länk till en blogg med en ”spishistoria” där Serva ingår.
I kalendern från 1947 kan man också läsa att antalet industriarbetare uppgick till 300 och då vet jag inte om tjänstemännen skall räknas in i den siffran. Tillverkningsvärdet uppges till kronor 5.000.000 (5 miljoner), vilket i dag (2014) skulle innebära ungefär 95 miljoner kronor (vilket väl inte låter så imponerande med tanke på tillverkningens omfattning?). Bolaget grundades år 1916, enligt kalendern och enligt texten ovan (men som AB Grönkvists Gjuterier enligt uppgifter jag har sett sett i andra källor).
En vacker gravsten på Gamla Kyrkogården – 2014-09-30
Visst är väl lokputsare en underbar yrkestitel? Det var säkert en titel som bars med stolthet i staden därifrån järnvägen spretar både österut, västerut och söderut. Jag tror att lokputsarens jobb innebar mycket mer än att gnida med en trasa på ångloken. Loket skulle lotsas till lokstallet eller så skulle först vatten och kol fyllas på, fyrboxen slaggas ur, asklådan spolas, sotskåpet rakas ut, sedan skulle förarhytten rengöras, fönster putsas, sandbehållaren fyllas och en grundfyr underhållas för att ångtrycket inte skulle sjunka för mycket. Dessutom skulle vattenståndet kontrolleras och kompletteras.
Kuriosa: namnet Katrineholm kommer från gården Cathrineholm, beläget vid sjön Näsnaren, som ligger nära staden. Cathrineholms Gård hette ursprungligen Fulbonäs, men ägaren Jacob von der Linde ändrade på 1600-talet namnet för att hedra sin blivande maka Catharina Gyllenhorn. Stort tack för det, tänk om staden i dag hetat Fulboholm!
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 