Erik, pappa Olof och Grålle i samarbete …

… under vårbruk på halländska åkrar

Erik, pappa Olof och Grålle – Tvååkerstrakten – 2004

Nu är det återigen dags för en rapport från den halländska landsbygden, denna gång med hjälp av dragfordonet Ferguson, som är en aningen modernare variant av draghästen. Båda är eller har varit bondens allra bästa arbetshjälp genom åren. Min väns Eriks pappa, Olof Olsson, sitter här på sin arbetshäst, en Ferguson TE-A-20 från 1948, med en ringvält rullande bakom. En fyrväxlad bensindriven häst med 26 krafter SAE och en vikt på 1260 kg. Den grållegrå veteran-Grållen är vackert belyst av denna majdags eftermiddagssol. Arbetet på fältet har som målsättning och förhoppning att mödorna så småningom skall resultera i en fin spannmålsskörd.

Pappa Olof och Grålle – Tvååkerstrakten – 2004

Erik tog över gården efter föräldrarna men drev den på halvtid, tillsammans med fadern dock, som började bli till åren kommen. Ingen tvekan om att båda älskade livet på landet, präglade som de är/var av att leva med årstidsväxlingarna, som ju totalt bestämmer hur arbetet på gården skall utformas. Sedan bestämmer vädret i stor utsträckning utfallet av insatserna. Inga djur fanns på gården längre men ändå var det ett jordbruk som fordrade sin insats. Den älskade Grålle hade ju ersatt hästen och hjälpte till efter bästa förmåga. Östergård drevs nog inte hundraprocentigt rationellt, Erik och Olof var inte först med att skaffa nya moderna redskap.

Erik, pappa Olof och Grålle – Tvååkerstrakten – 2005

↑Erik har riggat kameran på ett stativ och utnyttjat självutlösaren för att föreviga sig själv och Olof. Det är potatis i hinken och likaså i papperssäcken. De dragna fårorna är fåtaliga och gjorda för att pappa Olof, som vid tillfället faktiskt är 93 år gammal, skall ha lite att pyssla med om dagarna. Det blir tidig potatis, sommarpotatis, att skörda.

Just potatis är i Tvååkerstraktens sandjord/svartjord motsvarigheten till den på andra håll delikatess-förklarade tryffelsvampen. Någon tryffel-/svamp-/potatisgris behövs emellertid inte i Tvååker, eftersom potatisen gror och ger sig tillkänna ovan jord med en frodig grön blast.

Olof köpte Grållen begagnad i oktober 1962

Denna Ferguson TE-A-20 inhandlades begagnad i oktober 1962 av Eriks pappa. Han köpte den hos det ganska nystartade företaget AB Gustav Alexandersson i Vessigebro, som ligger ungefär mitt i Halland (en ort som bland annat är känd för att de fotbollsspelande bröderna Niclas och Daniel Alexandersson kommer därifrån. De är del av företagsfamiljen Alexandersson såvitt jag vet). Traktorn är som nämnts tillverkad 1948 och registrerades första gången i Halland (av Länstyrelsen i Halmstad) i april 1955. Om den hade funnits i Sverige tidigare och bara bytt län eller om den just 1955 anlänt från England är oss inte bekant.

Fordonets längd är 290 cm och bredden 166 cm. På framhjulen är ringdimensionen 4.00 x 19, på bakhjulen 10.00 x 28 och spårvidden är 134 cm. Om någon har missat det så kan också sägas att fordonsfärgen var och fortfarande är grå.

Olof köpte förresten även en stycken 18 pinnars fjäderharv (ny) och en stycken plog av fabrikatet Arvika.

Erik, pappa Olof och Grålle med Massey-Ferguson 135 i bakgrunden – Tvååkerstrakten – 2005

↑En scen från en film som utspelar sig i mellanvästern i USA? Ja, nästan tycker jag, eller tror jag att jag tycker. Kustbygd i Halland är det i alla fall, betydligt närmare havet än vad någon av delstaterna i mellanvästern befinner sig. Himlajord. Potatismark, även om man kan ana att det här potatislandet inte är så värst stort. Pappa Olof har satt stödkäppen att vila mot traktorns sida medan han själv vilar på den kära Grålle-sitsen.

Erik, pappa Olof och Grålle – Tvååkerstrakten – 2005

Bild från 1968

↑Här får gamle Grålle visa sin baksida med den trehövdade potatiskuparen fastspänd. Erik har fäst potatissäcken på redskapet och håller potatishinken (potatisspannen) i handen. Olof har vårkepsen på sig medan Erik har krängt på sig den bredbrättade hatten (han visste ju att han skulle fotografera sig själv). Nu är det bara att vänta på att potatisen skall titta upp (det är inte potatisen som tittar upp utan blasten, skulle min tidigare granne Allan snabbt och lite surt ha påpekat).

Grålle i mars 2015

↑Vad hände med Grålle sedan? Jo, han finns kvar och vilar sig mesta tiden i ett uthus (det var aldrig aktuellt att ge honom plats i vardagsrummet) inte så långt ifrån där han bodde innan. Han kan inte mäta sig med de nyare, större och mycket kraftfullare traktorerna men han bär sin ålder med heder och får ibland lufta sig ute med enklare sysslor.