I dryckens och törstens tjänst för Bergkällans Bryggeri …

… som hade sin verksamhet i Åskloster i Halland och som bedrev försäljning i trakterna runtom

Erik Olsson, dryckeskörare för Bergkällans Bryggeri – 1968

Bergskällans Bryggeri låg i det lilla samhället Åskloster strax norr om Varberg i Halland. Bryggeriet hade startat 1865 under namnet Carlströms Bryggeri. 1927 fick det namnet Bergkällans Bryggeri & Vattenfabrik, någonstans på vägen verkar det sedan att ha ändrats till det kortare namnet Bergkällans Bryggeri. Bryggeriets verksamhet upphörde 31/12 1976.

Gullberg, dryckeskörare för Bergkällans Bryggeri – 1968

Här står hr Gullberg, som var delägare i företaget tillsammans med hr Camitz, vid sidan av företagets bensindrivna lastbil av fabrikat och typ Bedford J2 L2 57, årsmodell 1965. På flaket fanns plats för drickabackar från bland annat Banco Bryggeri med ursprung i Skruv, Östra Bryggeriet i Halmstad och Porla Vattenfabrik i trakterna av Laxå, för att inte tala om Pripps från Göteborg, men det som framställdes i Åskloster vid tiden då bilden är fotograferad, 1968, var endast svagdricka, som levererades i 5- och 10-liters kaggar. Bergkällan hade annars avtal med Banco-Bryggeriet i Skruv, de övriga läsk- och ölbackarna som syns på flaket var returbackar från diverse kunder.

Erik Olsson jobbade under en period under 1968 som vikarie för en annan chaufför och han minns bland annat att mellanölet Tre Skilling Banco ingick i sortimentet. Mellanölet hade introducerats i Sverige 1965 och Tre skilling Banco blev en stor framgång. Bancos drycker var vad som såldes av Bergkällans Bryggeri tillsammans med den egenbryggda svagdrickan samt Pepsi (Pepsi-Cola), som på 1960-talet hade lanserats och marknadsförts som ”en dryck för ungdomen”. Enligt Wikipedia kommer produktnamnet Pepsi förresten från ordet dyspepsi, som är ett samlingsnamn för olika magbesvär. Namnet Pepsi har jag aldrig funderat över tidigare, nu lärde jag mig något nytt, som jag hoppas att jag kommer ihåg om det skulle vara användbart i ett annat sammanhang framöver.

På morgonen lastades Bedforden med blandade drycker i form av öl, läsk och svagdricka. Glaskaggarna med svagdricka i träfodral ställdes längst bak på flaket och backarna med små flaskor förankrades sinsemellan med en form av stålklo, som greppade hörnen på fyra backar i taget och på så sätt var alla sammansatta, vilket hindrade dem att förflytta sig på flaket under körning. Detta stoppade dock inte svagdrickskaggarna från att ibland vid ett gupp i vägen studsa så pass att glaset i den stora flaskan brast med glassplitter och rinnande svagdricka på flaket som resultat.

Gullberg tar en paus med en Falken-back som bord – 1968

En gång i veckan brukade Erik och Gullberg (Erik minns inte förnamnet på sin kollega och arbetsgivare) stanna vid en butik och köpa varsin bit korv (möjligen var det falukorv) plus en saltgurka, som erhölls i en bit papper och som sedan åts som en varmkorv ungefär, med falukorven som tilltugg (eller tvärtom). Det kan möjligen vara korv och gurka som finns i Gullbergs påse på bilden ovanför.

Från bryggeribilarna, från Eriks bil i alla fall, levererades buteljerna och svagdrickskaggarna till privatkunder, såväl kompletta backar som enstaka flaskor. Försäljningsområdet för Eriks bil var från Varberg i syd till den norra länsgränsen, bland annat till halvön där Onsala och Gottskär och en del andra ”Göteborgs-förorter” ligger. Ofta fick utkörarna fylla på i den halvtomma back som fanns i hemmen, inte sällan hade de fått besked om var nyckeln till källarförrådet var placerad, så att de, om kunden inte var hemma, på egen hand kunde ta sig in i förrådet.

Annons från 1935

Vid ett tillfälle hade Erik med sig en antecknings- eller bokföringsbok, där flaskor som vid annat tillfälle hade lämnats till kunder som inte varit hemma då hade antecknats. Erik hade inte själv skrivit något i boken. Nu skulle en dam betala och Erik tog fram boken och upptäckte att där stod ”kärringen med arga hunden”. Han försökte hålla handen över den texten men kvinnan ville själv se hur många flaskor som hade noterats och såg förstås vad där stod. ”Är det jag det?”, undrade hon och det måste ju Erik medge att så var fallet. Dessbättre så tog den kvinnliga kunden det hela med fattning men Erik tyckte det var ganska pinsamt.

Tidig etikett – Bergkällans Bryggeri

På vintern hände det inte sällan att innehållet i läskflaskor frös och tryckte ut den söta drycken ur flaskorna. Drickabackarna stod ju helt oskyddade på det öppna flaket. Det var sedan ganska sörjigt när oöppnade flaskor skulle greppas för leverans.

Annons från 1927

Något Erik minns väl var de gånger han levererade öl och porter till tacksamma gamla män på ett äldreboende, som såg fram emot det uppiggande besöket. Dessa äldre var mestadels i ganska dåligt skick och vid nästkommande besök fick Erik ganska ofta beskedet att den eller den tidigare kunden inte längre fanns i livet. Dessa besked tillsammans med den deprimerande miljön påverkade Erik i hög grad.

Slutligen en liten berättelse om när vår dryckesutkörare kom till ett stort vitt hus för att leverera ett par backar dricka. Gårdens hund hade släppts ut och det var en glad boxer som kom rusande från huset och som först gjorde ett varv runt detsamma för att sedan galoppera fram mot Erik för att hälsa, helt vänligt. För att inte bli omkullvält med drickabackar i händerna, av den glada hunden, satte vår Erik upp knäet, vilket resulterade i att hunden stöp, den tappade luften. Tack och lov blev det inga skador på djuret och de båda var förhoppningsvis fortsatt goda vänner.