… en påsktur 2015 med välförtjänt bra väder
I det vackra Annexet till det väl så vackra Stationshuset i Mölle på Kullahalvön har Lillemor Löfgren sin verksamhet, Ateljé lml, med målningar i akryl och skulpturer i lera. Välbesökt och uppskattat denna annandag påsk, alldeles tydligt, och själv blev jag särskilt förtjust i de vackra små skulpturerna, som riktigt kom till sin rätt i utställningslokalen intill ateljén, utställningslokalen med det fina ljuset från de höga spröjsade fönstren.
Lillemor har utbildning i bland annat design, illustration och form och en treårig konstutbildning på Freie Kunstakademie i Basel i Schweiz. ”I Mölle målar jag bilder i akryl, med sand, spackel och metallnät som strukturskapare. Sällan penslar, mestadels trasor, svampar och rollers. (…) Dessutom skulpterar jag i lera. Oftast kvinnogestalter, som i sin kroppshållning reflekterar min egen dagsform och attityd”.
Det gula stationshuset, och annexet, är båda en fröjd för ögat. Husen har anor från 1910, järnvägen lades ned 1963, men byggnaderna står tack och lov kvar, och här var en gång ändhållplats för hotellgäster och andra resande till Mölle by the Sea (Gräsänklingsblues, Povel Ramel).
Den privatbyggda Möllebanan, eller Höganäs-Mölle Järnväg (HMöJ), förenklade turistströmmen till denna attraktiva ort och den var rälslagd som ett stickspår de tio kilometerna från Höganäs. Därinne i stationshuset är det högt i tak och väggarna är belagda med träpaneler, vilket passar utmärkt för konstutställningar. Annexet var under den aktiva järnvägsperioden tjänstebostad och godsmagasin.
Hans Alve Larsson sitter vid ett bord intill Stationshusets entré. Han läser i en bok men kastar allt som oftast en blick på besökarna, som nyfikna tittar sig runtomkring. Inga problem med att få ta en bild eller att byta några ord med Hans Alve. Han är är en autodidakt konstnär som arbetar i en tradition av surrealism. Att träden är konstnärligt centrala i hans fantasilandskap framgår med tydlighet av bilderna, gärna en knotig vrestall eller annat trögväxande virke.
Så här beskriver Hans Alve Larsson hur han framställer sina alster: ”Jag målar och tecknar på en specialbehandlad galvaniserad plåt. ‘Teckningsdelen’ grundar jag med vit akrylfärg och arbetar sedan med blyertspenna (vanligen med 0,5-0,3 millimeters stiftpenna). Jag är utpräglad ‘linjetecknare’, bilderna är uppbyggda av 1000-tals små, fina linjer (en kritiker har talat om myrstacksliknande teckningar). Bilderna fixeras sedan med cellulosafixativ, som gör dem okänsliga – det går t ex inte att radara dem.”
Hans Alve, född för mer än åttio år sedan i Lundatrakten, har under sin levnad hunnit med att inneha gallerier i Eslöv, Arild och Höganäs, ”det har alltid varit en utvecklad hobbyverksamhet”, och han har haft utställningar i bland annat Stockholm, Malmö, Helsingborg och Köpenhamn. Hans Alve är representerad i ett antal landsting och kommuner.
I Skäret, nära Arild på Kullahalvön, granne med Rut på Skäret och med Flickorna Lundgren (se längre ned), har glaskonstnären Katarina Gill sin ateljé och verkstad, Glasverkstan. Katarina arbetar i första hand med planglas i blyinfattade glasmålningar och fristående glasfigurer. Uppdragsgivare är kyrkor (som man osökt kommer att tänka på när man ser de blyinfattade glasen som ligger på ljusbordet), äldreboenden och privatpersoner, för att nämna några. Populärt verkar vara att sätta dessa planglas i ytterdörrar i bostadshus. Katarina berättade för oss lite om tekniken att skapa mönster i glaset genom att göra dessa mönster i sandbädden glaset ligger på vid tillverkningen. Jag går inte djupare in på hur det går till, eftersom det säkert skulle bli felaktigheter vid beskrivningen.
Glasverkstan startades i Skäret 1955 och det var Ralph Bergholtz som byggde den, han flyttade ateljén från bostadshuset till verkstan. Där verkade han som glaskonstnär fram till sin bortgång 1988, då Katarina Gill tog över.
2013 medverkade Katarina tillsammans med konsthistorikern Linda Fagerström till att iordningställa en utställning på Höganäs museum. Utställningen skildrade, med hjälp av det som Ralph lämnat efter sig, verksamheten i Glasverkstan baserat på Ralph Bergholz’ verksamhet. När det gäller andra konstnärers verk, i form av oljemålningar till exempel, kan man åstadkomma en samlingsutställning med inlånade alster, men en blyinfattad glasmålning som sitter i ett kyrkfönster är svår att flytta. Nu fanns det ändå tillräckligt med material till denna utställning.
Flickorna Lundgren på Skäret, namnet andas tradition, veckotidningsartiklar och bussresor, det senare kan man förstå när man ställer bilen på den väl tilltagna parkeringsytan med markering för bussar. Jag har tidigare besökt den närliggande restaurangen Rut på Skäret för att täta god mat, äggakaka, men jag hade inte besökt hennes systrars kafé tidigare. Rut var dock med då kaféet öppnades 1938 tillsammans med Greta, Ebba, Marta. De yngre systrarna Anna, Britt-Marie och Ella fick också hjälpa till, det var alltså sju systrar Lundgren där i kaféet på Skäret.
I 1960-talets början var det bara Rut, Marta, Britt-Marie och Ella kvar i kaférörelsen men de blev sedan tre, då Rut valde att sluta med serverandet. Eller, ändå inte, hon satsade så småningom på mat och kom att driva en restaurang i stället, Rut på Skäret, som hon skötte fram till sin bortgång 1980. Marta, Britt-Marie och Ella innehade Flickorna Lundgren till 1988, då en yngre generation tog över.
Eftersom det är aningen kylslaget i luften, men mycket soligt och fint, så placerar vi oss, min medpassagerare och jag, i det stora tillbyggda växthuset, glashuset med hundra serveringsplatser. När vi kommer ut därifrån efter förrättat kaffedrickande så har solen skapat värme god nog för andra gäster att sitta utomhus intill 1700-talshuset. Inne i det gamla huset hade vi valt goda tilltugg till kaffet, som sedan serverades i en kopparpanna vilket jag tycker tyder på klass. I kopparpanna eller porslinskanna, så skall kaffe levereras!
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o