… under Varberg Weekend och med koppling till det speciella fredstemat ”Varberg Calling for Peace”
Rubriken fordrar nog lite förklaring för en icke-Varbergare. Förmodligen också för en Varbergare. Själv har jag ingen som förklarar för mej, så jag får hitta på. Nej, jag ska inte hitta på, utan läsa innantill i de blad som finns att tillgå och försöka redogöra.
Reklamtexten för evenemanget Varberg Weekend (återkommer strax till Varberg Calling for Peace) sade att helgen 24-26 april (2015) var det perfekta tillfället att fira in våren och att ladda inför sommaren, som är på väg, lovades det. En isigt kall vind denna lördag talade i alla fall om att våren är här, det brukar vara kallt i slutet av april har jag för mej (jag har ju många års erfarenhet).
Stans krogar bjöd in till afterwork på uteserveringarna och jag råkade passera en sådan servering just vid insläpp och där var en ordentlig kö (jag menar att kön var ganska omfattande, men den var ordentlig också, det vill säga ordningsam). På en scen på torget klockan 17:00 spelade bandet Neverstore ”ösig rock”, vilket jag missade. Det bandet är känt från bland annat senaste Melodifestivalen, sägs det, och det betvivlar jag inte men jag missade även Melodifestivalens deltävlingar. Jag såg dock omröstningen i finalen, som Måns vann, vilket gjorde att han kommer att åka till Wien.
Shopping i Varberg, butikerna hade öppet hela helgen, parkour i city, uppträdanden, lansering av årets Krogguide och mycket mer ägde rum, klicka på Varberg Weekend ovan i texten i den händelse nyfikenheten är stor.
En kortvarig parkour-uppvisning tittade jag på. Team Air Wipp, här bestående av tre killar, studsade med lätthet på torgets gatstenar och över bilar och och på andra sätt. Jag gillar parkour, det är underhållande att titta på, det ser roligt ut att utöva och det krävs att aktörerna är ordentligt tränade. Framträdandet på torget var som sagt kortvarigt, cirka fem minuter bara, men gossarna skulle uppträda vid ytterligare två tillfällen. Att stå på huvudet kan kanske vara en bra parkour-början. Killen med huvudet på träpallarna balanserade en god stund men jag tror han uppträdde utom programmet, han ville bara ta chansen att visa upp sig när tillfälle nu gavs.
Att stå på huvudet kunde alltså vara en bra början. Det försökte jag bevisa i början på 1950-talet men det blev inte mer av’et. Kanske för att Parkour var ett fullständigt okänt begrepp och för att detta var ren och grön landsbygd. Inte ens hade jag kunnat få ett begrepp om hur det skulle ha gått till med parkour även om det funnits ett program om det på TV, för det skulle dröja mer än fem år innan en flimrande TV-apparat med en spretig antenn på taket var aktuell i hemmen. Gummistövlar, golfbyxor, stickad slipover och en slidkniv som inte förmådde trotsa tyngdlagen, det var mina attribut. Där stannade en lovande karriär.
Andas. ”Ta tre djupa andetag och tänk på någon du tycker om!” Det är uppmaningen vid den vita rutan på Torggatan. Jag nämnde tidigare Varberg Calling for Peace, vad är det? Jo, i juni 1915, då hade det första världskriget pågått nästan ett år, det året hölls en fredskongress i Varberg med mer än 200 organisationer samlade på en och samma plats: Rosenfredsskolan i Varberg, för att formulera en fredsresolution, ett samfällt uttalande, som sedan blev sänt till världens regeringar och parlament. Freden i första världskriget slöts först i november 1918, så resolutionen hade således ingen omedelbar effekt, men anses i alla fall ha varit något vägledande vid bildandet av Nationernas Förbund och senare Förenta Nationerna (FN).
I en portgång på Östra Långgatan kunde den som så önskade deltaga i skapandet av en fredstavla, som något påminde om det berömda Picasso-verket Guernica. Elever från yrkeshögskolan Campus i Varberg höll i trådarna.
I ett annat projekt ingick 182 brädor, som var delar till en fredstrappa som spikades ihop mellan torget och kyrkans tomt. Där på brädorna gick det bra att med tuschpenna skriva ned de tankar om fred man eventuellt ville släppa loss ur huvudet. ”Stora Kjamar” gick hem hos mej, det är ett budskap med tyngd.
Trappan kommer att finnas kvar på platsen september månad ut. Det förekommer planer på att ersätta den tillfälliga trätrappan med en permanent stentrappa, men det förslaget är omdiskuterat. I dag finns en stenmur bakom trätrappan och den brukar vara populär att sitta på, speciellt varma dagar förstås, men en stentrappa går också att sitta på.
Invigning av fredsåret, jubileumsåret 2015, ägde rum på nyårsdagen, dessvärre under miserabelt väder kan tilläggas, landshövding Lena Sommestad invigningstalade. Den 25-26 juni sker ett officiellt firande, Rosenfred – En Hyllning, med en ceremoni i Rosenfredsskolan, och på FN-dagen den 24:e oktober arrangeras Internationellt Fredsforum vid Campus Varberg. Om alla håller sams kan det bli trevliga tillställningar. Fredsfestival, fredsläger, Pride-festival är andra aktiviteter som kommer att äga rum, av unga, med unga – för alla är en devis, så gamla kan få vara med på ett hörn de också.
Norrgatan stängdes av och en ramp, en catwalk, placerades ut, där unga kvinnliga modeller på fredagseftermiddagen presenterade årets mode för de förbipasserande och dem som stannat till. Det var Boutique Hagedorn, med butik på just Norrgatan, som hade arrangerat modevisningen. Här ovan poserar Agnes i MAC byxor, Toms skor, topp från Rodebjer och med en orange kappa i handen, en Bitte Kai Rand. Vilka modemärken som Katrin på bilden nedan bär, det vet jag inte, men så kan man ju också bara skymta delar av det hon bär.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
Hej! Nej, jag kom inte på något fredsbudskap att skriva på trätrappan. Jag får väl fundera ett tag till så kommer jag nog på något som kan citeras sedan i FN-skrapan och på andra ställen i världen. Få se om det dyker upp någon höjdare i oktober vid Fredsforumet i Varberg.
GillaGilla
Alla fredsinitiativ och möten för att öka chanserna till fortsatt fred är mycket viktiga. Detta arbete måste ständigt pågå. Därför är Varberg Calling for Peace viktigt. Fred är ett mycket skört tillstånd det ser vi ju inte minst i världen idag. Dom flesta har väl hört om Neville Chamberlains berömda ord ”fred i vår tid ” (peace in our time) efter munchenöverenskommelsen med Hitler 1938. 1939 startade Hitler andra världskriget. Ett ständigt fredsarbete måste pågå, men ett betydande mått av realism måste finnas. Ett arbete på många plan och på många olika sätt kan vara lika viktigt som möten mellan de ”stora” ledarna. Skrev du något fredsbudskap på trätrappan?
GillaGillad av 1 person