Grotten van de Sint Pietersberg – Maastricht …

… om vikten av ljus för den som vandrar i annars mörka tunnlar

Maastricht underground – Grotten van de Sint Pietersberg – 2015-05-15

Maastricht är en stad och en kommun i sydöstra Holland och den är huvudstad i provinsen Limburg. I utkanten av Maastricht ligger en stor kulle (eller ett blygsamt berg), 171 meter över havet som högst, som heter Sint Pietersberg (Saint-Pierre). Denna kulle är rejält utkarvad i form av otaliga tunnlar och dessa sevärdheter kallas (på engelska) The Caves of St. Pietersberg Hill (grottorna i St. Pietersberg), men egentligen så är det inga grottor utan ett komplicerat mönster, en labyrint, av utgrävda tunnlar under stor yta, ungefär 80 hektar. Höjdområdet, och tunnelområdet, sträcker sig också in på belgiskt territorium.

Maastricht underground – Grotten van de Sint Pietersberg – 2015-05-15

En gång fanns här 20.000 passager som tillsammans i längd mätte 200 kilometer. I dag finns 8.000 passager/tunnlar som tillsammans har en längd av 80 kilometer. Nederländsk cementindustri har sedan början av 1900-talet med modern teknik i form av utvinning i dagbrott, från ytan, minskat antalet tunnlar norr om den röda linjen på bilden nedan.

Jag är osäker på om någon i dag verkligen kan hitta i alla tunnlar, som trots allt finns kvar, utan att förirra sig, det verkar osannolikt, men å andra sidan så finns det verkliga grott- och tunnelfantaster som säkert gärna ger sig i kast med den saken. Under andra världskriget var dessa tunnlar en flyktväg mot Belgien, till exempel för brittiska flygare, förutom att stadens invånare gömde sig i dem som skydd mot flygbombningar. I september 1944 tog Maastrichts invånare skydd i tunnlarna medan strider pågick i staden för att befria den från tyskarna. Mer än 25.000 människor kunde gömma sig därinne i berget. / (Länk till Battle of Maastricht).

Karta på bergvägg, visande tunnelmönstret – Maastricht underground – 2015-05-15

Vår guidade en och en halv timma långa vandring i tunnlarna under Sint Pietersberg ägde rum i den del som syns i det övre högra (norra) hörnet, på den av David Cornelis van Schaïk (länken går till en sida på holländska) skapade kartan på bergväggen. D.C. van Schaïk var en pionjär inom utforskningen av de underjordiska kalkstensbrotten.

Kalkstenen (marne, märgel) i berget har under århundraden, säkert sedan romartiden i alla fall och definitivt i större skala sedan 1500-talet, sågats och kilats ut av så kallade blokbrekers (Block Breakers, stenbrytare kanske vi skulle säga). Denna kalksten, eller märgel (= lera och fin kalk), har sedan använts vid byggandet av hus, kyrkor, palats eller vad som nu var aktuellt att uppföra. Den har också smulats för att användas som kalkhaltigt jordförbättringsmedel.

Denna märgel har uppstått när skelett och skal av djur, och växtrester, har samlats på den havsbotten som en gång har funnits här. Fossila rester av dessa arter kan man se på de gula stenarna i de byggnader som är skapade av denna märgelsten. Rester av dinosaurier har också hittas i stenmaterialet.

Guiden Kevin räknar in grottutforskare vid ingången till Grotten Nord – St. Pietersberg Hill – 2015-05-15

Jag skrev för något avsnitt sedan om Borrås skåra, ett naturens under i Halländskt landskap, att den skåran i bergmassivet kanske kan vara klaustrofobi-framkallande. Samma känsla lär i så fall uppstå i denna tunnellabyrint men det är värt att ta stegen in i underjorden för att uppleva de utskurna kalkstensgångarna med hjälp av en kunnig vägvisare, som också kan berätta om historien bakom dessa gångar. Någon ljus är inte installerat i gångarna utan bärbara oljelyktor måste användas, med ficklampor som reserv.

Kevin, vår guide i underjorden – Maastricht – 2015-05-15

Kevin, vår ciceron och vägvisare, pekade och berättade lite om bakgrunderna till det vi själva kunde se. Ofta var det med en touch av humor han berättade, och han var inte sen att peka ut ett ställe där en stor öppning, en grotta, hade ett någon eller några meter djupt schakt där tunnelgången övergick i en sluttning in i grottan. Nedför den sluttningen ned i den grottan hade en (lite äldre manlig) guide trillat två gånger, utan att skada sig, så numera finns ett staket för att förhindra att den guiden, eller någon annan, gör om dessa icke riskfria bravader.

En annan historia handlade om att Napoleons soldater skulle ha sprängt inne i tunnelsystemet, under det på berget belägna Fort St. Pieter närmare bestämt. De hade med hjälp av kompass lokaliserat var det låg och skulle med sprängmedel öppna upp och ta sig in i fortet underifrån. Sprängning utfördes men sprängkraften riktades inte uppåt berget utan längs tunnlarna och inbrytningseffekten uteblev. I stället skapades en stor ”katedral” inne i berget men en bit från platsen där fortet Sint Pieter var beläget ovanför, så de skulle ändå inte ha kunnat ta sig i i fortet.

Jag har inte lyckats hitta skriftligt belägg för denna historia, om det verkligen var på Napoleons order som sprängningen utfördes, men kejsaren befann sig i alla fall i Maastricht år 1803, oavsett om explosionen skedde vid den tiden eller ej.

Maastricht underground – Grotten van de Sint Pietersberg – 2015-05-15

Vår guide försäkrade oss om, att utan honom skulle vi inte ha någon som helst chans att hitta tillbaka ut, speciellt inte om handlyktorna falerade, till exempel om bränslet i dem tog slut. Men, så länge han var vid god hälsa och en ljuskälla eller fler fanns intakta så lovade han att föra oss åter till utgången. Ingen tvivlade på detta, det fanns ju inget bra alternativ att tro på, eller möjligen var någon tveksam om att guiden själv skulle hitta vägen åter till dagsljuset. Om jag tvivlade? Nejdå …. Jag hade frågat honom hur lång tid det tog för att lära sig hitta i de aktuella gångarna och han svarade: ”efter två besök hittade jag”. Han hade memorerat platser och ”grafitti” och annat som var iögonfallande och han hittade tillbaka till utgången efter bara två försöksvandringar tillsammans med någon som hittade i gångarna. Förresten så bar han med sig minst två små men ljusstarka ficklampor där han gick med oss i vår blandade grupp, som tidigare hade samlats under skylten ”Caves” med en brittisk flagga för engelskspråklig guidning.

Maastricht underground – Grotten van de Sint Pietersberg – 2015-05-15

För ungefär tjugo år sedan, berättade guiden, så hade två pojkar från trakten, utan att meddela någon, efter skolveckans slut lyckats ta sig in i tunnelsystemet (i en annan del av staden). Det var möjligt vid den tiden, numera så är ingångarna stängda. När pojkarna saknades, vilket av för mej lite oklara omständigheter skedde först på måndagen när de skulle ha varit i skolan igen och de då förklarades saknade, började letandet därinne i gångarna. De påträffades endast trettio meter från öppningen men var inte vid liv. Batterierna i deras lampor hade tagit slut och kanske hade törst och skräck i kombination blivit deras öde.

Utsikt över Maastricht från Chalet Bergrust på St. Pietersberg – 2015-05-15

Härunder denna plats, med den fina utsikten, löper tunnlar från ingång Grotte Noord, som ligger i närheten. Vi satt en stund före tunnelgåendet, sonen och jag, på verandan till Chalet Bergrust och intog kaffe med smörgås. En lagom stor brun hund av rasen tollare (jag frågade för säkerhets skull) stirrade oavvänt på sonens brödstycke med skinka och ost. Dessvärre fick tollaren inte någon smakbit, man ska nog inte mata främmande hundar. Denna hund hade dessutom med sig två kamrater av rasen spaniel (hur skriver man, och hur uttalar man, spaniel i plural?), de hade eventuellt också önskat smörgås med ost och skinka.