… motorcyklar och massor av nostalgi vid porten till Åkulla bokskogar
Goda grannar på besök vid Stigs MC- och Motormuseum – 2015-06-07
Jovisst var det mina trevliga grannar som också var var där på besök bland mopeder, vespor, telefoner, radioapparater och … ja, massor av gamla grejor. Lättare för mej måhända att känna nostalgins vingslag, jag minns ju mycket från egna unga år, även om en del saker på muséet överträffade till och med min egen årgång. Gamla saker är hur som helst roliga för alla att titta på.
Stig Carlsson, skaparen av muséet – 2015-06-07
Så här skriver Stig på sin hemsida beträffande hur muséet, som ligger vid Åkulla bokskogar, blev till: ”På sommaren 1997 ordnades en visning och motorcyklar och annat ställdes ut på gården. De fick dammas av då de förvarats i den gamla ladan bland hö och halm. Det var då idén om att bygga ett museum föddes. 1998 startade moderniseringen så smått och museet var klart att invigas 1999”. Nog fanns det mycket av intresse för nostalgiker i den där gamla ladan och en hel del har nog fyllts på efter hand. Mest utrymme (inomhus) tar de 40-50 motorcyklar och mopeder som finns där.
Velocette LE 200 1949 polismotorcykel – 2015-06-07
Den blå motorcykeln med den brittiska flaggan är en Velocette LE, som tillverkades av det engelska företaget Veloce Ltd i Birmingham, ett litet familjeägt företag grundat redan 1905. LE (”little engine, den lilla motorn”) tillverkades mellan åren 1948-1970, det sistnämnda året upphörde tillverkningen eftersom Veloce Ltd fick finansiella problem och företaget avvecklades. – Den här typen av motorcykel kom att användas av den brittiska polisen och de blev kända som ”Noddy Bikes” eller ”Noddies”, ”Nickarna”. Orsaken var att patrullerande konstaplar från Metropolitan Police avkrävdes en hälsning med honnör inför poliser av högre rang. Nu när en del av konstaplarna blev motorcykelburna ansågs det trafikfarligt att de skulle lyfta en hand från styret och en nick godkändes som hälsning i stället. – Stigs blålackerade ”nickare” har modellbeteckningen LE 200 och är tillverkad 1949.
NV-30 – Stigs MC- och Motormuseum – 2015-06-07
NV-30 från Nymanbolagen AB
Motorcykeln NV 30 tillverkades av AB Nymans Verkstäder, därav förkortningen NV, ett företag som grundats i Uppsala 1873 och som 1947 bytt namn till Nymanbolagen AB. 1960 skedde en sammanslagning med AB Cykelfabriken Monark i Varberg. Version NV 30, tillverkad 1952, var utrustad med en DKW-motor på 200 cc och med de 8,5 hk kunde man nå en hastighet av 90 km/tim. Beteckningen NV användes mellan 1927 och 1958.
Stigs MC- och Motormuseum – 2015-07-07
Utanför museibyggnaden står bland andra maskiner och redskap en tändkulemotor, som med remdrift är avsedd att dra en stationär tröska. En jordborr, en stenstamp, en stor lövsug och mycket mer finns att titta på.
Stigs MC- och Motormuseum – 2015-07-07
På byggnadens gavel står en gammal Gulf bensinpump, där man med handkraft fick pumpa fram bensin. Jag har själv praktiserat detta, för ett sommarlov jobbade jag i en lanthandel och där fanns en sådan pump. Jag minns inte om det var Gulf eller någon annan företagslogga på den, men pumpas skulle det så att bensinen steg bakom glaset i överdelen på aggregatet innan man kunde fylla biltanken eller den separata dunken.
En vevgrammofon väcker minnen. Inte för att vi hade någon sådan men hos en moster och morbror fanns det. De hade dessutom en ganska stor eka med en snurra på och en sjö intill och i den sjön fanns det holmar. Någon gång lastades vuxna och barn ombord och det bar puttrande av till en av dessa mycket små öar. Båten var fullastad med passagerare, ett tiotal eller möjligen fler, och grejor. Fribordet var ungefär en decimeter, inga flytvästar fanns och humöret var på topp men det förlöpte dessbättre bra ändå. På holmen lastades alltsamman av båten: filtar, drycker (starka sådana för en del), mat, saft och kaffe med tilltugg och så förstås vevgrammofonen.
Det åts, det dracks, det spelades (78-varviga stenkakor) och vi barn rusade runt så gott det gick på det lilla utrymmet bland träd och buskar. Det fanns två holmar som besöktes kommer jag ihåg, Killingapinn och Fläsklösen, så vet de som känner till området kanske var vi befann oss. Jag har dock sett att åtminstone Fläsklösen-holmar och -kobbar finns på flera ställen i landet, kanske finns det Killingapinnar på andra ställen också. Under hemresan var humöret fortfarande på topp men riskfritt var det definitivt inte, hade någon rört sig lite för vådligt så att båten gungat till, då hade vatten strömmat in. Simkunnigheten var inte allmänt inövad. Men sommar och sol var det.
För vägbeskrivning och övrig information hänvisas till muséets egen hemsida eller till Facebook-sida, men här är i alla fall en länk till en Google Maps-karta.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 