… hittat fram men då dans kring midsommarstången både roar och värmer
Lite lätt traditionsenligt har det blivit att inhandla en midsommarkrans att bära på huvudet och ofta är det flitiga thailändskor som har tillverkat dem och som har sålt dem. Efter köpet är man rustad att vandra ned mot Societetsparken i Varberg för att ta några varv runt den lövade och blomsterbestyckade midsommarstången (eller majstången).
Nog står den vackra midsommarsymbolen fint mot det oroande molnhavet men visst hade det varit trevligt med sådär fem plusgrader ytterligare, ingen blåst och helst också solsken utan risk för regnskurar eller ihållande regn. För egen del så hann jag precis hem till bostaden då portarna däruppe öppnade upp och regnet forsade ned.
Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Än slank hon hit och än slank hon dit, och än slank hon ner i diket.
Än slank hon hit och än slank hon dit, och än slank hon ner i diket.
Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Än slank hon hit och än slank hon dit, och än slank hon ner i diket.
Än slank hon hit och än slank hon dit, och än slank hon ner i diket.
Trots att det blåste och att det var risk för regn och att det var lite kallt så var det ungefär lika många människor som vanligt på plats på gräsytan mellan Societetshuset och Spööökitetsparken. Midsommarafton är det bara en gång om året och på detta ställe firas den sedan 1930-talet. Som arrangörer fungerar Hembygdsföreningen Gamla Varberg (på Facebook) och Träslövs Hembygdsförening (på Bygdeband) i samarbete.
Pär Andin hade odlat ett rejält midsommarskägg och så fungerade det också alldeles ypperligt det där med sång och dans under hans ledning. Precis som vanligt, han har stått vid mikrofonen tre midsomrar tidigare och sköter det hela väldigt bra. Precis som Martin Andersson från Tvååker, som har trakterat dragspelet i parken vid mer än trettio tillfällen under samma antal år.
Tycka om varandra, pappa eller mamma eller dotter eller son eller oavsett vilken relation som gäller i alla sammanhang, tycka om varandra ska man alltid göra, men varför inte lite extra på midsommaraftonen?
Från det ena till det andra: jag stod en stund intill ett par gubbar i åldern 50+ och kunde höra att det berättades festminnen men jag hörde inte riktigt om det gällde föregående års midsommarfirande eller något annat. Jag hörde i alla fall att den ene mannen sa: ”… å jag var så jävla full så jag inte minns nånting alls …!” och lät väldigt nöjd med den saken. Det är ju inte alls ovanligt att höra om sådana bravader berättas som ett skryt, att personen i fråga inte hade kunnat ta vara på sig själv. Duktigt!
Man behöver ingen lekledare för att klättra i träd, är man ung och vig så går det alldeles utmärkt på egen hand.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o