... såsom musical, gatuteater, rock’n’roll, en längdhoppare med meriter och en konstvinnare
Anna Moraeus som Beggar Woman – smakprov från musikalen Sweeney Todd – Varbergs torg – 2015-06-25
Sweeney Todd: The demon barber of Fleet street verkar vara en blodig musikal. En barberare i 1800-talets England, 1840 ungefär, som man helst inte skulle ha besökt som kund och en kvinna som i våningen under säljer köttpajer. Dessa två i maskopi … ja, det blir nog en hemsk och bra musikal. Det verkade ytterst lovande när torgbesökarna fick se ett smakprov (från föreställningen) från torgscenen innan ensemblen hastade vidare till Varbergs Teater för att begå publik premiär (förutom denna kortversion) av den tidigare Broadway- och West End-musikalen.
I huvudrollerna i föreställningarna i Varberg ses och hörs Stina Arrhenius som Mrs Lovett och Jim Andersson som barberaren Benjamin Barker, alias Sweeney Todd, med rakkniven i hand, i Torbjörn Svahns (producent och scenograf) uppsättning och med regi av Johnny Worthy. Och ja, Anna Moraeus (i rollen som Beggar Woman, tiggarkvinnan) är släkt med Kalle Moraeus, hon är brorsdotter.
Stina Arrhenius som Mrs Lovett och Jim Andersson som Sweeney Todd – smakprov från musikalen Sweeney Todd
Gatuteater med gruppen Kamchàtka från Barcelona – Varberg – 2015-06-25
Åtta personer med varsin resväska, de åtta verkar ha gått vilse i stan. De är anonymt iögonfallande och uppseendeväckande vardagligt klädda. De lär tillhöra ett artistkollektiv som kallar sig Kamchàtka, ett kollektiv av olika nationaliteter men baserade i Barcelona. Gatuartister är de och de åtta på bilden agerar med små medel även om resväskan tar sin plats. De samverkar med publiken, eller tvärtom, de är som en spegel av hur åskådarna uppför sig. De förflyttar sig med dem de samverkar med och åskådarkretsen flyttar med, den rör sig hit och dit, fotografen har svårt att hänga med och det finns alltid ett huvud i vägen framför linsen.
Gatuteater med gruppen Kamchàtka från Barcelona – Varberg – 2015-06-25
En liten hund skäller och genast flyttar sig en av aktörerna mot hunden, med väskan uppställd som en sköld. De andra sju följer efter. Det är roande att titta på och den lilla folksamlingen skrattar. Skulle man själv bli inblandad så är det väl bara att spela med och bjuda på det. Enkelt, spontant och mänskligt, det läste jag att så beskriver teaterbolaget Kamchàtka sin verksamhet, sitt projekt. Trevligt och underhållande är det absolut.
Mattias Sunneborn berättade om arbetet med ”Suicide Zero” – 2015-06-25
Som varande vänlig och trevlig beskriver jag Mattias Sunneborn, gotlänning, friidrottare, mest känd som längdhoppare av hög elitklass med bland annat EM-guld (inomhus) och VM-silver (inomhus) och en mängd svenska mästerskap. Svensk rekordhållare i längdhopp, med 8.21, under nästan två decennier. Han har på ”äldre” dar också åstadkommit veteran-världsrekord i femkamp, både vad det gäller tävlingar inomhus och utomhus. Mattias har också vunnit SM-guld inomhus i löpning 200 meter.
Mattias besök i Varberg ingick i en kampanj inom ramen för Suicide Zeros verksamhet. Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar för att radikalt minska självmorden i Sverige och de skriver: ”Vi bildades eftersom vi anser att det behövs en organisation som använder den ideella organisationens kraft för att påverka politiker och allmänheten så att självmorden kan minska. För självmorden kan minska, och det radikalt. Men det krävs att politiker och allmänheten förstår vad vi alla kan bidra med för att det ska bli verklighet”. Kampanjen kallas Idrottare förebygger självmord och den vänder sig sig till idrottare, föreningar, förbund, skolor, företag och privatpersoner med en önskan om hjälp och bidrag.
Mattias intervjuades på torgscenen vid kyrkan och berättade bland annat om hur livet ställde sig på kant för honom då hans pappa begick självmord då Mattias var 15 år.
Hoppet. Ett av sätten att bidraga till kampanjen finns beskrivet på Suicide Zeros hemsida, nämligen att göra ett stående längdhopp. Intervjuaren på scenen fick i samband med intervjun göra ett sådant hopp för att visa hur man utför det på lämpligt sätt och sedan genom mätning av hoppet avgör bidragets storlek.
Så här går det till om du vill skänka pengar: 1. Filma när du gör ett stående längdhopp. 2. Avrunda summan i cm till närmaste hundratal. 3. SMS:a ”Hoppet 200” (eller ”Hoppet 300” eller beroende på längd) till 72672. 4. Lägg upp filmen på sociala medier. Hashtagga med #Hoppetförsuicidezero och utmana dina vänner. Sedan kan du till exempel sätta in summan på ett 90-konto: 900398-9, eller följa instruktioner på Suicide Zeros hemsida.
Street Bourbon Band från Varberg spelar svängigt – 2015-06-25
Street Bourbon Band är ett Varbergsband som enligt egen utsago spelar både pop, jazz, rock och schlager, från soft coctailmusik till larmig rock’n’roll. För min egen personliga del så har det där med larmig stor betydelse. SBB spelade verkligen musik av det sort som jag gillar men ljudnivån var (vid detta tillfälle) så väldigt hög att mina öron inte klarade av den. Tinnitus har jag lidit av sedan ungdomsåren men den har ökat på senare tid och ljud på denna nivå pallar jag inte för, i alla fall inte om öronpropparna ligger hemma. Måste ljudnivån på en konsert vara så hög att det fordras öronproppar för att kunna lyssna utan skadlig påverkan? Niklas Strömstedt höjde min tinnitus något snäpp förra året i Societetsparken, då jag också hade glömt öronpropparna hemma.
Street Bourbon Band från Varberg spelar svängigt – 2015-06-25
Bland annat så här skriver Street Bourbon Band på sin hemsida: ”Det sex man starka bandet har erfarenhet av över 25 år på scener, från en liten klubbscen till stora scener inför tiotusentals i publiken, från Östersund till Sevilla och en hel del däremellan. (—) Bandet hanterar allt från akustisk instrumentering utomhus till att underhålla tusentals personer på stor scen. Men bandet bygger helt på medlemmarna, musikaliteten de besitter och den goda stämning som förmedlas via personligheterna.”
Jag gillar verkligen deras musik men, som sagt, mina öron klarar inte av den (alltför) höga ljudvolymen. Kanske gör inte någon människa det egentligen men upptäcker det först om ett antal år?
John Cedgård med konstverket Skrika högt! – Varberg – 2015-06-25
John Cedgård med konstverket Skrika högt!
Det var nu fjärde året i rad som Varbergs konsthall och Maleryds fastigheter arrangerade en konsttävling för ungdomar i åldrarna mellan 15-25 år.
I år hade tävlingen för första gången ett tema, ett fredstema, eftersom det innevarande år, 2015, är hundra år sedan en fredskongress hölls i Varberg. Den sammankomsten då, och det faktum att det nu är 100 år sedan, spinner Varberg vidare på genom något som kallas Varberg Calling for Peace och det var alltså på det det temat de unga konstnärerna hade tänkt då de skapade sina tävlingsalster.
Skrika högt! (Hoppa högt! Sikta högt! Skrika högt! Är frihet.), så heter årets vinnande bidrag och konstnären bakom verket är John Cedgård och han är 21 år. Han deltog även i förra årets tävling men hade bättre lycka det här året. John studerar på Löftadalens folkhögskola, där han läser på bild- och konstlinjen. Göteborgs konstskola blir det till hösten.
John Cedgårds konstnärliga bidrag kommer att under ett års tid hänga på en husfasad vid Östra Långgatan, där den har avlöst ett verk av förra årets vinnare Jenny Riis. Vinsten för John innefattade en prischeck på 10.000 kronor förutom ära, blommor och ett diplom.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 