… i idyllisk halländsk kustbygdsmiljö
Jag börjar med en länk till Fiket i Sik eller Sik vid Havet, som den aktuella Facebook-sidan heter. De växer upp på den vackra halländska landsbygden, kaféerna som inryms i och vid gamla anrika gårdar som Strömma Farmlodge, Café Stegared och Äppelgården för att nämna några, och nu det alldeles nyöppnade fiket med vintageprylar vid Skräddarns i Sik (utanför Tvååker i Varbergs kommun). Alla skapade av människor med idéer om att förverkliga en dröm eller för att ta till vara en plats som kanske har sargats av tidens gång och vädrets makter.
Så här gick det till på detta ställe, Susan berättar: ”Det som började som en hobby att samla möbler och udda ting blev till en butik i Varberg, som nu utvecklas till en butik på en gammal Hallandsgård. En stor unik lokal som andas historia från tider då livet var mycket enklare än nu. Gårdens butik öppnade i maj 2015”. Ja, det var skrivet på en hemsida innan Fik i Sik öppnade, så man kan alltså titta på och handla gamla saker där i Sik också.
Edward, Sture och Susan står bakom disken vid Fiket i Sik i en ägandes Hallandsgård där de alltid har något att sätta händerna i. Jag skrev förresten alldeles nyligen om mellanbrodern John, som har vunnit ett konsttävling i Varberg och där hans vinnande bidrag nu hänger på en husfasad i den centrala delen av stan, på Östra Långgatan. I familjen finns också en yngre broder, William.
Susan skrev på fikets hemsida 5 juli så här: ”Hej! Så härlig sommar det är! I dag söndag har vi öppet 1300-1700 på vår butik med vintage och fik i Sik. I går kom det förbi en tjej på häst så det går bra att ta sig hit på alla slags medel:) Välkomna!”
Vi kom dock med bil och tog också del av det fina sommarvädret liksom av kaffet och tilltugget och min kompis Erik, som brukar vara med och utforska till exempel nyöppnade kaféer, kände sig hemmastadd på den här platsen. Den ligger bara ett antal stenkast från den gård där han växte upp och han känner förstås till Skräddarns, som denna gård heter efter skräddaren August Ericsson, som bodde här under senare delen av 1800-talet.
Fiket var, som jag skrev ovan, alldeles nyöppnat vid vårt besök, det hade öppnat på fredagen som var dagen innan. Jag fortsätter att planka av Susans text: ”Nu på fredag öppnar jag min butik med vintageprylar noga utvalt av mig. Som tidigare har jag både kul retro med färgglada inslag och industrikänsla. Det som är nytt är att det kommer att finnas ett Fik i Sik med hembakta bullar och kakor. Om ni kommer med bil så är det ok att köra in på gården men det kan också vara fullt med bilar:) så en idé är att parkera vid den stora busshållplatsen och informationstavlan vi gamla E6:an och gå en fin promenad till gården.” Just det, Siks fik ligger vid gamla E6:an inpassat mellan Varberg och Falkenberg, söder om Björkängs havsbad och norr om Morup, och det är skyltat mot Sik
Nackdelen med vår kalla del av världen och sådana här platser, öppna för allmänheten på sommaren, är just det att de bara kan vara öppna under några få månader, halva juni, hela juli och halva augusti i bästa fall. I år var dessutom juni månad alldeles kass i det avseendet, kall och otrevlig och inte inbjudande nog att sätta sig på en stol i en för övrigt trevlig omgivning. Inte lätt att bedriva verksamhet där det fordras gäster för att få det hela att gå ihop när inte naturmakterna vill samverka. Denna dag var i alla fall riktigt somrig.
Kanske finns det inte orsak att klaga på vädret ändå, det går ju utmärkt att placera sig på en stol vid ett bord under tak och inom väggars hägn. En trevlig miljö med gamla saker av vintagekaraktär, gamla prylar med god kvalitet finns där alltså, och det har jag förstått är något som Susan, egentligen utbildad trädgårdsmästare, omhuldar i högsta grad. Hon innehade tidigare en liten butik med gamla saker och den var belägen i Varberg och bara en liten bit från där jag bor och på en plats som jag har passerat många gånger. Jag visste förstås inte det var hennes butik och att jag senare skulle fika i Sik vid havet bland de grejor som då rymdes i den lilla butiken.
Sture, som egentligen är läkare, visar oss runt i den del av huset som är till att bo i och ursäktar att det är rörigt eftersom det pågår ombyggnader och renoveringar både utomhus och inomhus. Den gamla kakelugnen av Falkenbergsmodell är väldigt vacker och ovanlig. Erik påminner sig att han en gång, eller kanske några gånger, som liten pojke varit här i huset för att sälja majblommor och att han då blivit bjuden på saft av det äldre paret som bodde här då.
Sture berättar också om och visar på de arbeten som har gjorts utomhus, bland annat har en stenmur (en stengärdsgård eller kallmur) lagts med hjälp av en hantverkare och med stort yrkeskunnande, muren blev riktigt fin. Taket på en del av byggnaden har lagats, det bågnade, och taket är ett klassiskt stråtak av vass och kanske med något inslag av halm. Sture funderar på om taket eller delar av det kanske behöver läggas om inom en inte alltför avlägsen framtid.
Alla hus i Sik ligger på platt mark och nära havet, denna gård är bland de hus som ligger närmast havet. Alla dagar är inte sommardagar med fint väder (det har jag redan nämnt) utan också höst med ibland svåra stormar, vinter med … ja, vinter, och vår med sand och jord som blåser fram över de platta markerna och detta sliter på det som är i vägen. Oftast får en häck av något slag försöka bromsa naturkrafterna även om den också skymmer utsikten mot vattnet.
Namnet eller ordet Sik lär betyda sidländ mark och då uppstår ju genast frågan: vad betyder sidländ? Såvitt jag förstår så betecknar det strandmark som är vattensjuk vid högvatten. Det gäller nog (i dag i alla fall) marken väster om den gamla E6:an, närmast havet, Kattegatt, det bebyggda Sik ligger trots allt lite högre beläget. Förresten så säger de inte havet här, de infödda, utan de säger sjön. Sjön ligger blank, fast inte så ofta.
Riktigt roligt och trevligt var det att fika i Sik vid Fik i Sik vid havet och att samtidigt få en guidning och visning både utomhus och inomhus.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o