… med personalbilder från 1960-talet
Solen värmer gott på vårkanten och Bengt Cedervard, som förestod hushållavdelningen, (köksredskap alltså), Signe Ros, som också hon jobbade på hushållsavdelningen, Axel ”Acke” Schüberg från lagret och Maj-Britt Svärd passar på att under lunchrasten ta vara på strålarna från vårt solsystems centrum. De sitter vid ett av skyltfönstren mot Köpmangatan, nära torget. Bengt har nog varit hemma för att äta lunchmat, Signe kanske har ätit medhavd mat i fikarummet på andra våningen, Acke har eventuellt också varit hemma för utspisning, hatten tyder på den saken, medan Maj-Britt har hälsat på sin make, Arne Svärd, som jobbade hos Lundins.
Arne Svärd jobbade i butiken och han var också den som tillverkade nycklar i en maskin som fanns ett hörnrummet på tredje våningen från gatuplan räknat. Det rummet, som fanns i det ”fasade” hörnet på huset och som syns på bilden en bit ned i detta inlägg, hade utmärkt läge mot torget, så det var säkert en fröjd att skära till nycklar med den utsikten. Arne var, då det närmade sig juletid, drivande vad det gällde arbetet med julskyltningen, den höll han i trådarna för.
Först en matbit på Pe-Ges, omtyckt restaurang en liten bit från Lundins, sedan arbetet med skyltningen, med täckta fönster, och slutligen högtidlig (tror jag) avtäckning. Modelljärnväg, med lok och vagnar som varvade på rundbanan i skyltfönstret, var ett populärt inslag. Ett annat kunde vara att Arne och Lasse Eriksson spelade bordtennis på ett mini-bord där i fönstret eller kanske var det en liten turnering i ishockeyspel. Det brukade alltid bli noggrant genomarbetade julskyltningar och sedan mycket publik där utanför på ”skyltsöndagen”.
Utöver jobbet på Lundins så var Arne bland annat aktiv i Katrineholms AIK:s ishockeysektion och engagerade sig för att en ishall skulle byggas i staden. Jag har för mej att det var som att köra huvudet i de beslutfattandes vägg. Hänvisning i stället till Backavallen med konstfryst bandybana, där fanns ju också en ishockeyrink med konstfrusen is. Backavallen byggdes i början av 1960-talet och visserligen fick både bandyfolket och ishockeyfolket stå utan tak över huvudena men ändå, konstfruset var det. I dag finns det i alla fall en ishall som kallas Woodyhallen, byggd 2006. Jag har inte bott i K-holm på väldigt länge och har inte koll, men jag tror att det är den första ishallen som byggts i Katrineholm.
En annan person med koppling till både Lundins och KAIK var Julle Wihlborg. Julle förestod sportavdelningen på Lundins men hade uppenbarligen slutat där innan jag kom dit, han hade istället fått jobb som vaktmästare på stadens nya idrottsarena Backavallen. Julle var som sagt också aktiv inom Katrineholms AIK och han var känd för att åstadkomma en fin isparkett på deras hemmaarena AIK-plan (AIK-planen).

Lundins Järnaffär vid Köpmangatan, granne med Sparbankshuset till höger – ca 1960 – (fotograf okänd)
Återkommande till den första bilden med de soltörstande: jag vet inte så mycket om Signes och Maj-Britts privata sfärer, Bengt har jag skrivit lite om i ett tidigare avsnitt, men om Acke Schüberg (1914-1989) vet jag att han var elitdomare i bandy.
Acke dömde i VM i Norge 1961 tillsammans med Bengt Andrén (från Linköping) och Acke dömde också SM-finalen 1960, tillsammans med Bertil Andersson från Sparreholm, på Stadion i Stockholm inför 24.179 åskådare. Den finalen vann Västerås IK med 3-1 över IK Sirius från Uppsala. Acke har dessutom dömt åtskilliga allsvenska matcher men hur många vet jag inte, han fanns inte med i den statistik som jag hittade i en jubileumsbok, den avsåg domare som dömt minst 40 allsvenska matcher till och med säsongen 1973/74. (Inom parentes sagt så fanns Curth Nystrand och Ebbe Ohlsson från Katrineholm med där, Curth med 95 dömda matcher i allsvenskan och Ebbe med 76). Acke fick dock 1965 Svenska Bandyförbundets förtjänstmärke för domare tillsammans med ett vidhängande legitimationskort. För att kunna erhålla förtjänstmärket erfordras minst 10 års ”oförvitlig tjänstgöring” som förbundsdomare och sedan domaren dömt matcher i allsvenskan och SM-spel och kval till Bandyallsvenskan men jag är oklar över om det för Ackes del gällde 25 eller 50 dömda matcher. I dag gäller 75 matcher, men det spelas väl helt enkelt fler matcher under säsongerna numera.
Jag minns från tidigt 1960-tal att vi ibland var några stycken som satte oss i det kolsotiga, för att inte säga helt svarta, lilla pannrummet i källaren under Lundins butik för att ta en fika med medhavda mackor och medhavd dryck, kaffe eller mjölk. (Det fanns ju bord och stolar i detta lilla utrymme). Då kunde det hända (och det gjorde det flera gånger) att Acke kom instormande och skällde på oss å det gruvligaste för att vi hade placerat oss där, det var ett alldeles för hälsovådligt ställe att ta en kaffepaus i. Pannrummet var Ackes eget ansvarsområde eftersom det var han som skötte just värmepannan och värmehållningen. Om han tänkte på vår hälsa i första hand eller om det bara var så att vi inkräktade på hans revir vet jag inte och det spelar ju ingen roll i dag.
Till de verkliga veteranerna 1975, då bilden för Katrineholms-Kuriren togs i lokalerna vid Vingåkersvägen med anledning av Lundins 100-årsjubileum, hörde Acke Schüberg, till vänster, han började i firman 1927, och Eric Hedström (1903-1977), längst fram till vänster, med startår i företaget 1921. Eric blev så småningom delaktig ägare av företaget och därvid kompanjon med Georg Holmdahl (1885-1948). Georgs son Göran (1923-1998) kom in i firman efter faderns död, Göran står på bilden bakom Eric Hedström. Den tredje veteranen är lagerchefen Helge Larsson, längst ut till höger, som började sin anställning 1930. Den femte personen här ovan är Lars-Eric Hedström, tvåa från höger, han är son till Eric. Lars-Eric, som började vid Lundins i mitten av 60-talet, övertog vid årsskiftet 1974-1975 faderns roll som delägare och drev sedan företaget tillsammans med Göran Holmdahl.
Vad tittar de på? Inte ser de Kennert i alla fall, han som håller i kameran. Bara att gissa vad det är som fångat blicken, en flicka kanske. Som synes är en tumstock obligatorisk i rockfickan, att jobba i en järnaffär utan att bära ”tummaträ” vore som att se John Wayne som filmtuffing utan sexskjutare.
Lasse Johansson var på 1960-talet en duktig målskytt för Lundins korplag i fotboll. Tekniken var väl inte fulländad, och tekniken var inte heller det primära inom korpfotbollen, men han stod alltid på rätt plats då det gällde, det vill säga då bollen befann sig i trakterna av motståndarmålet. Detta kunde delvis förklaras med att offside inte gällde vid korpfotboll med 7-mannalag, utan det gick bra att i god tid infinna sig i målvaktens domäner på planen och i det området var Lasse mycket snabb och finurlig med boll och fötter. Minns inte om han nickade ibland också. Många mål gjorde han i alla fall.
Sven Åsberg utförde sin verksamhet i det rum som var närmast butiken på första våningen, eller bottenvåningen, beroende på hur man definierar den saken. Sven var säljare av lantbruksdelar och maskiner i första hand.
Vid en företagsträff med en järnvarugrossist, förmodligen i början av år 1968 och vid samma tillfälle som bilden togs på Arne Svärd ovan, trakterades gästerna med toner från en Stradivarius, en äkta musikalisk såg, en friktionsidiofon av märket Sandvik Stradivarius. Tonerna frambringades av en för fotografen okänd solist.
Fler inlägg med Lundins-anknytning:
Lundins, del 2; Lundins, del 1; Lundins jämnas med marken; Lundins, ett skyltfönster
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
Hej, på 60-talet körde en Volvo PV in i Lundins skyltfönster, kommer ihåg att bilder från olyckan visades i Katrineholms Kuriren. Kanske någon har denna artikel/bilder att visa här?
GillaGillad av 1 person