… men på grund av datorstrul blir det bara Vbg-Gbg denna gång
2015-11-25: På grund av dessa tekniska problem gör abandowest ett, förhoppningsvis, kortare uppehåll vad det gäller nya inlägg. / Due to technical problems abandowest has to make a hopefully short break when it comes to new posts.
2019 skall omfattande infrastrukturarbeten inledas i Varberg. En järnvägstunnel skall byggas, sprängas, under staden och efterlängtade dubbelspår genom Varberg skall finnas färdiga att användas i nämnda tunnel 2024. Ett nytt stationsområde blir till och järnvägsstationen kommer att läggas i ett ”tråg” under jord. Debatterna har flödat för och emot detta projekt och de som har invändningar har ännu inte gett upp trots att beslutet om tunnel är taget, regeringen har gett klartecken.
I december i år skall en annan tunnel invigas, den under Hallandsås, och då kanske man kan ha i åtanke att arbetet med den tunneln tog sådär 20 år att genomföra på grund av besvärligheterna att arbeta sig igenom de bergarter som åsen är uppbyggd av. Man kan tro och hoppas att det är stabil berggrund under Varberg, så möjligen kan Varbergsprojektet hålla tidplanen på ett bättre sätt.
På grund av detta väldiga och kostnadskrävande projekt så är intresset inte stort för att underhålla vad som finns runtom stationen och järnvägen i Varberg. Staket och järnkonstruktioner lyser av rost och trävirke ruttnar. Inte roligt att se. Men i vilket fall som helst, jag skulle inte åka mot Hallandsås utan åt andra håller, mot Göteborg och sedan mot Katrineholm, bara korta tunnlar att fara genom på den resan.
Om man skall vara borta några dagar så bör en resväska medtagas, det känner jag till eftersom jag har rest förhållandevis mycket, jag har ju hunnit bli hyfsat gammal. Inte så mycket per tåg i Sverige de senaste åren (decennierna) men i Holland däremot, tåg som tåg. Jag fotograferade i alla fall det inkommande Öresundståget, det som i fronten ser ut som ansiktet på en gammal orangutanghane. Sedan skulle jag sätta fast linsskyddet på min systemkamera, det strulade med den saken, och stoppa ned kameran i ryggväskan, det tog lite tid och jag blev lite sen i den hanteringen. Så hoppade jag ombord.
Vi passerade Varbergs förfallna gamla lokstallar (de ser bedrövliga ut) och färden gick vidare norrut. Först uppåt Frillesås, mot Kungsbacka, kom jag att tänka på en sak. Var någonstans placerade jag min lilla resväska? Jag tittade på bagagehyllan, jag tittade runtom på golvet, jag frågade närsittande om de hade sett till en liten resväska? Nej. Då gick det upp för mig att väskan nog fanns kvar på perrongen i Varberg i stället, intill den ruttnande träpelaren. Faaaan! Lite byteskläder, som jag kanske skulle komma att behöva, tandborste, en rakapparat och någon adressbok och kanske lite annat också, bra att ha-grejor.
Jag ringde min kompis, han svarade efter några uppringningar och han förklarade sig villig att undersöka om väskan fanns på perrongen. Efter ett tag ringde han tillbaka och kunde meddela att han hade säkrat väskan, den var inte stulen eller sönderskjuten av polisen. Tack snälla nån för det, tack bäste kompis! Och jag skulle bara vara borta några dagar, jag kunde klara mej utan byte av kläder; tvål och vatten fanns tillgängligt på resmålet, lite skäggstubb skulle det bli i ansiktet. Tankspridd har jag alltid varit och nu kan jag också skylla på åldern.
Eftersom jag hade en timma att fördriva mellan tågbyten så gick jag in på centralstationen i Göteborg och blev genast ”överfallen” av tidningsförsäljare, rumänska romer såvitt jag förstår. Först trodde jag det rörde sig om hundratals säljare men förstod snart att de cirkulerade i vänthallen och utanför och runtom, ett tjugotal kanske men eventuellt fler, svårt att uppskatta antalet. Eftersom jag redan köpt en sådan tidning på hemmaplan köpte jag inte ytterligare en, 100 kronor var/är priset och säljaren skall enligt uppgift få behålla 50 kronor. Uppriktigt sagt så var den inte särskilt läsvärd men det är väl inte det viktigaste i sammanhanget. Även om jag förstår att intäkten för säljaren är viktig så är det jobbigt att hela tiden konfronteras och förstås få dåligt samvete många gånger om när man inte kan köpa ett exemplar varje gång man uppmanas.
Pølsemannen är ju välkänd för dem som har besökt Köpenhamn, han finns ju bland annat på Rådhuspladsen, men danskarna sägs alltmer svika dessa korvstånd medan de alltmer poppar upp i svenska städer. Drygt trettio pølsemän finns spridda i Sverige, kanske mest i Skåne, men som synes också i Göteborg och även längre norrut i Sverige finns den röda pølsen att köpa.
Här står snabbtåget som skall ta mig till Katrineholm via stopp i Skövde och förstås med slutmål i Stockholm. Jag hade tänkt att skildra även den delen av resan i detta inlägg men en kraschad dator sätter stopp för den saken. Vet i nuläget inte om den går att återställa, datorn som är intrimmad för bildhantering och annat för mej viktigt, men fjorton dagars väntan hos ”min” datorreparatör bara för att konstatera om min apparat går att återställa (inte bara problem med just min dator uppenbarligen) gör att jag är osäker på hur snabbt jag kan återgå till normala rutiner. Eventuellt blir det ett kortare eller längre uppehåll med publicerandet av nya abandowest-inlägg, får meddela vad som gäller senast nästa ”utgivningsdag”, 29 november. Men beträffande tågresan, många reser ju nästan varje dag utan att skildra färden i ord och bild, så särskilt viktig är ju inte just min resa, den är bara som en del av vardagen för många andra.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o