… och två engagerade människor i Varberg
Maj-Britt har ett hjärta som räcker till för alla (fast hon kan skälla på dem som inte sköter sig) och hon fyller nittio år nästa gång. Jag har känt henne sedan slutet av 1960-talet, då hon och min sedan en antal år bortgångna hustru var arbetskamrater, och vi har umgåtts väldigt mycket. Hennes man gick bort för några år sedan.
Det finns alltid något att ställa fram på bordet då man kommer på besök till Maj-Britt och ofta något att ta med hem också. Och så roligt att sitta och prata, tunghäfta har hon inte. Intresserad av det mesta. Politik och politiker, gamla minnen, människor i Varberg då och nu, vänner och bekanta, barn och barnbarn, samtalsämnen finns alltid. Maj-Britt bor granne med bland andra en pensionerad lärare, som heter Jan Sandberg, och denne person engagerar sig för barn, i första hand flyktingbarn, som behöver hjälp med läxläsning. Maj-Britt och Jan träffas ibland, som grannar gör, i allmänna utrymmen i huset och Jan har då och då brukat känna en omisskännlig doft av nybakade bullar i trappuppgången. Han berättade vid något tillfälle för henne om sitt engagemang med barnen och på något sätt kom samtalet in på nybakade bullar (och muffins) och att barn självklart gillar nybakat. Detta ledde vidare till att Maj-Britt såklart lovade att baka till barnen och naturligtvis blev resultatet inom kort att Jan fick famnen full av kaffebröd (saftbröd) som han kunde bära med sig till skolan (eller var de höll hus och håller hus, det känner jag inte till). Beviset på barnens uppskattning kom i form av bilder, teckningar och brev som jag har fått ta del av och som finns att se här ovan och här under.
Muaiyad, Raghad och Nills (Nils?) hade inga problem med att trycka in några ”bular eller ”bolar” och även muffins slank ned. Tyvärr så vet jag inte vad respektive barn på bilderna heter, men flickan på bilden nedtill kommer från Palestina medan den andra flickan och pojken (två bilder) i våras kom till Sverige från Syrien.
”Utflykten flickan pratar om, är en ‘hemlig resa vi i slutet av vårterminen brukar ta med alla elever på” skriver Jan Sandberg på det kuvert som Maj-Britt erhöll bilder, teckningar och brev i. Nog är väl det hela en liten feel good story, en må bra-berättelse? Två personer som bryr sig och som engagerar sig. Maj-Britt brukar förresten också ibland hjälpa Frälsningsarmén att koka soppa som sedan kan komma hungriga medmänniskor till del.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o