”Mother” – konstutställning i Varbergs konsthall …

1 - Mother - Roland Persson… bilder och intryck från ett besök 2016-03-06

"Grace and Glory" - indisk elefant i silikon - Varbergs Konsthall - 2016-03-06

”Grace and Glory” – indisk elefant i silikon – Varbergs Konsthall – 2016-03-06

1 - DSC_0526 kopiera”Det var verkligen på håret att elefanten gick in. Vi fick ta in den med skylift genom fönstret”, säger Eva Eriksdotter, konstnärlig ledare för Varbergs Konsthall.

Elefanten i konsthallen är inte uppstoppad och den väger inte ett antal ton. Elefanten i konsthallen, konstverket ”Grace and Glory”, är i stället tillverkad av infärgad silikon med undantag av ögonen, som är av glas, och hårväxten, som inte har växt på djuret utan är strån från en sopkvast och dessa strån har satts på plats ett och ett. Bjässen är ihålig inuti men väger ändå nästan 200 kilo. Som synes har den inte äkta betar utan sådana som är tillverkade av trästycken fast i silikon. Där på den ena beten sitter en skruvtving, också den tillverkad av silikon, fast jag trodde först att det var en riktig tving i metall. Träbetar med skruvtving, en protest mot tjuvjakten på elfenben.

"Grace and Glory" - indisk elefant i silikon - Varbergs Konsthall - 2016-03-06

”Grace and Glory” – indisk elefant i silikon – Varbergs Konsthall – 2016-03-06

Konstnären Roland Persson har använt en förlaga till själva gjutformen. Det är en stackars cirkuselefant, en indisk elefant född 1870 som blev 102 år gammal, som tillbringade sina sista år på ett zoo och som efter sin död stoppades upp. Persson fick via en dansk auktionsfirma nys om den och det är den firman som har berättat om cirkuselefantens historia. Nu står den i konsthallen i Varberg, nästan kusligt lik en riktig elefant, på andra våningen i kulturhuset Komedianten som också inrymmer biblioteket. Mycket naturtrogen är alltså skulpturen, om än försedd med träbetar och skruvtving. ”Ville göra något stort och väldigt, som bara står där tyst. Som säger något, är full av historier, men berättar inget. Likgiltig”. Det bästa skulle ha varit om elefanten kunnat berätta om sin tid som cirkuselefant, det var med all säkerhet ingen behaglig tillvaro för en elefant. Här är ett klipp till en drygt tio minuter lång film om just en cirkuselefant som fick nog, men också om andra plågade djur i sådan miljö. Ingen trevlig film måste sägas.

"Grace and Glory" - Varbergs Konsthall - 2016-03-06

”Grace and Glory” – Varbergs Konsthall – 2016-03-06

"The Bird Man" - sargad manskropp i silikon - Varbergs Konsthall - 2016-03-06

”The Bird Man” – sargad manskropp i silikon – Varbergs Konsthall – 2016-03-06

När jag hade sett över alla konstverken så blev jag fundersam över hur konstnären själv mår? ”The Bird Man” uppges föreställa honom själv, men det var inte de fysiska skadorna jag tänkte på i första hand utan den svartsyn som jag inte bara anar bakom projektet Mother utan tror finns där. Jag vet inte men efter ett tag så förstod jag att det, frånsett om konstnären mår så bra eller ej, finns ett eller flera budskap inbakade i alstren. Betraktarna skall nog ledas mot att inse att det finns mycket jävelskap därute i världen, som om de (vi) inte skulle ha begrepp om det i vilket fall som helst. Egentligen så går jag på konstutställning för att känna lite glädje. Oavsett vad man tycker och känner efter ett besök på Varbergs konsthall i mars månad 2016 så måste det sägas att konstverken är mycket skickligt utförda och att det alldeles säkert ligger väldigt mycket arbete bakom. Besökarens tankeverksamheten sätter igång också, blev betraktaren uppbragt, vad menar konstnären (mår han bra), vad vill han säga med det osmakliga köttstycket, varför är hästen låghalt (på grund av att ett halvt ben fattas)? Då är väl det konstnärliga målet uppnått tror jag. Utställningen blir omskriven, det är inte det minst väsentliga.

Skulpturen ”The Bird Man” föreställer alltså Roland Persson själv. Bakgrunden är något som hände honom på Irland i en gammal kvarn, där ett kompisgäng satt och sjöng. Plötsligt behövde konstnären lätta på trycket och söker lite avskildhet: ”Jag trevar längs kvarnens vägg. Plötsligt öppnar sig allt /…/ jag faller handlöst ner i ett schakt, och hamnar på en trappavsats, tre meter ner. Jag har ingen luft i lungorna, så jag kan inte ropa på hjälp. Jag hade brutit sex revben och punkterat lungan”. Under sjukskrivningen som följde fick han idén till Fågelmannen, en kropp som saknar huvud, en arm och ett ben och där även inre kroppsdelar tycks ha flyttats. De fredliga duvorna verkar en aning sugna på resterna (duvorna har sina nästen i ett madrass av silikon strax intill).

Den konstnärliga ledaren Eva Eriksdotter säger, att konsthallen har förvarnat förskolor om skulpturen när de har skickat ut inbjudningar till dessa att låta barnen komma på besök för att se konstverken. När barnen väl kommer så får det veta, att det ”inte är på riktigt”. En mamma som besökte utställningen tillsammans med sin femårige son hörde av sig till lokaltidningen Hallands Nyheter: ”Han blev helt förskräckt när han såg skulpturen och jag reagerade också väldigt starkt. Där ligger han med inälvor som hänger ut, säger hon.

"Mother" till vänster, "Father" till höger - Varbergs Konsthall - 2016-03-06

”Mother” till vänster, ”Father” till höger – Varbergs Konsthall – 2016-03-06

Utställningen är döpt efter konstverket ”Mother”, vari ingår en 492 kilo tung pumpa. Den skall symbolisera övervikt och kretslopp (kanske inte så lätt att förstå utan förklaring). Till höger står en spansk kaktus, ”Father”. Båda verken är gjutna i infärgad silikon. Konstnären själv säger: ”Allt på min pappa var kantigt, smalt och vasst. Allt på min mamma var runt och tjockt”. Han beskriver vidare sin mamma så här: ”Min mamma var en komplicerad person. Hon hade väldigt många personer i sig samtidigt. Hon kunde vara kall och hård inför något, för att i nästa sekund sprida värme och omsorg. Som barn kunde jag inte förutsäga vad som skulle komma”.

"Navigate by birds" - Varbergs Konsthall - 2016-03-06

”Navigate by birds” – Varbergs Konsthall – 2016-03-06

En skulptur av ett luftmadrassbygge, den ger kanske tankeassociationer om en riskabel flykt över Medelhavet eller om en uteliggares egenhändigt skapade sängplats. Inte så inbjudande som sovplats  i vilket fall som helst.

I ett utställningsblad står det att läsa om Roland Persson och hans verk: ”Roland Persson är känd för sina rumsliga installationer med avgjutningar av igenkännbara objekt i silikon. I sina verk ställer han frågor kring vem människan är, vad hon på gott och ont är kapabel till och i sin undersökning väjer inte för de mörkaste rummen. De flesta av oss vänder sig bort, vi vill inte veta vad som händer när världsbilder kommer i konflikt med varandra och det sociala kittet spricker upp och framförallt inte inse, att det händer också här mellan oss. Roland Persson har haft en rad utställningar i Sverige och internationellt, han är utbildad i Umeå och på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm”.

"Last horse on earth" - Varbergs Konsthall - 2016-03-06

”Last horse on earth” – Varbergs Konsthall – 2016-03-06

En sargad häst står ensam, men omgiven av teckningar på väggarna, i ett sidorum till den stora utställningshallen. Nederdelen av vänster framben ligger på en kudde framför skulpturen men ingår väl ändå i utställningen, trots att det liksom blev över. Den del av benet som fortfarande finns kvar på hästen är stöttat med hjälp av en stol. Kroppen är lappad och plåstrad och stöttor (och stolen) håller uppe kroppen.

"Last horse on earth" - Varbergs Konsthall - 2016-03-06

”Last horse on earth” – Varbergs Konsthall – 2016-03-06

Hur gick det till att tillverka hästen då, undrar man (och varför är den så sargad?). Det var tydligen inte så enkelt att göra den, för Bjön Springfeldt, tidigare chef för Moderna Muséet i Stockholm, invigningstalare i konsthallen här i Varberg, och en person om brukar fungera som ett bollplank för Roland Persson, har sagt: ”När han ville ha en häst gick jag bet”. Det blev det stora och moderna Universitetsdjursjukhuset, SLU, i Uppsala vid Ultuna campusområde, som fick bli räddningen för hästskulpturprojektet. En nyligen avlivad före detta travhäst, Speedy Rut, som uppenbarligen inte varit så framgångsrik, fick bli förlaga till konstverket. ”Den var fortfarande varm när vi fick den”, har Roland nämnt.

I katalogen kan man läsa som så här med konstnärens egna ord: ”Vi är helt tysta under en timme” och vidare berättar han: ”som om vi inte vill prata inför hästen. I mig kommer starka känslor av identifikation, död och försoning. Jag mår väldigt dåligt psykiskt och fysiskt under denna period av mitt liv” och han fortsätter: ”och i någon underlig tanke så är min egen död sammanlänkad med den döda hästen”. En liten bekräftelse på det man befarar, att konstnären brottats med sina egna mörka tankar.

Varbergs Konsthall - 2016-03-06

Roland Persson – Varbergs Konsthall – 2016-03-06

Utställningen Mother öppnades i Varbergs Konsthall 23 januari och den pågår till och med 30 april. Konstnären Roland Persson, född i Hudiksvall 1963, är bosatt på Värmdö. Han hade sin första separatutställning år 1993 på Galleri CC i Örnsköldsvik och finns numera representerad i ett större antal offentliga miljöer.

Vad det gäller valet att använda silikon som material i sina skulpturer så skriver konstnären: ”Det har följt mig under drygt 15 år, mer eller mindre frekvent. Det kommer egentligen ur ett försök att kapsla in färgpigment i objekten. Jag målade många objekt av aluminium, brons eller gips, men blev aldrig nöjd. Jag sökte helt enkelt ett material där färgen kunde ligga inuti”.

Det är faktiskt inte så tokigt att bese en utställning där man får tillfälle att undra: ”vad i hela Halland är detta? Det här utställningen måste jag skriva om”. Elefanten till exempel är stor till formatet och skickligt tillverkad, det skrev jag nog tidigare i texten, och när man ser den kan man passa på att tänka på alla de cirkuselefanter som genom åren tvingats stå på bakbenen för att få lite applåder som de inte har begärt att få. Det är förresten fortfarande tillåtet att frakta elefanter Sverige runt för att låta dessa djur uppträda på cirkusar, men jag är osäker på vilka som eventuellt fortfarande har dem kvar i sitt program. ”Jag lovar att nästa år (2016) är elefanterna inte med”, säger till exempel cirkusdirektören Bengt Källquist på Cirkus Maximum.

Att träda in i Varbergs Konsthall kostar inget (förutom ett antal skattekronor).

Varbergs Konsthall - 2016-03-06

Varbergs Konsthall – 2016-03-06

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

Annonser
Det här inlägget postades i Bildblogg, Bilder, Djur, Fågel, Fåglar, Fotoblogg, Halland, Konst, Photo blog, Uncategorized, Varberg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s