… vem hittade till annonsörens butik med hjälp av dessa rader?
Reverse writing / bakvänd skrift: Ludvig Andersons Herrskrädderi – Kläder med stil –
Jag hittade denna annons i en jubileumsskrift från 1935. Först bläddrar man, läser lite kanske, och kommer sedan fram till sidan 27 och där finns en nästan tom ruta med texten Vänd denna sida mot ljuset! Så gör man det och upptäcker att det finns en text på bladets andra sida, sidan 28. På den sidan, med ramen exakt inpassad för att passa mot annonsrutan på sid 27, ser texten ut som på bilden här ovanför. Ganska obegriplig text.
Turn this side towards the light – Vänd denna sida mot ljuset, så står det på sidan 27.
När sidan 27 i jubileumsskriften lyfts upp mot dagsljuset kan man läsa som på nedanstående bild. Det gick inte att skanna av den transparenta bilden så jag lyfte tidningen med vänster hand och fotograferade med hjälp av den högra, det blev lite skakigt och papperssidan fladdrade lite. Det går i alla fall att konstatera att det gick snett i planeringen inför tryckningen då 1935.
Boktryckeribolaget i Varberg tryckte väl enligt de underlag som de fått sig tillhanda. Kanske blev annonsen ändå en succé och kanske folkvandringen till herrskrädderiet var stor? – lits dem redälK –
Mr and Miss Varberg in boots. ”Avgjort! – Vadå? – Att vi ska ut och gå i morgon. – Gå? I morgon? Är du tokig? En söndag då man kan få sova ända till middag. – Inga dumheter Ing-Britt. Det finns inte något härligare än att vandra en söndagsmorgon i Guds fria natur. Solen skiner. Luften är hög och klar. Pulsarna slå och lungorna fyllas med … – Äsch, kom nu inte med dina gamla fraser Per-Olof. Du kommer klockan fyra, som vanligt, så gå vi runt fästningen”. Så inleds artikeln om Herr och Fröken Varberg i pjäxor i denna jubileums-skrift från 1935. Inte samma skrift som den med ireddärksrreH snosrednA givduL men utgiven samma år.
Mitt i den totala texten saxar jag följande: ”På Åkulla Station sker avstigningen. Några gå kända vägar. Andra plocka fram kartorna. Bland dem Per Olof och Ing-Britt. Med spänstiga steg styres kosan rakt in i skogen”. Artikeln avslutas som följer: ”Per Olof har tappat kartan, och Ing-Britt (med bomull mellan tårna) lovar sig själv att denna söndagspromenad skall vara både den första och den sista. Men nästa söndag träffas hon och Per Olof på stationen igen”.
Pjäxorna lär ha varit rejäla saker, tillverkade i läder, även sulan, förmodligen med slät undersida. Själv minns jag sådana pjäxor och ofta i kombination med skidbindningar som hela tiden lossnade när man åkte. Läderremmar var det som med spännen fästes runt nedre delen, mot sulans ytterkanter, på pjäxorna.
Det där med att sova till middag kan nog anses vara detsamma som att sova till lunch. Jag minns att även under min uppväxt, som ändå inte var på 1930-talet utan flera decennier senare, så åt vi frukost, middag och kvällsmat och det gjorde grannar och släktingar också. I dag äter jag dock lunch och något lättare (utan beteckning) på kvällen. Danskarna är än värre, de drar sig inte för att än i dag förtära frokost till middag, det vill säga till lunch.
Åkulla station låg utefter Varberg–Ätrans Järnväg (WbÄJ) vid Yasjöns södra strand. Nedlagd förstås men man kan på vissa ställen ana sig till banvallen. Åkulla är i dag ett ganska så populärt fritidsområde, bland annat så framställes där vintertid konstgjord snö till en väl frekventerad skidslinga.
Annonserna ovan. De är från samma skrift som pjäxorna men med samma annonsör som i den första skriften, annonsen med den bakvända texten.
”Telegram to this newspaper. The question about how to dress in Varberg is definitely solved. The well-dressed resident of Varberg these days orders his suit at the tailor’s shop Ludvig Andersson. – Fashion with style -”
Avvikande annonsering är det frågan om även i dessa annonser med en första lockannons på sidan 18, som hänvisar till sidan 24, där nästa annons lockar vidare till sidan 37. Där på sidan 37 får man äntligen reda på namnet på det företag som annonserar: Ludvig Anderssons Herrskrädderi med Stilkläder. Skrädderiet var beläget (någonstans) i Varberg.
Teckningen är från en skrift som Friluftsklubben Friskus i Varberg utgav till sitt 25-årsjubileum 1961. I skriften berättas om det idrottsevenemang, Åkullaloppet, som FK Friskus anordnade i Åkulla 1952. Ett väldigt gott startfält hade klubben lyckats få till stånd med förutom Mora-Nisse Karlsson även Nisse Täpp, Gunnar Karlsson, ”Sme-Harald” Eriksson och Martin Lundström, den tidens skidess på den manliga sidan.
Inte bara startfältet var imponerande, också vädret var till sin fördel, och det kanske mest uppseendeväckande var publiktillströmningen. Omkring 10.000 åskådare lär enligt samtida tidningsuppgifter har flockats vid målplatsen och utefter skidspåren. Ett extratåg på banan från Varberg hade besvär med att ta sig fram på skenorna, järnvägen hade en lutning upp mot Åkulla Station. Några vagnar fick kopplas av och hämtas senare, och tävlingen blev försenad 40 minuter för att alla tillresande, inklusive en del tävlingsåkare, skulle kunna beredas tillfälle att se på (och att deltaga i) tävlingen, som sedan Mora-Nisse vann med nästan två minuters marginal på den 21 kilometer långa banan.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o