… en väderkvarn (mjölkvarn) med anor från 1844, som blev ett kafé vid Rikstvåan i Halland
Gästgivarekvarnen kallades den förr i tiden, eller i själva verket så länge som den användes som kvarn, så länge som malning förekom alltså. Upphovet till namnet var att kvarnen var tillhörig ägarna av Gästgivaregården i Morup. Bygget av kvarnen igångsattes av gästgivaren Anders Jacob Jönsson och året var 1843, kvarnen stod färdig 1844. Under alla år som kvarnen var i drift fram till början av 1940-talet så tillhörde den ägarna till Gästgivaregården, som också drev den. De siste av dessa var Adolf Nilsson och det var hans son Magnus Nilsson som var mjölnare. Morup ligger där det ligger och det är ungefär mitt emellan Varberg och Falkenberg vid den gamla Riktvåan. Kvarnen och gästgiveriet var belägna något hundratal meter från varandra.
Gästgivarekvarnen byggdes som en ”Wäder-tull mjölqvarn”. Som betalning för malningen kunde den som så önskade i stället för att betala med pengar erlägga ”tull”, lämna en del av den omalda säden som likvid.
Väderkvarnar gjorde förstås nytta på landsbygden vid kusten men trots allt var de beroende av vädret, vind alltså. När det blåste duktigt så fungerade de bra, förmodligen maldes säd dygnet runt vid de mest aktuella tiderna, men när vinden var för dålig eller det var helt vindstilla fick driften ligga nere. Till jul var kvarnen mycket frekventerad men om det vid den tiden inte blåste tillräckligt så togs säden i retur från möllan och kördes i stället till en vattenkvarn. Sådana fanns till exempel längs närbelägna Tvååkers kanal men också i Vessige (som ligger betydligt längre bort) och på andra ställen. Dagens vindkraftverk (vilka det finns väldigt många av i dessa trakter) är också beroende av vind och den uteblivna vindkraften får i så fall ersättas med vattenkraft eller kärnkraft. (Kärnkraftverket Ringhals är beläget några mil norrut).
Ingen vet säkert hur gammalt gästgiveriet i Morup är, men den förmodas vara från senare delen av 1630-talet. År 1636 kom nämligen en förordning om att gästgivaregårdar skulle finnas med två mils avstånd från varandra vid varje större väg i landet. 1649 kompletterades denna förordning genom en föreskrift om ståndsindelning på dessa inrättningar, innebärande att en särskild bostad skulle tillhandahållas för adeln, en annan för annat hederligt folk samt en bostad för ”gemene sällskap”. Det är känt att Morups Gästgivaregård i laglig tid hade blivit inrättad som en ordinarie gästgivaregård.
För dagens Systemkunder och andra kan nämnas att 1891 så annonserade gästgiveriet om nedsatt pris på det av alla så väl omtyckta tiodubbelrenade brännvinet, om man köpte minst 10 liter på en gång vill säga. Priset var nedsatt till 80 öre per liter (vet inte vad det kostade innan). 40 1/2%-ig starkvara kostade 76 öre per liter (och då undrar jag hur starkt den tiodubbelrenade var).
Ovanstående konstverk, utfört av Hjalmar Mörner, som levde 1794-1837, har titeln ”Morups Gästgifvaregård i Halland”. Det är svårt att säga om det stämmer eftersom byggnaden i så fall skulle ha brunnit ned 1871 och det är frågan om byggnaden någon gång var avbildad dessförinnan. Kyrkan i Morup ligger på ett ungefär som på bilden i förhållande till dagens gästgivarhus men kyrkan på bilden liknar inte Morups kyrka.
Gästgiveriet drabbades alltså 1871 av en brand, då hela manhuset och den tillhöriga ladugården liksom salubod och utskänkningslokal brann ned. Orsaken var troligtvis att ett ungt manligt biträde av misstag med en gasoljelykta hade råkat orsaka branden. Gästgiverirörelsen fick flytta till ett annat ställe (Brobacken) intill kyrkan och vara där till dess en ny byggnad (i dag bostadshus) kunnat uppföras. En eldsvåda inträffade även 1927, då på grund av ett åsknedslag, men denna gång räddades huvudbyggnaden medan ekonomibyggnaderna lades i aska. – Ur Halländsk Årsbok 1927, Halländsk Årsrevy – 5 juli 1927: ”Uthusbyggnaderna till gästgivaregården i Morup brinna ned genom åskslag. Skador anställas för 20,000 kr.”
Morups Idrottsförening bildades 1927 på Gästgivaregården.
Institutionerna gästgiveri och skjutshåll avskaffades i Sverige år 1933, men åtskilliga gästgiverier drevs vidare i form av vanliga matställen, och sådana kan man ju fortfarande besöka på olika håll i landet. Beträffande Morup så drevs i gästgivarebyggnaden en kaférörelse (med resanderum) från 1932 fram till 1950 och de som hyrde lokalerna för denna verksamhet hette Hanna och Lars Pettersson.
Ovanstående bild hittade jag lite överraskande i ett eget privat fotoalbum, svärföräldrarnas, och det lär vara fotograferat i samband med en resa som de gjorde från Skara-trakten mot Skåne. Morup var nog en paus under resan mot hemtrakterna igen.
”En helikopter-kyrka” sade en gång på 1960-talet en liten gosse, han tyckte att kvarnen liknade en kyrka med en helikopters rotorblad påmonterade.
Hundra år efter att den färdigställts såldes kvarnen 1944 till Hugo Eklund och Svea Augustsson, som så småningom omvandlade den till Café Möllan. Under några år stod kvarnen dock tom och barnen brukade leka där. Redan 1944 byggdes dock ett hus intill kvarnen och i det huset gjordes i ordning en festsal och en källarlokal med öppen spis och efter hand byggdes huset till ytterligare och en mindre bungalow för övernattande gäster uppfördes. Från och med 1960 drevs rörelsen av Irma och Villy Andersson, därefter har jag inte koll på verksamheten.
Den väg som passerar Morup, före detta Rikstvåan/E6, den vägen byggdes 1933/1934 i den sträckning som också gäller i dag, men den sträckan är alltså varken Riksväg eller Europaväg längre. E6/E20-trafiken rusar i dag i stället förbi Morup någon kilometer österut. Vid Morup löper i alla händelser den gamla vägen på en gammal strandvall, varpå det vid bygget lades ett tjockt lager av packsten (så kallad lus), sedan makadam och slutligen grus där ovanpå. 1936 belades vägen med smågatsten och åtminstone vad det gäller sträckan mellan Falkenberg norrut mot Varberg så är den fortfarande belagd med denna gatsten, även om denna sten är dold under några lager asfalt. Det första lagret asfalt värmdes ut på 1950-talet.
Vägväsendet förstatligades 1944, att belägga landsvägar med gatsten upphörde vid mitten av 1950-talet. Rikstvåan, som passerade i stort sett alla större kuststäder i Skåne, Halland och Bohuslän, avsåg hela sträckan från Trelleborg till gränsen mot Norge. Den blev Europaväg 1962 och benämnes i dag E6/E20 vad avser Hallandssträckan. E20 viker i Göteborg av mot Stockholm medan man på E6 kan rulla vidare mot Oslo eller mot Kirkenes i norra Norge om så önskas. Motorvägssträckan Gunnestorp/Varberg Nord (#55) mot Morup (#52) invigdes 1988 och sträckan Morup (#52) mot Heberg (#49) invigdes 1993.
Intill Möllan, till höger på bilden ovan, hade uppförts en bensinstation med servering och även på andra sidan vägen, utanför bild till höger, fanns en bensinstation. Kan inte redogöra för vilket vilket fabrikat av bensin som såldes där. En bensinmack i kombination med en verkstad låg, och ligger fortfarande, något hundratal meter mot norr, till vänster utanför bild på flygfotot ovan. Det är dinX automatbetald bensin som gäller i Morup numera.
Mångkunnige Carl Georg Brunius skrev i ”Antiqvarisk och arkitektonisk resa genom Halland, Bohuslän, Dalsland, Wermland och Westergötland år 1838″ följande rader om vägen till lilla Morup: ”Härifrån (Falkenberg) till Morup går vägen först genom några ängar och åkerfält; men snart vidtaga ökenlike, stenige utmarker, beväxte med ljung och enbuskar. Nästan inga höjder, inga träd.”
De olika våningarna inuti Möllan inreddes för bland annat caféverksamhet och ett par byggnader färdigställdes, som tidigare nämnts, intill kvarnen för att bereda utrymme för servering och där gjordes också plats för ett antal gästrum.
Caféet/konditoriet/baren/restaurangen/rumsuthyrningen Möllan omfattade alltså inte bara själva kvarnen utan också köksregioner i en ansluten tillbyggnad, boningshus inklusive rymliga samlingslokaler och en slags bungalow, som utnyttjades sommartid som ”resanderum”.
Våningarna i Möllan inreddes så gott det gick på de begränsade utrymmena, som kanske framgår av ovanstående bild, originellt men trivsamt, detta var ju ändå en kvarnbyggnad, en före detta kvarn. Gillestugan låg på bottenvåningen och entrén dit var densamma som där en gång i tiden sädeslassen körde in. En trappa upp låg serveringen, caférummet, med en utgång till en terrass och gick man ytterligare en trappa upp så hamnade man i kvarnkammaren. Där hade kvarnstenarna gjort om till bord. Det fanns möjlighet att klättra vidare en trappa uppåt för att hamna i ”kajutan”, och det rummet påminde om just en kajuta. Tydligen kunde man avancera upp ännu en bit så att en strålande utsikt över nejden var belöningen för denna nyfikenhet.
Erik Olsson, som har fotograferat ovanstående bild, växte upp på en gård i närheten av Möllan och var ganska ofta där för att intaga en Falken ”Apelsin Special” med någon konditorivara därtill och för att stoppa tjugofemöringar (eller vad kostade det?) i jukeboxen för att lyssna på Elvis och förmodligen också för att spana in flickor i lämplig ålder.
Jag läste någonstans om en familj som brukade stannade vid Caféterian Möllan i Morup vid resor söderut. Ett av barnen, 7 år vid detta tillfälle, älskade pannkakor och beställde via mamma eller pappa sådana. Massor av fett och översockrad sylt och kanske en söt Falkens Apelsin Special därtill, en höjdpunkt då, men i dag ett minne med illamående. Sjuåringen mådde illa under den vidare resan, inte bara orsakat av maten utan också på grund av kombinationen med en massa resegodis. Inget direkt bra minne från Möllan den gången men annars var det ett roligt stopp på vägen.
Enligt uppgift så stängdes Café Möllan för gott 1984. Kan den väckas till liv igen? Visserligen passerar varken Riks-2:an eller E6:an förbi längre och kundunderlaget i form av trafikanter från den tiden finns inte, men något med nostalgisk anknytning kanske? Ett helgöppet café måhända?
Huset intill kvarnen har blivit lägenhetshus, annars så känner jag inte till om någon som helst verksamhet förekommer på platsen. Under en period på 1990-talet användes fastigheten som annex till statligt asylboende i Falkenberg.
En liten bit söder om kvarnen låg bensinstationen med tillhörande servering. Som taverna, pizzeria, bostad och verkstadslokal har lokalen fungerat efter den tiden. I dag är byggnaden närmast ett ruckel, vilket kanske framgår av bilden. Att kvarnen där bakom saknar vingar framgår också. Av bensinstation på den andra sidan vägen, till vänster utanför bilden, återstår inget synligt alls. Nu finns i alla fall planer på att planlägga ovanstående fastighet (Morup 23:1) som tomtmark och att sedan bebygga den, vilket inte är gjort i brådrasket, det kommer att ta tid. Bra i alla fall att planerna finns.
Många källuppgifter i detta inlägg är hämtade från Maj-Britt Bennhedens bok ”Morup – Berättelse från hembygden”, utgiven 1984.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o