… vid George Maduroplein i Den Haag i Nederländerna
För det första så är Madurodam förstås en turistfälla av stora mått, man skall liksom ha besökt fällan en gång. Jag tror även att alla holländska skolbarn har åkt på skolresa dit. För det andra så är det faktiskt en minnesanläggning för en holländsk krigshjälte och motståndsman från andra världskriget, den på Curaçao födde George Maduro, som dessvärre dog av tyfus den 9:e februari 1945 i koncentrationslägret Dachau, alldeles före befrielsen i april alltså.
Fotnot: Curaçao är en ö i Karibien som sedan Nederländska Antillernas upplösning 10 oktober 2010 är ett autonomt område inom Konungariket Nederländerna.
Det var sedan Georges föräldrar som efter kriget bidrog med den första penninginsatsen till en fond för att Madurodam skulle kunna byggas och Madurodam invigdes därefter 1952. Det är en miniatyrstad och föräldrarna önskade att den skulle komma att fungera som ett minne för att hedra deras ende son, George.
George John Lionel Maduro var en holländsk judisk juriststudent vid universitet i Leiden, som 1940 tjänstgjorde som holländsk reservofficer under slaget om Nederländerna och som utmärkte sig i kampen om att avvärja den tyska attacken mot Den Haag. Han intog på eget initiativ tillsammans med en grupp unga soldater tyskarnas befästa högkvarter Villa ”Leeuwenbergh” i Rijswijk i Den Haags utkanter men utmärkte sig även senare på andra sätt i kampen mot övermakten. Efter kriget tilldelades Maduro postumt Ridder 4e klasse der Militaire Willems-Orde, den högsta och äldsta militära utmärkelsen i Nederländerna.
Miniatyrstaden Madurodam, ”den lilla leende staden”, ligger i distriktet Scheveningen i Den Haag i Nederländerna. I den lilla staden finns modeller byggda i skalan 1:25 avbildande berömda holländska landmärken, historiska städer och anläggningar av olika slag.
George Maduros föräldrar skänkte pengar till en fond för att minnesanläggningen skulle kunna uppföras, men varför blev det just en lilleputtstad och inte ett monument? Det var en kvinna vid namn B. Boon-van der Starp som var orsaken. Hon var medlem i en stiftelse för ett sanatorium avsett för tuberkulossjuka holländska studenter, som förutom behandling också kunde erbjudas att studera. Den nämnda damen hörde talas om Bekonscot, en miniatyrpark i Beaconsfield i England, som gjorde god vinst och som varje år kunde donera en rejäl summa pengar till ett sjukhus i London.
Föräldrarna Maduro och fru Boon-van der Starp träffades och kom överens om föräldrarnas donation till fonden för Madurodam-projektet, minnesplatsen för sonen George Maduro. Arkitekt för projektet blev S.J. Bouma och han besökte Bekonscot, eftersom fru Boon-van der Starp ville att det holländska parken skulle få ett liknande utförande som den engelska. Bouma utförde ritningar för Madurodam och myntade också ett tema för anläggningen: ”Het stadje met de glimlach”, ungefär ”Den lilla leende staden” (”The little city with the smile”).
Hansje Brinker heter den här rådige pojken, som en gång förhindrade en översvämning genom att sätta sitt finger i ett hål som hade uppstått i en skyddsvall. I två städer i Holland finns för övrigt en staty av denna träskoförsedde unge man. På Madurodam håller han ständigt ett finger intryckt i vallen (men ytterligare ett läckage tycks ha uppstått), i själva berättelsen håller han ”sitt knubbiga finger” intryckt under en hel natt.
Historien om Hans Brinker (Hansje Brinker) är förstås påhittad, den är dessutom författad i USA av en amerikanska, Mary Elizabeth Mapes Dodge, som aldrig hade besökt Nederländerna. Romanen, som utkom första gången 1865, heter ”Hans Brinker, or the Silver Skates”. Historien om pojken som räddade Nederländerna alltså.
Hägrar (gråhägrar) (Ardea cinerea) är ett mycket vanligt inslag i stadsbilden i de kanaltäta och över huvud taget mycket vattenrika orterna i denna del av Holland, så även i Madurodam tydligen. Som bilist skulle man väl åtminstone haja till en aning över att se en mer än dinosauriestor fågel spatsera längs vägen, mötande trafiken, men bilisterna på vägen i Madurodam klarade den saken bra, ingen olycka inträffade såvitt man kunde se.
Det här är en del av huvudkontoret för försäkringskontoret Nationale-Nederlanden i Rotterdam, förminskat 1:25 för att platsa i Madurodam. Spegeleffekten på byggnaden är god.
Temperaturen den här tidiga förmiddagen var omkring ganska behagliga 15 grader Celsius, regnet hängde i luften men stannade ändå bland molnen som tur var. Besökarna var till övervägande delen från Indien, 9 av 10 skulle jag tro, och varm klädsel var ganska uppenbart rekommenderad dessa besökare. Mängder med bilder på små familjegrupper eller enstaka kära anhöriga med Marudom-motiv bakom skapades denna dag (och alla andra dagar). abandowest använde också kameran flitigt.
Jag vet inte vilken stad som här är framställd i liten skala, men denna stadsdel är väldigt typisk tycker jag, för hur de gamla centrala delarna i många (de flesta?) holländska städerna ser ut.
Denna spårvagn är absolut i naturlig storlek, varken skala 1:25 eller 25:1. Har man inte bilen med sig så är tåg och spårvagn ett bra alternativ som färdmedel. Själva tog vi lokaltåget Sprinter från Station Rijswijk till Station Haag Centraal (13 min) och sedan därifrån spårvagn 9 riktning Scheveningen till Madurodam (8 min). Gångtid till entrén ungefär en minut. Här ger en klick en kartbild med både Madurodam och Haag Central utmärkta.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o