… möte med ungdjur på grönbete vid havsängarna i Sik
Havsängar vid Sik, nästan på gränsen mellan Varberg och Falkenberg – 2016-05-24
Solen sken, sjön låg blank, temperaturen var lagom, ungdjuren av kosläkt låg fridfullt och idisslade i ett hörn av inhägnaden, vi vandrade i en kohage västerut mot Danmark, om nu inte Kattegatt som vanligt hade legat som ett hinder mellan Sik och grannlandet. Plötsligt mullrade det bakom ryggen, en blick bakåt visade att vi nu var förföljda av framrusande kreatur, ilskna bestar. Eller?
Jag är född på en lantgård och också uppvuxen i lantlig miljö och har sett kor förr, kompisen är uppvuxen i just denna omgivning, Sik i Halland nästan mitt på gränsen mellan Varberg och Falkenberg, där vi nu går. Kom an! Fast kor kan vara oförutsägbara, en av dem kan ha ett avvikande lynne, eller en dålig dag, och ställa till bråk. Denna ras, Svensk Låglandsboskap (Holstein, SLB), sägs emellertid ha ett bra lynne, det är lugna och stabila kor, så det får vi lita på. SLB utgör antalsmässigt strax mer än hälften av alla kossor i Sverige, här i Sik är de bara dryga tiotalet i flocken.
Kossor på grönbete – Sik, Tvååker,Halland – 2016-05-24
Vi inledde förhandling. ”Kom inte på det där sättet bakom ryggen på oss för att försöka skrämmas! Och vill ni vidare så får ni passera på sidan av!” Kompisen skötte samtalen och dessa var lyckosamma. Så blev det, dessa svartvita unga djur rundade oss och fortsatte mot den del av inhägnaden som låg närmast sjön (= havet). De säger sjön, de som bor i Sik, när de menar havet. Sjön låg blank denna dag, trots kokonfrontationen.
Havsängar vid Sik, nästan på gränsen mellan Varberg och Falkenberg – 2016-05-24
Ja, där går de västerut, utan att ha ofredat oss nämnvärt. Tuffa cowboys vet hur man handskas med sådana kritter, hur man ”dealar” med dem. Vidare i texten: svartvita kor har aldrig vita öron, sägs det, stämmer det? Ett av de vilda kreaturen vid Sik (”Sig” uttalas det) var vitt till färgen (med smutsigt bruna knän) och hade vita öron, men det kanske var en albino? Jag tror att djuret hade röda ögon. Får kolla detta nästa gång, ifall jag vågar öppna grinden in till kohagen.
Havsängar vid Sik, nästan på gränsen mellan Varberg och Falkenberg – 2016-05-24
Landskapet är platt, platt och det är för tillfället riktigt torrt i området. Här brukar det annars klafsa om fötterna när man går.
Havsängar vid Sik, nästan på gränsen mellan Varberg och Falkenberg – 2016-05-24
En farmare i närheten placerade för många år sedan ut en barriär med stenar för att djuren skall kunna söka skydd där bakom vid kraftig blåst, det finns knappast någon skogsdunge att söka skydd i. Kanske har också någon solande badgäst använt detta skydd vid ett eller annat tillfälle, kanske en ullhare.
”Ullhare” är en lokal benämning på en sommargästande boråsare. Ursäkta alla boråsare, det var inte illa menat, men jag hör dem själva ibland säga att de är ullharar när de presenterar sig. Själv är jag förresten gnällbälting, kommer från det mellansvenskt språkliga gnällbältet. Även om jag bott större delen av mitt liv i Varbergsområdet så pratar jag inte direkt halländska. ”- Du kommer väl uppifrån nånstans? – Ja, från Katrineholm, Göran Persson du vet. – Jajavisstja. Kristinehamn var det, det har du ju sagt”.
Detta apropå kor, vindskydd och beteshagar?
Havsängar vid Sik, nästan på gränsen mellan Varberg och Falkenberg – 2016-05-24
”Tipping …hibited”. Någon har målat vitt på skylten och förkortat texten vilket ändrar betydelsen vilket i detta fall inte har någon betydelse. Det är över huvud taget (kan också skrivas sammansatt överhuvudtaget) inte tillåtet att slänga eller att stjälpa av skräp i vår natur.
Havsängar vid Sik, nästan på gränsen mellan Varberg och Falkenberg – 2016-05-24
Själva kon måste ha gnuggats bort från skylten här ovan, undra på att vi blev överraskade av den framrusande flocken. Hur som haver, landskapet har en inbjudande karaktär men det måste bra väder till, inte blåst och helst inte regn, men gärna små kreatur.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 