… på välskötta Övrevi idrottsplats 2016-07-08
Vad som är bäst med en hundutställning, sett ur utställarens synpunkt, är att den (de) tävlande får tävla tillsammans med sin bästa vän, alltså hunden (och vice versa). Det läste jag på P4 Halland, ljudinslaget hittar man genom att klicka på ovanstående understrukna rad. De är goda kompisar, hunden och människan, det ser man genast men man ser också att hunden är oändligt tålmodig, den uthärdar fogligt trots att det borstas, putsas, kammas, tassvårdas, ställs i utställarposition, den låter en närgången domare kolla tandstatus, det springs runt i en (fyrkantig) ring, det daltas med den och, ja, det mesta som man inte själv skulle stå ut med kanske.
Varför ställer man då ut sin hund? Då får jag åter hänvisa till vad jag har läst på nätet: ”Det primära ändamålet är att utvärdera avelsresultat med fokus på rastyp, mentalitet, konstruktion och sundhet. Därigenom får vi fram friska och sunda hundar, som så mycket som möjligt liknar den standard som finns för varje ras”. Lite fundersam blir jag när jag tittar på ovanstående hund till exempel. Frisk och sund med god mentalitet, absolut, men ser den ut så också till vardags när den rullar sig i något illaluktande på gräsmattan eller när den jagar brevbäraren?
Men jag skall inte vara elak, det är inte meningen, både hund och utställare ser ut att må bra och jag gillar både hundar och utställare och det är riktigt engagerade människor på plats, jag tycker bara det är konstigt (och lite tråkigt) att hunden skall se ut som en nyklippt buxbombuske. Å andra sidan, hur har egentligen moden för människor sett ut genom tiderna? Jag hade för egen del rejält utsvängda byxor på 70-talet och andra konstiga kläder och frisyren skall vi inte tala om.
Det är Hallands Kennelklubb som arrangerar dessa två officiella hundutställningar, en internationell och en nationell, som båda går av stapeln i Tvååker inom Varbergs kommun i Halland. 2016 års utställningar var de tionde i ordningen och de äger enligt traditionen rum fredag och lördag den andra helgen i juli (8-9 juli) på Övrevi idrottsplats i Tvååker i samarbete med Tvååkers IF, med söndagen 10 juli förbehållen för rasspecialer. Vädret var riktigt bra dessa dagar.
Det brukar komma ungefär 7000 hundar varje år och till 2016 år utställningar anmäldes 3664 till den internationella delen och 3534 till den nationella. Utställningsyta är idrottsföreningens erkänt fina gräsplaner och klubben bidrar med markservice. En marknadsgata finns också där på Övrevi med försäljare och det finns förstås också serveringar att anlita när man blir hungrig och toaletter att utnyttja när man har ätit och druckit.
Husse/matte liknar ofta på något sätt sin hund (eller tvärtom) och här ovan stämmer det väl till viss del genom gemensamma frisyrer. Själva hade vi en gång en tax/drever-korsning men jag tror inte att vare sig jag eller hustrun liknade den och jag tror inte heller att tax/drevern hade platsat på en hundutställning.
Så här står det på Svenska Kennelklubbens hemsida vad det gäller regler och bedömningsgång vid utställning: ”Alla hundraser har avlats fram för en viss uppgift, till exempel vallning av boskap eller olika typer av jakt. Rasstandarden slår fast hur en hund ska se ut för att på bästa sätt kunna utföra uppgifterna. Den beskriver idealhunden i varje ras avseende storlek, färg, kroppsbyggnad, svansföring, benställning, bett och så vidare. På utställning vinner den hund som domaren anser ligger närmast idealet. I standarden anges också för rasen specifika fel och diskvalificerande fel, till exempel otillåten färg eller felaktiga rörelser. Fel bedöms efter hur stor avvikelsen från standarden är. Hund med diskvalificerande fel tilldelas kvalitetspriset Disqualified. Rasstandarden bestäms av kennelklubben i rasens hemland”. ”Disqualified” låter inte som något eftersträvansvärt.
Jag kan inte namnen på de olika hundraser som förekommer i detta inlägg, jag skulle nog oftast bara göra fel om jag försökte tala om vilka de är. Fina hundar får räcka som beskrivning, alla hundar är fina. På tal om fina hundar, jag brukar läsa den här bloggen, Vovven Vanna, som handlar om både Vovven Vanna och om andra hundar och om mycket annat också. Matte skriver väldigt bra.
Det här är en Basset Fauve de Bretagne, jag frågade ägaren, en mycket vänlig kvinna, eftersom jag inte kunde erinra mej att jag hade sett någon sådan hund tidigare. Det är en drivande och eftersökande hund, liten och kompakt och lämplig för uppgifter i svår terräng. Den är pigg, livlig, smidig och mycket social med människor, barn och andra djur men mycket aktiv och tuff i skogen och i samband med jakt.
”Livet är gott ibland. En paus i eget bo, solen skiner, jag vet inte vad som händer och jag ger blanka fasen i det också. Nu skall jag minsann nicka till en stund tills någon väcker mej. Ha’re gött!”
”Jag tänkte snagga ena skinkan där bak och tatuera in mattes porträtt men det fick jag inte göra! Kanske lika bra förresten, jag är vacker som jag är.” Västgötaspets?
”Ja, ja, jag vet, men nöden har ingen lag! Bajamajor finns det hur många som helst, javisst, men kan du tänka mej där: hur skulle det gå till?” Dalmatiner?
Det kanske inte är en riktig hund (hoppas jag).
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
Tack vad snäll du är
GillaGillad av 1 person