DN-Galan 1971 – Stockholm Games – Internationell friidrott …

… i regi av Dagen Nyheter och Stadionklubbarna

En engelsk mil – DN-Galan på Stockholms Stadion – 1971-07-06

Kamp om segern, och Dickson-pokalen, på en engelsk mil vid DN-Galan på Stockholms Stadion i juli 1971. #85 Martin Ellenberger (schweizare) från IFK Lidingö har tätpositionen, bakom honom ligger #84 Ulf Högberg, samma klubb, och därefter #239 Anders Gärderud, som tävlar för Mälarhöjdens IK. Till vänster i bild springer den blivande segraren, #82, Kipchoge Keino från Kenya.

Ulf Högberg passerade drömgränsen 7 gånger under sin karriär, Anders Gärderud 5 gånger. Den allra förste som avverkade drömmilen under fyra minuter var engelsmannen Roger Bannister, som 1954 avverkade sträckan på 3.59.4. Han adlades 1975 av drottning Queen Elizabeth II och blev Sir Roger Bannister.

Från 1967 har pokalen delats ut i samband med DN-galan, först på en engelsk mil och sedan (från och med 1981) på 1.500 m. Dicksonpokalen samlade dock damm på ett museum under ett antal år under andra världskriget och fram till 1958, då den åter blev medelpunkten i en internationell tävling omfattande en engelsk mil.

Beträffande distansen en engelsk mil (1.609,336 meter, men enligt IAAF så mäter sträckan 1.609,32) så brukar den som tidigare nämnts betecknas, eller har i alla fall gjorts så, som drömmilen. Drömmilen avser prestationen att springa sträckan på mindre tid än fyra minuter, vilket inte är så ovanligt i dag, å andra sidan springs den engelska milen inte så ofta. Pokalen, som första gången uppsattes 1887 av hovstallmästaren James F. Dickson i Göteborg, delades den gången aldrig ut, den andra pokalen erövrades av Patrik Löfgren, AIK (Stockholms AIK antar jag) som vann tre gånger i följd och han fick därför behålla pokalen. Den tredje pokalen blev ständigt vandrande och hade fram till 1971 års DN-Gala erövrats två gånger av Dan Waern liksom två gånger av tysken Bodo Tümmler.

Kipchoge Keino och Ulf Högberg gör upp om segern på milen – 1971-07-06

Det blev alltså Kipchoge Keino från Kenya som vann den engelska milen i Stockholm 1971 och som fick en inteckning i Dicksonpokalen (eller rättare sagt på en silverplatta bredvid eftersom pokalen var fullgraverad). Tiden blev 3.54.4. Ulf Högberg gjorde en fin insats och satte med sin andraplats ett nytt svenskt rekord med tiden 3.57.6. Trea blev amerikanen John Mason med sin tid 3.59.2. Anders Gärderud sprang också in under fyraminutersgränsen, 3.59.8.

Som segrare i tävlingen erhöll Kipchoge förutom inteckning i pokalen även Dicksonmedaljen i guld, Dagens Nyheters Silveruggla samt ett hederspris. Hur det var med prispengar vet jag ingenting om, det var ju hysch-hysch med sådant otillåtet förr i tiden.

Kipchoge Keino – DN-Galan på Stockholms Stadion – 1971-07-06

Kipchoge Keino, född 1940, var en av de allra första framgångsrika Kenyanska medel- och långdistanslöparna och har hjälpt och inspirerat en följd av löpare därefter. Vid OS-invigningen i Rio de Janeiro 2016 erhöll han det olympiska hederspriset för sitt arbete med föräldrarlösa barn. På den idrottsliga meritlistan finns väl främst två olympiska guldmedaljer, den från 1968 i Mexico City på 1.500 meter och den från München 1972 på 3.000 meter hinder.

Jay Silvester – DN-Galan på Stockholms Stadion – 1971-07-06

Jay Silvester vann diskustävlingen med resultatet 65,56. Jag är aningen osäker på om resultatet avser tisdagen den 6 juli eller dagen efter. Orsaken är att det var tävlingar även på onsdagen 7 juli, då de sex främsta i tisdagens tävling startade, fast det spelar väl ingen roll i augusti 2016 vilken veckodag resultatet 1971 uppnåddes.

Silvester var den förste i världen att i tävling kasta diskusen längre än sextio meter genom att i Frankfurt 1961 nå 60.56, vilket följaktligen var världsrekord. Vid OS i München 1972 erövrade Jay en silvermedalj (och svenske Ricky Bruch en bronsmedalj).

Anders Faager t.v., John Smith i mitten – DN-Galan på Stockholms Stadion – 1971-07-06

Amerikanen John Smith vann 400 metersloppet på tiden 46.4 och han vann även 200 meter (21.0). Anders Faager kom inte bland de tre främsta i 400-meterloppet men han startade också på 100 meter där han blev trea (10.6) och på 200 meter, där det blev en andraplats med tiden 21.2. Jag har ingen bild på hundrametersvinnaren men denne var från Madagaskar och bar det långa namnet Jean-Louis Ravelomanantsoa och han vann sträckan på 10.3.

Vera Nikolić, Jugoslavien – DN-Galan på Stockholms Stadion – 1971-07-06

Endast två tävlingsgrenar fanns för kvinnor denna kväll, 800 meter och höjdhopp och ovanstående bild visar segraren i 800-metersloppet. Vera Nikolić från Serbien i dåvarande Jugoslavien vann före Elisabeth Östberg och Lena Sjöstedt, tiderna var 2.02.4, 2.08.5 och 2.11.3 respektive. 

Vera Nikolić blev Europamästare på 800 meter både 1966 och 1971 och satte dessutom världsrekord på sträckan 1968 med tiden 2.00.5 men har ett personligt rekord på 1.59.62 från 1972.

Höjdhopp, klassisk dykstil – DN-Galan på Stockholms Stadion – 1971-07-06

Jag kan inte se vem höjdhopparen är men han praktiserar den gamla klassiska dykstilen. Den färskare ”Fosbury Flop” hade börjat utmanövrera dykstilen men det var nog inte så lätt för utövarna av flopens föregångare att ändra sitt hoppsätt till det tydligen effektivare hoppandet med ryggen mot ribban. Dick Fosbury vann höjdhopptävlingen vid OS i Mexico City 1968 på det nya och, som man tyckte då, aviga men alltså effektivare sättet att förflytta kroppen uppåt.

Vid Stadiongalan 1971 deltog innehavaren av det dåvarande svenska rekordet, 2.20 meter, Jan Dahlgren, vilket rekord han hade satt i Stockholms i juni tidigare på året. Världsrekordet innehades av ryssen Valerij Brumel (rörliga bilder) med 2.28, satt redan 1963. Dick Fosbury vann guldet i Mexico med 2.24, inte högst i världen, men han bildade en ny skola. Vid DN-Galan på Stadion 1971 vann Jan Dahlgren med höjden 2.18. Andra som tävlade i DN-galan var Christer Celion, IF Örnen, som kom tvåa med 2.10 och Jan Olsson, IFK Sunne, Ingemar Nyman, IFK Luleå, och finske Aari Alarotu, som tillsammans delade på tredjeplatsen med 2.05.

”Snitsaren” har kommenterat bilden på höjdhopparen och slår fast ”Att höjdhopparen föreställer Janne Dahlgren bekräftas av denna bild (Samma stil och tävlingsdräkt) – http://www.storagrabbar.se/_storabilder/Scan1000239.jpg.”

Dykstilnostalgi: https://snitsaren.wordpress.com/2010/05/27/renassans/

10.000 meter – DN-Galan på Stockholms Stadion – 1971-07-06

Enligt programbladet så skall #124 vara SoIK Hellas-löparen Bertil Wistam, men dels så liknar väl löparen i täten inte 400-meterslöparen Wistam och dels så var denne anmäld på just 400 meter (där tre amerikaner belade de tre första platserna). #141 är i alla fall belgaren Gaston Roelants, #266 är Mikko Ala-Leppilampi från Finland och #138 är Nedo Farcic, som tävlade för Västerås IK. #293 (fjärde man i bild) finns ej med i programmet. Gaston Roelants vann detta 10.000-meterslopp på tiden 28:20:0 före Nedo Farcic, 29:14:4, och dansken Jörn Lauenborg på 29:45:4.

Håkan Sundin, se kommentar nedtill i kommentarfältet, har gett svaret på vem löpare #124 är: ”Den ledande nr. 124 på bilderna från 10.000-metersloppet ovan är ingen mindre än sedermera världsrekordhållaren David Bedford från England.” Dave innehade världsrekordet 1973 på tiden 27.30,8 och var också brittisk rekordhållare på både 3000 meter hinder och 5000 meter. Det påpekas på Wikipedia att han oftast sprang iförd röda strumpor, vilket nog var fallet även 1971 på Stockholms Stadion.

Jättestort tack till Håkan för att han löste gåtan med startnummer 124. Nog för att jag kände till Dave Bedford, men inte till utseendet tydligen. Han vann (såvitt jag vet) inget stort mästerskap eftersom han saknade en konkurrenskraftig spurt. Jag råkade översätta en engelskspråkig Wikipedia-sida om Bedford och läste då följande om hans spurtförmåga: ”Han ledde för varv efter varv i 1971 europeiska 10.000 m final men förpackningen svepte förbi honom.”

Nedeljko ”Nedo” Farcic, som är född 1941 i Kroatien i dåvarande Jugoslavien, blev sedermera svensk medborgare och han blev också 1970 svensk mästare på 10.000 meter och på maraton. Nedo tävlade i OS i Mexiko 1968 för  Jugoslavien och kom då nia på distansen 10. 000 meter.

Gaston Roelants, Belgien – DN-Galan på Stockholms Stadion – 1971-07-06

Gaston Roelants, segraren  i DN-Galans 10.000 meterslopp, var egentligen 3.000 meter hinder-löpare och blev olympisk mästare på den sträckan vid sommarspelen 1964 i Tokyo. Guld blev det också 1962 vid EM i Belgrad, samma gren. Det var det året som Owe Jonsson tog guldet på 200 meter. Tyvärr omkom Owe i en bilolycka bara två veckor senare. Personbästa för Gaston på 3000 meter hinder är 8:26.4 (1965). Han är en gång i tiden utbildad som hissmekaniker men jobbade en period också som antingen varuhusdetektiv eller som brottsutredare hos polisen, jag har sett olika uppgifter om den saken, kanske var det bådadera eller ingetdera.

10.000 meter – DN-Galan på Stockholms Stadion – 1971-07-06

#124 David Bedford leder här också, före Gaston Roelants och Mikko Ala-Leppilampi, som finns där bakom liksom Nedo Farcic. Danske Jörn Lauenborg bör också finnas med där utan att synas i bild medan #148 Flemming Kempel, Danmark, löper framför #146 Ove Malmqvist, IK Tjelvar. #149 Bjarne Bröndom (eventuellt Bjarne Brøndum), också dansk, och #151 Max Holmnäs från Sundbybergs IK är aningen avhängda.

o o o o o

Först 1976 blev det IAAF-krav på eltidtagning för rekord i vissa löpgrenar, närmare bestämt för sprintgrenarna upp till och med 400 m (såväl utan som med häckar). För övriga grenar var manuell tidtagning fortsatt giltig även för rekordändamål eftersom bedömningen var att på sträckor från 800 meter och uppåt var den totala löptiden så pass lång att skillnaden mellan eltid och manuell var en ”försumbar” faktor.

Såhär skrev friidrott.se 2010 beträffande krav på eltidtagning, vilket kanske kan var av intresse eftersom de angivna tiderna från DN-Galan 1971 var manuellt uppmätta:

”Det var 1976 som krav på eltidtagning för rekord i vissa löpgrenar infördes, närmare bestämt för sprintgrenarna upp t o m 400m (såväl utan som med häckar). För övriga grenar var manuell tidtagning fortsatt giltig även för rekordändamål. – Bedömningen var nämligen att på sträckor från 800m och uppåt var den totala löptiden så pass lång att skillnaden mellan eltid och manuell var en ”försumbar” faktor.

Men nu har IAAF efter drygt trettio år beslutat att utvidga eltidskravet för rekord till att gälla individuellt även 800m och till att i stafett sträcka sig upp t o m 4x400m. – I praktiken blir förändringen nästan omärklig eftersom i princip alla tävlingar där det sätts rekord redan har eltidtagning (i alla löpgrenar). Det är bara plötsliga tekniska missöden som kan ställa till det (och då är det dessutom tveksamt om det finns en fullgod manuell backup). – Observera att den nya regeln inte är retroaktiv utan att ev gällande manuella rekord på 800m och 4x400m kommer att stå sig till dess någon springer fortare med eltid”.

o o o o o

2016 består Föreningen Stadionklubbarna, som bildades 1944, av följande elva föreningar från Stockholmsområdet: Bromma IF – Fredrikshofs FIF – Hammarby IF – Huddinge AIS – Hässelby SK – IFK Lidingö – Spårvägens FK – Sundbybergs IK – Turebergs FK –Täby IS – Väsby IK. ”Stadionklubbarna har som ändamål att främja friidrott i Stockholm med omnejd och att etablera och befästa Stockholm som internationell friidrottsarena och en tävlingsplats för friidrott på högsta internationella nivå”.

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o