Staden förändras och vi minns oftast inte …

… hur det var innan byggnader revs och grävskopor härjade

Korsningen Östra Långgatan – Magasinsgatan – omkring 1970

Ovan och nedan, samma plats men nästan 45 år mellan tidpunkterna för fotografering. Och jag vet inte varför jag fotograferade genom bakrutan på vår lilla Volkswagen den där gången men där var några grupper av människor och det var väl orsaken till fotograferandet lite i smyg. Eller också tyckte jag att rutan var en utmärkt ram för ett foto. Folkets Hus var och är den fyrkantiga byggnaden bakom den ruffiga träbyggnaden på den svartvita bilden och Folkets Hus är fortfarande den fyrkantiga byggnaden men också det stora bruna huset i förgrunden på det nyare fotot, en byggnad som ersatt trähuset som stod där en gång i tiden, det revs på senhösten 1982.

Korsningen Östra Långgatan – Magasinsgatan – april 2014

Det är förstås inte bara i Varberg som tätortsmiljöerna förändras och de allra flesta känner väl till fenomenet att det är först när man tittar på gamla bilder som igenkännandet kommer: ”Javisst ja, så såg det ut då! Tänk vad tiden går! Hur f-n kunde de riva det där gamla fina huset!” Nu handlar i alla fall detta inlägg om Varberg och inget annat, det är ju bilder därifrån jag har i mitt ”arkiv”. Det nya Folkets Hus var färdigt och invigdes i januari 1986. Varbergsbon, socialdemokraten och dåvarande talmannen i riksdagen, Ingemund Bengtsson, var den förrättade invigningen.

Brand i kvarteret Falkenbäck – Borgmästargatan / Sveagatan – Varberg – 1975

Kvarteret Falkenbäck i Varberg var en gång bebyggt med flerfamiljshus och andra byggnader, men det är ju inte lätt att minnas vad som en gång fanns där. Den elfte januari 1975 brann det i ett av dessa hus, det som syns på ovanstående svartvita bild, och huset var beläget i hörnet vid korsningen Sveagatan – Borgmästargatan. Där i byggnaden fanns på bottenplanet en speceriaffär, ett skrädderi och en tapetserarverkstad. I huset hade en målarmästare jobbat denna dag och man fruktade ett tag att han inte hade lyckats ta sig ut då branden startade. Så var emellertid inte fallet, han hade lämnat sitt arbete en knapp timme innan branden utbröt och han satt i godan ro hemma hos sig vid en kopp kaffe.

Det elddrabbade huset revs och under åren som följde revs även resterande gamla hus i kvarteret Falkenbäck. Jag minns egentligen bara att där ”alltid” har funnits en parkeringsplats och tiden mellan branden och parkeringsplatsen har jag inte några minnesbilder av trots att jag måste han passerat området i stort sett dagligen.

Parkeringsplatsen i kvarteret Falkenbäck – Borgmästargatan / Sveagatan – Varberg – oktober 2016

Hallands Nyheter skriver i augusti 2013: ”Efter Kanngjutaren och Lorensberg är det dags för kvarteret Falkenbäck att bebyggas. Precis som i de andra kvarteren är det bostäder som gäller.” Dåvarande kommunalrådet Jörgen Warborn (M) meddelade i samma tidning vid samma tidpunkt (augusti 2013) att det är angeläget att ”komma fram i det här arbetet” och att Varberg behöver fler bostäder och att staden skall bebyggas som ”en tät, sammanhållen, modern stad” och inkluderade mantrat ”förtätningsprojekt”, som är något som kommunen fokuserar på. – Kommunalrådet Jana Nilsson (S) framhåller att han räknar med: ”en blandning av bostadsrätter och hyresrätter. Det är så vi måste jobba om vi ska få fram hyresrätter.”

Huset i kvartetet Falkenbäck brann som sagt 1975. I kvarteret har därefter länge, länge funnits den där parkeringsplatsen (behövlig förvisso) och många planer på förändring har presenterats. SVT Nyheter skrev på sin hemsida 2013 att 42 000 personer stod i kö till det kommunala bostadsbolaget Varbergs bostad, men då var förstås inte merparten aktivt sökande. Tre år tidigare (2010) var den genomsnittliga väntetiden för att få en lägenhet hos Varbergs bostad sex år, 2012 var tiden nästan sju och ett halvt år. Siffrorna sedan dess har inte minskat, det finns ett otroligt sug efter bostäder i Varberg.

Som det verkar så blir det så småningom 43 hyresrätter och lika många bostadsrätter som kommer att byggas på detta område, kvarteret Falkenbäck, när en gång byggnations-planerna blir verklighet.

Den 15 november 2011 beslutade fullmäktige i Varberg att kommunens gemensamma vision för 2025 ska vara: Västkustens kreativa mittpunkt. När kommunen väl är en kreativ mittpunkt så kommer kanske än fler att vilja flytta till Varberg. Finns det plats? Händer något före 2025, händer något just 2025, eller kommer visionen bara att vara en vision av en kreativ mittpunkt?

Malmen 5, hus i korsningen Magasinsgatan – Norra vägen i Varberg – juni 2013

Detta hus, Malmen 5, revs inte så långt efter det att bilden togs. Vad finns där i dag (2016) på platsen som ligger i hörnet i kvarteret Malmen vid korsningen Magasinsgatan – Norra vägen i Varberg? En parkeringsplats förstås (behövlig förvisso den också). Huset byggdes 1890 (det finns också uppgifter som antyder byggår 1876).

I ett bevarandeprogram från 1991 ansågs Malmen 5 vara mycket välbevarad, i det närmaste oförändrad och gott exempel på det som en gång var en vanlig bostadstyp men som få fanns bevarade av. Malmen 5 hade så höga värden att det placerades i klass A med byggnadshistoriska, arkitekturhistoriska och teknikhistoriska värden samt arkitektoniskt och miljöskapande värde. Då huset var så oförändrat bedömdes det ha patina och autenticitet. Trots de höga kulturhistoriska värdena är huset alltså idag rivet, vilket gör att denna typ av byggnad, en karaktärsbyggnad, är synnerligen ovanlig i Varberg.

F.d. Knutsons Marmeladfabrik och parkeringen i korsningen Magasingatan – Norra vägen – 2016

I norra änden av parkeringsplatsen ligger ett stort gult hus. Auktionskammaren höll till där för några år sedan och ropade ut saker och ting till försäljning. Än tidigare tillverkades marmelad i denna byggnad, nämligen i regi av Knutsons Marmeladfabriks A.-B (Knutsons med ett enda ”s” alltså). Den verksamheten startades 1892 inne på Flickskolans gård på Drottninggatan i Varberg av en kvinna som hette Sofia Knutsson (född Nordström, i Urshult). I en bok som heter Beskrivning över Varberg och som trycktes 1936 står det i stället att firman grundades 1892 av fabrikör Aron Knutsson (född i Unnaryd). Han var före detta tågkonduktör men sadlade om och blev alltså marmeladfabrikant istället. 1892 var också året då de gifte sig, på midsommaraftonen 24 juni.

Kanske var det emot gängse tankegångar 1936 att en kvinna skulle ha kunnat starta ett företag 1892 eller också så var det Aron som startade och änkan Sofia som tog över verksamheten, för de var gifta med varandra och Aron avled 1922 medan änkan Sofia gick ur tiden 1936. Det gula huset är byggt i klassicistisk stil, det var den stil som var på modet på 1920-talet. 1928 flyttade marmeladfabriken in i det hus som de låtit bygga. Också detta hus vill Kulturmiljö Halland att kommunen låter bevara, liksom Malmen 5 (som revs).

Malmen 5, hus i korsningen Magasinsgatan – Norra vägen i Varberg – juni 2013

Fastigheten Malmen 5, hörntomten, ägs av Varbergs ”fastighetskung” Göran Lindeberg tillsammans med Magnus Andersson (innehavare av ICA-Kvantum och också byggherre) och Donna Diding (lite av en doldis för mej). Lindeberg uttrycker åsikten att han tröttnat på kommunens långsamma handläggning men att tanken är att bygga bostäder på området. Det gamla trähuset revs för säkerhets skull för att så småningom ge plats för ett byggupplag och därefter en parkeringsplats och så småningom förmodligen ett nytt bostadshus i fyra eller fem plan. Beträffande alla tankegångar om det gamla huset sa Lindeberg i Hallands Nyheter 2011: ”Det går an att ha åsikter så länge man slipper ta upp sin egen plånbok och vara med och betala.” – HN igen: ”Vem skulle betala om det gamla huset skulle bevaras? undrar Göran Lindeberg. Det skulle kosta många miljoner att rusta upp det gamla huset och vem skulle ha råd att hyra”?

Kulturmiljö Halland har sagt, med anledning av tidigare rivningshistorik, att stor del av den äldre bebyggelsen i Varberg har gått till spillo under gångna decennier.

Knutsons Marmeladfabriks A.-B. – Varberg – omkring 1935

F.d. marmeladfabriken igen, beskriven 1936: ”Den nya och moderna fabriken är som sig bör ytterst hygieniskt inrättad. Redan utvändigt ger byggnaden i sin vita färg en försmak av de ljusa och rena arbetsrummen, bland vilka, förutom luftiga arbetssalar, torkrum och en särskild avdelning för konfekttillverkning, märkes kokeriet med de blanka kopparkittlarna och de med vitt kakel klädda väggarna”.

Knutsons Marmeladfabriks A.-B. – Varberg – förmodligen 1904

Tillverkningen omfattade marmelad, sylt, saft, gelé och även konfekt. Råvara var skogsbär samt bär och frukt från orten men dessutom citroner, apelsiner, aprikoser och fikon med mera. De färdiga produkterna levererades mest inom Sverige men i viss mån förekom också export. Knutsons marmeladfabrik upphörde 1949 men flyttade i någon form till annan adress och fanns där kvar till början av 1960-talet.

Som kuriosa kan nämnas att Kommunistisk Ungdom (möjligen något skämtsamt) i sin interntidning på 1920-talet bland en del andra hot skrev att Marmeladen (Knutsons Marmeladfabriks A.-B.) skulle sprängas i luften.