… väntar på färjan i Varberg på hemväg efter en promenad från Lissabon till Rovaniemi i Finland och nu åter till Lissabon
Portugisen Paulo Teixeira, alias Amigo Paulo, hittar alltid vänner – Varberg – 2016-10-08
Paulo Teixeira heter han egentligen men kallar sig Amigo Paulo, på Facebook till exempel, och han är stadd på vandring från Lissabon i Portugal till finska Rovaniemi och åter och väntar nu, på hemväg, på färjan i Varberg för att ta sig till Grenå i Danmark. Lite problem blev det, färjan avgick inte så som han hade planerat, på lördagskvällen, utan först följande kväll, på söndagskvällen.
Nu är inte Paulo rädd för problem, det kan man inte vara om man skall fotvandra och igångsätter denna vandring från Lissabon och tar sig upp genom Europa, genom Sverige, med målet att träffa självaste tomten i juletid i det nordliga och kalla Rovaniemi i Finland.
Det finns oändligt många reportage i tidningar och i TV och i andra typer av media om Amigo Paulo men jag måste ju ändå ge en sammanfattning för att få ett sammanhang i det jag skriver här och många känner förstås inte till något alls om denne man med sina hundar och den vagn som han och hans hundar drar fram längs vägarna.
Paulo tröttande på åtstramningsåtgärder, skattehöjningar och arbetslöshet (han jobbade tidigare inom restaurangbranschen) i hemlandet Portugal, som är ett av de euroländer som har drabbades hårdast av den senaste finanskrisen. Paulo var själv arbetslös sedan tre år och deprimerad över detta, och tog beslutet att uppfylla en gammal barndomsdröm, nämligen att promenera genom hela Europa, det var en dröm som han haft i mer än 25 år. Och jultomten i Rovaniemi i Finland behövde ett besök av en kille från Portugal och den killen var Paulo och han byggde sig en kärra med hjälp av små cykelhjul och andra prylar som skulle bli en vagn för de förnödenheter som krävdes för en lång vandring och för en lång bortovaro från Lissabon.
Portugisen Paulo Teixeira, alias Amigo Paulo, hittar alltid vänner – Varberg – 2016-10-08
För tio år sedan hittade Paulo en övergiven hundvalp av obestämbar ras på en av gatorna där hemma. Den var smutsig och hungrig och efter en stunds funderande bestämde sig Paulo för att ta hand om hunden, som var en tik. Jackie fick hunden heta och hon var sedan till hjälp och stöd för honom under den personliga kris som hade drabbat honom.
Jackie fick valpar och tikarna Enya och Eidi fick följa med på resan när de var mogna för det och iväg bar det i januari 2015. Projektet, resan, fick namnet Golden Heart efter titeln och en av låtarna på ett debutalbum av den brittiske sångaren, låtskrivaren och gitarristen Mark Knopfler.
Om jag skall berätta mer om hundarna och om vi flyttar framåt i tiden så blev Jackie, valparnas mamma, hastigt sjuk i Sverige och behövde akut vård, för utan den vården så skulle Jackie ha fått avlivas. Paulo ringde en vän i Umeåtrakten och den personen skrev ett Facebook-inlägg och startade samtidigt en insamling. Det tog bara några timmar så hade nödvändiga pengar samlats in och hittehunden Jackie kunde med hjälp av en veterinär räddas till livet och de tre hundarna så småningom fortsätta tillsammans med Paulo.
Länk: https://www.facebook.com/pabloohanshundar/
Paulos allra bästa vänner Jacky, Enya och Heidy – Varberg – 2016-10-08
Amigo Paulo har för avsikt att skriva en bok om sina upplevelser men naturligtvis först efter avslutad färd och hemkomst till Lissabon. Han har tänkt att återvända till Sverige, till Umeå då, som han har besökt under denna resa, för att sammanfatta och för att få hjälp med att skriva och att slutföra bokprojektet.
När boken finns på bokdiskarna och hos nätbutikerna kan vi köpa den och läsa om upplevelserna, som till exempel att Paulo och hans hundar blev försenade till Rovaniemi och missade julafton där och att de kom till den finska staden först 24 februari 2016.
Jag skrev först att Paulo inte fick träffa tomten i Rovaniemi, men det var alldeles fel tydligen (jag frågade inte själv Paulo om just den saken utan jag hämtade uppgiften från text och video i Expressen). Mirja påpekar på Facebook att ”Det är synd att det skrivs att Paulo inte fick träffa tomten i Rovaniemi 
🎅Han träffade tomten och fick stanna extra länge, besöket hos tomten finns på video.” Jag ber om ursäkt för mitt misstag
Julafton tänkte han förresten tillbringa i ett tält i Nordingrå i Ångermanland, utanför ICA-butiken, men han fick hjälp med boendet och sov i stället ett hus som tillhörde kyrkan. Och tomten, honom träffade Paulo också så småningom mitt i sommaren i Gesunda utanför Mora i Dalarna, på Sagolandet Tomteland.
47 h (4 749,2 km) via E4 står det på Google maps när man begär att få veta avståndet mellan Lissabon och Rovaniemi i Finland. Alltså, 47 timmar tar det att åka de 4.749,2 kilometerna via väg E4 med bil och då antar jag att det är utan uppehåll och med en jämn och stadig hastighet. För Team Golden Heart tog det drygt ett år, åtskilligt fler timmar än med bil längs E4.
Vagn och packning vid hamnen i Varberg – 2016-10-08
Jag citerar några rader jag såg på nätet: ”Visst har det hänt både positivt och negativt på resan. Men det jag kommer att minnas starkast är alla välvilliga människor, all kärlek och all hjälp jag fått, säger han. – Den finns en anledning till att jag gav mig ut på den här resan, skäl som jag kommer att berätta mer om i boken, tills dess vill jag inte avslöja för mycket. Resan är en del i en slags själavård, förklarar han. Han har under sina 500 vandrade mil vuxit som människa, blivit starkare och lärt sig massor.”
En av dem som Paulo träffat under sin vandring är Charlotte Kallas svärfar och svärmor, eller blivande kanske, pappan och mamman till Charlottes sambo Anders Svanebo. Charlotte Kalla, för dem som inte känner till något om henne, är skidåkare (cross-country skier) och i den utövningen bland annat dubbel olympisk guldmedaljör och dubbel världsmästare. Där utanför familjen Svanebos hus i Stavreviken hade Paulo slagit upp tältet och de blev minst sagt överraskade över att finna ett tält på den isbelagda gräsmattan, och bjöd in honom på mat, kaffe och husrum och fixade också både varma kängor, dunjacka och scooteroverall till den lättklädde portugisen.
Paulo får information av Anki och Inger om när hans färja avgår – Varberg – 2016-10-08
Jag träffade Paulo, och Anki och Inger, av en tillfällighet vid färjeterminalen i Varberg och undrade om jag kunde få ta några bilder på ekipaget Golden Heart. Det gick förstås bra. Paulo hade beräknat att åka med färjan på kvällen till Grenå i Danmark, men färjan skulle avgå först nästa dag, på morgonen uppfattade jag (jag har inte koll på färjetiderna). Han fick hur som helst hjälp av de båda damerna med biljetter och tider och annat.
Nästa dag på eftermiddagen fick jag ett tips av en vän om att Paulo och hundarna befann sig vid södra delen av Varbergs fästning och alltså inte i Danmark ännu. Där på en sten vid Strandpromenaden intill havet satt Paulo och pillade på sin mobiltelefon (som han brukar ladda på bensinstationer), hundarna låg intill vagnen och kallt och blåsigt var det. Han hade stämt möte med någon av kvinnorna som skulle anlända lite senare.
Paulo, hundarna, vagn och packning vid Varbergs fästning – 2016-10-09
Paulo var ganska frustrerad. Han hade placerat sig själv, hundarna och vagnen alldeles intill det populära promenadstråket Strandpromenaden, som finns intill havet mellan hamnområdet i Varberg och bad-, surfing- och campingområdet Apelviken. På strandpromenaden och på angränsande gångar rastar många vanligtvis sina hundar, väldigt många den här eftermiddagen visade det sig. Jacky, Enya och Heidy reagerade för varje hund som deras nosar kände doften av och de skällde en hel del, vilket irriterade några av de passerande, bland annat ett äldre par med en liten vit hund, de blängde surt.
”I Lissabon är det vanligt att hundar skäller, det är helt normalt, men här blir folk väldigt irriterade”, sade han, och det kunde jag ju märka själv också. Alla blev inte irriterade utan tittade bara nyfiket på det ovanliga ekipaget, passerade och vände sig om och tittade en gång till. Paulo berättade också att det inte alltid är så lätt och roligt som det kan verka på alla bilder och i de reportage som finns spridda i en mängd etermedier och papperstidningar, det här med att vandra längs vägarna. Det är väldigt mycket slit, vagnen är tung, och vädret kan vara kallt, regnigt och blåsigt, de har frusit mycket.
Paulo, hundarna, vagn och packning vid Varbergs fästning – 2016-10-09
Att vagnen är tung kunde jag se då han skulle flytta den för att komma i lä vid fästningen och ville ha hjälp av hundarna men den här gången var de inte samarbetsvilliga. Paulo kröp in mellan ”skaklarna” och knixade igång kärran, inte alls lätt. Jag tänker också på att de är väldigt utsatta, inte bara för vädrets nycker utan för allt annat som kan inträffa, till exempel att han eller hundarna blir sjuka (vilket ju inträffade med Jackie). Vänner har han emellertid fått under färden, några av dem riktigt goda vänner tror jag, en hel del människor är beredda att hjälpa till med det mesta. Vad det gäller mat till hundarna, om någon undrar, så har han och hundarna en del sponsorer, så därvidlag är allt under kontroll och de fyrbenta verkar vara vid mycket god hälsa.
Paulo har full koll på sina fyrbenta vänner – Varberg – 2016-10-08
”Jag har vuxit som människa”, säger Amigo Paulo, som nu efter Varberg har resten kvar att vandra tillsammans med sina fyrbenta vänner. ”I maj 2017 räknar jag med att vi skall vara hemma i Lissabon igen, efter cirka 10.000 avverkade kilometer. Jag kommer säkert att fortsätta med att gå till fots framöver också men då blir det utan hundarna.” Jag nämnde tidigare att han tänker återvända till Umeå i Sverige, då med hjälp av något fortskaffningsmedel, med avsikten att skriva en bok om sin resa tillsammans med Jacky, Enya och Heidy.
Amigo Paulo – Paulo Teixeira är en envis och målmedveten person, ingen tvekan om den saken, som trots personliga kriser och en hel del besvärligheter under färden inte rubbade på målsättningen, att besöka Tomten i Rovaniemi.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 