… när inget särskilt händer just där fotografen befinner sig eller, rättare sagt, det händer något hela tiden
Kallbadhuset ligger bakåt till höger och Hotel Fregatten ligger uppåt till vänster, bakom Campus-byggnaderna; mellan denna anrättning och detta hotell går promenaden. Bara knappt tvåhundra meter men jag har ändå inte sett någon tidigare som kommit på den goda idén att byta om på hotellrummet i stället för på badhuset, som ligger en liten bit ut i Kattegatt (men bara 25 meter eller något sådant och det finns en gångväg ut).
Just här händer kanske inte så mycket frånsett kaffedrickandet och lite prat med ”dägan” (dialektord för flicka) som jobbar bakom bulldisken. Gööks Bageri är en institution i Tvååker medan caféet är av lite senare konstruktion, även om det för länge sedan fanns ett konditori här hos Gööks.
”Tvååkersungdomen har fått en ny och trevlig träffpunkt i det i dagarna öppnade nya konditoriet.” Gööks Bageri och Konditori hette stället och nog ser det väl mysigt ut där inne med fåtöljer. Det som ser ut som en öppen spis är väl något annat, kanske ett slags alkov. För det är väl inte entrén? Öppettiderna var generösa, 09.00 – 22.00, detta gällde åtminstone i samband med att det nya kondiset var nyöppnat.
Hit men inte längre kom den blå skåpbilen, den stod sedan parkerad invid vägen en bit därifrån under några dagar. Varför det blev förhinder att få fortsätta vet jag inte. Loppisen i Läjets* fiskhamn besökte jag inte. (* Läjet = Träslövsläge).
Fotografen på en parkbänk, kvinnan med skimrande hårsvall passerade bakom ett träd på gångvägen intill gatan i närheten, det klickade till mellan fotografen och håret. Kameran fungerade. Om något klickade ”förr i tiden” så betydde det att något inte fungerade, att geväret klickade utan att avlossa ett skott, till exempel. Numera, kanske redan efter det att vår nuvarande kung inför giftermålet med Silvia 1976 yttrade: ”det sa bara klick … sen har det fortsatt att klicka mest hela tiden” och menade att en kärlekens låga hade tänts samtidigt hos dem båda och att den lågan fortsatt att brinna; ja, numera så betyder ”att det klickar” att något inte klickar enligt det gamla sättet att säga att det inte fungerar. Det klickar fast det inte klickar. Ungefär så.
Apropå klick. Ordet hen är ju ett numera populärt ord för könsneutralitet, men hur många vet att ordet ursprungligen betyder brynsten (som att till exempel skärpa en lie eller en yxa med)? Uttrycket att hena känner jag igen sen tidigare men annars är väl hen inte något man har sagt eller säger dagligdags förrän nu, när man dagligdags säger hen i stället för han eller hon, och såvitt jag vet så finns hen också i betydelsen könsneutralt med i senaste upplagan av SAOL (Svenska Akademins Ordlista). Bilden/klippet ovan är dock hämtat ur SAOL 1999 och där betyder hen brynsten och inget annat.
Varför står alla dessa människor och letar efter något som finns instuvat i flyttkartonger? Jo, därför att P4 Halland Sveriges Radio har digitaliserat all den musik som de tidigare förvarade på CD-skivor och på vinyl, LP-plattor alltså. P4 Halland hade alltså ingen nytta av all den musik som fanns inklämd på CD och LP och beslöt att sälja den och låta intäkterna gå till Världens barn för att ge en del av dessa möjlighet att få gå i skola och att få tillgång till rent vatten. Människorna i Rotundan i Nöjesparken i Varberg bläddrade bland LP-skivor och tittade på CD-plattor för att hitta fynden som borde komma dem tillgodo förr eller senare efter idogt letande.
Ungefär 2.000 personer hittade till Nöjesparken under fredagen och lördagen och de hade sammantaget sådär 26.000 CD-skivor och LP-skivor (och singel och EP) att söka sig igenom, det var Hallands största skivsamling som var till salu. 20 kronor styck för en CD eller en LP och 10 kronor styck för en singelskiva respektive för en EP. Musiken var från 1970-talet och framåt. Lite mer exklusiva skivor såldes separat via nätauktion på Tradera. I Rotundan i Varberg verkade det som att yngre människor, sådär 25-30 år gamla, var de som var mest intresserade av att fynda LP-vinyl (det framgår dock inte av bilden, där är medelåldern något, en bra bit högre).
Vet inte var de hade satt gummibåten i vattnet någonstans, det är ganska långt att ro en sådan typ av båt från hamnområdet i Varberg förbi en långt utskjutande pir, och från/till närmaste sandstrand är det också ganska långt. För övrigt så är det en väldigt stenig strand med stora block, till exempel här på platsen, inget ställe man frivilligt landstiger vid. De fanns i alla fall bara där plötsligt, någonstans ifrån, men det gick lyckligt trots, i mitt tycke, ett överlastat flytetyg och avsaknad av flytväst.
Här monteras det inte upp ett spritter nytt vindkraftverk längs Tvååkers gata, utan det skruvas isär och plockas ned en gammal vindsnurra (och kanske skeppas det till Polen?). Jag har dock inga uppgifter om vad som skall hända med den begagnade vindsnurran. Jag tror förresten att ytterligare ett verk i närheten också har plockats ned.
Här nedanför syns en arbetsplattform, en korg att stå i, vid spetsen av ett vindkraftverks rotor (vinge). Platsen är alldeles i utkanten av Tvååkers samhälle. Korgen är förankrad i rotorspetsen och i själva tornet och får väl sin energi för elverktyg därifrån tornet. Fast inte från detta stillastående vindkraftverk, det är nog inte självförsörjande just nu (och inte annars heller).
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o