Katrineholms SK – fotboll på sent 1950-tal är en period …

… icke att förglömma ens i denna (före detta?) bandystad

Den omvalde ordföranden i Katrineholms SK, hans namn var Olle Ellvik, konstaterade, efter avhållet årsmöte, i septembernumret 1957 av ovanstående tidning, medlemsbladet Sporting, ”att klubben f.n. har 1.650 medlemmar, men att alla dessa inte var närvarande på mötet.”

I tidningen meddelas också att i klubben finns sektioner för följande områden: Revisorer, Siffergranskare, Bandy, Valberedning, Bastu, Bowling, Fotboll, Fanbärare, Fri idrott, Statistik, Handboll, Idrottsplatsen (Skogsborg), Mässektion, Priskommitté, Orientering, Skidor, Sportstuga, Tidnings-kommitté, Ungdomsavdelning, Varpa.

Detta blogginlägg skall emellertid endast handla om det som berör Fotbollssektionen:

Katrineholms SK av årgång 1956 – Tidningen Rekord

KSK gjorde säsongen 1956-1957 sin allra första sejour i division II (Svealand) efter att ha vunnit division III Östra Svealand. Premiärmatchen i Div II spelades 29 juli 1956 och 2,300 personer vandrade till hemmaarenan Skogsborg för att bese den historiska första matchen i divisionen snäppet under den allsvenska högsta serien.

Denna den allra första matchen i div II förlöpte väl för KSK:s del, de vann mot Avesta AIK med 5-1, och det var Kjell Edlund som fick nöjet att klockan 18:28 inleda målskyttet genom att slå in första bollen bakom Sven Johansson i Avestas målbur. Signaturen Rymé skrev i medlemstidningen Sporting oktober 1956 så här om Edlund: ”Kjell Edlund har mycket fotboll i kroppen och kommer mer och mer, den saken är klar.”

Apropå Rune Falks autograf här ovan så skrev samme Rymé i Sporting nr 3 1956: ”Målvaktsfrågan – efter ‘Ormens’ frånfälle – löstes tillfredsställande genom Rune Falk, som snabbt tycks genomgått en lycklig metamorfos och blivit en utmärkt keeper. Till och med tidigare skrala nerver ser ut att få stabilitet. Glädjande och psykologiskt behövligt.” – Nämnde ”Ormen” hette egentligen Arne Persson.

Division II i fotboll 1956/1957 bestod av fyra serier med 12 lag i tre av serierna och 10 lag i den fjärde. Det var då Sveriges näst högsta division. Varje serievinnare gick till kvalspel för att eventuellt flyttas upp till Allsvenskan och de tre sämst placerade flyttades ned till Division III. Katrineholms SK placerade sig på en sjunde plats efter säsongens slut.

Vidare skriver Rymé i tidningen Sporting: ”Benge Fredriksson har kommit över sin downperiod och visat vanlig målfarlighet.” – ”Rolle Nivas konstruktionsfyndiga spel har – som alltid – satt sin prägel på forwardsspelet och hans hjärnspel är höjd över att kritik. Nog sagt.” – ”Bohemen ‘Lill-Blomman‘ är sig lik – d.v.s. idiotbra ena gången, helt ur slag en andra.” – ”Unge Gullgren – sensationen mot Karlstad – är född lirare. Kan han bara på rätt sätt tillvarata sina utförsgåvor i det ädla bollspelet blir han en ackvisition.”

”Göken Larsson offrar kanske lite för mycket på elegansens altare och har därför varit en smula ojämn. I sina bästa stunder har han dock spelat starkt.” – ”Årets utan tvekan största överraskning har Clas Rudberg (värvad från Malmköping) varit. En grabb med killerinstinkt som inte backar för en namnkunnig motståndare. Pån bara! En vilja som inte vet något motstånd – med andra ord: en praktpojke!”

”Svenne Björkman på sin backplats kämpar för hela slanten, medan det varit lite oroligt med vakansplatsen på den andra backen. Nu ser det dessbättre ut att bli löst genom Åke Janssons placering där. Ett kul experiment som har alla chanser att lyckas.” – ”Halvbacksplatsen – speciellt då ytterhalvorna – har skuffat i flera matcher, men ser ut att komma. Lasse Martinsson har däremot visat stabil form och glatt med resolut spel.”

– PS/ Länken ovan till Åke Jansson går till en P4 Sörmland-intervju i mars 2016 med Åke, lyssna på den! /DS

Katrineholms SK av årgång 1958 – Tidningen Rekord

Klicka för större format

En märklig match i serieomgången 1956/1957 såg jag i september 1956 på Skogsborg och det var den mot Karlstads BIK, eller Kubik som laget kallades. När slutsignalen blåstes hade KSK gjort 12 mål, Karlstad 1 och resultatet blev alltså 12-1 till Katrineholms SK. Bengt Gullgren, ”unge Gullgren”, gjorde fem av målen i denna sin div II-debut. Före denna match var KSK:s målskillnad 14-23, efter matchen var den förbättrad till 26-24.

Katrineholms SK beskrevs i nr 46 årgång 1958 av den klassiska Tidningen Rekord, tidigare Rekord-Magasinet, som Sörmlands största idrottsklubb med bland annat en ungdomsavdelning som omfattade 900 medlemmar. Klubben hade sektioner för bandy (div I), bowling, fotboll (div II), fri idrott, handboll, orientering, skidor och varpa.

Fotbollslaget, som är avbildat ovan, spelade i div II Östra Götaland och hade under hösten avverkat den hårda ”mammutserien”  och slutat på en åttonde plats med 32 poäng och på sluttampen besegrat bland andra redan kvalklara Landskrona BoIS med 3-1. Alla spelare i KSK var mellan 20 och 29 år gamla, där centerhalven Roland Niva var äldst med sina 29 år och högerbacken Lennart Yxfelt var yngst, 20 år fyllda.

Erik ”Mulle” Holmqvist skriver på för KSK – juni 1957

Med ”mammutserien” avsågs den långa säsongen som hade inletts i augusti 1957 och avslutats i oktober 1958, där lagen mött varandra tre gånger. Orsaken till denna långa spelsäsong var, att från och med säsongen 1959 skulle serierna övergå till att spela vår/höst.

”Mulle” Holmqvist och Sven Persson

”Populär tränare i Sportklubben är icke alldeles obekante Erik ‘Mulle’ Holmqvist, f.d. Norrköping. ‘Mulle’ Holmqvist är för övrigt den tredje i raden av f.d. Norrköpingsspelare som verkat som tränare för Sportklubben. Tidigare har Georg ‘Åby’ Eriksson och Sven Persson haft dessa funktioner”. Så skrev Tidningen Rekord i presentation av Sportklubben. ”Mulle” föddes 4 mars 1917 i Vissefjärda, Småland, och avled 11 januari 1977 i Katrineholm. Han flyttade till Katrineholm 1951, då han tillträdde som spelande tränare för KSK:s konkurrentklubb Katrineholm AIK. I juni 1957 skrev han på för KSK, säsongen innan hann han tydligen med att leda träningen för både Flens IF och Nyköpingsklubben Hargs BK.

Erik ”Mulle” Holmqvist – bild ur Allers samlarserie 1951

”Mulle” som ursprungligen spelade för Emmaboda IS, värvades från Husqvarna IF till IFK Norrköping och var med om att för ”kamraterna” vinna division II och också vinna kvalificeringen för allsvenskan och storhetstiden började, förutom med ”Mulle” och brodern ”Masse” också med hjälp av bland andra bröderna Nordahl. ”Mulle” vann SM med IFK åren 1943, 1944, 1945, 1946, 1947 och 1948 och dessutom vann de Svenska Cupen med IFK Norrköping 1943 och 1945. Bara 10 landskamper blev det emellertid för ”Mulle” och det berodde väl till stor del på att det rasade ett världskrig under första halvan av 1940-talet, kanske också på att konkurrensen om platserna i landslaget var hård.

Erik ”Mulle” Holmqvist – från Sporting

Här finns en länk till en hemsida för Emmaboda IS och där berättas om Erik ”Mulle” Holmqvist fotbollskarriär, liksom om hans broder Oscar ”Masses” motsvarande karriär.

Mulle och målvakterna – Expressen – 1957 – (klicka för större bild)

Klubbtidningen Sporting i september 1957: ”Mulle” Holmqvist är fr. o. m. i höst ny tränare och han har vunnit grabbarnas förtroende från början och kan spelarna bara tillgodogöra sig en liten del av ”Mulles” kunnande är mycket vunnet”.

Ibland åkte familjen under div II-perioden till hyfsat närliggande städer för att beskåda fienden på dess hemma-arena. Köpings IP 1956 för möte med Köpings IS (4-4), Tunavallen i Eskilstuna 1956 för match mot IK City (vi vann med 2-1!), Folkungavallen och IF Saab 1957 (vi vann där också, 4-2) och Idrottsparken i Norrköping 1957 mot IK Sleipner (dessvärre förlust med 1-4). Det är uppgifter från de programblad som finns bevarade. I programbladet från Sleipner-matchen kan noteras, att matchen enligt bladet ingick i DIV. II, Östgötaserien (Div II Östra Götaland hade varit mer rätt), trots att fem skånska lag ingick (inklusive IF Allians från Malmö) liksom två Kalmarlag (FF och AIK) och KSK från Sörmland. Fyra lag var dock östgötska: BK Derby (Linköping), IK Sleipner, Åtvidaberg FF och IF Saab.

Min mor var ingen hängiven fotbollsfantast, inte på något vis, men hon var ju med på de fåtal bortamatcher vi bevistade. En enda gång stod hon på träläktaren på Skogsborg, det var i maj 1957, och KSK mötte DEGERFORS IF! Ohyggligt spännande och min minnesbild är att det stod 2-2 i slutskedet av matchen då Kalle Ahl (av alla spelare, han var inte känd som målgörare) nickade in det som blev segermålet, 3-2 för KSK.

Våldsamt jubel på läktaren, inte minst från min mamma, som i samma veva tappade handväskan utan att notera detta. Efter en stund kom hon emellertid underfund med att väskan saknades på armen och lyckades faktiskt hitta den bland en massa fötter på läktarplankorna. Lyckan var total!

Katrineholms SK – 1959 – div II Svealand – tidningen Allers

Katrineholms SK, pigg fyrtioåring står det i början av bildtexten ovan. KSK firade ju fyrtioårsjubileum 1959, ”i idrottens tjänst”, men det gick knackigt för fotbollslaget. Redan i juninumret av Sporting varslade rubriken ”Det går på kryckor” om sämre tider. I höstnumret sammanfattades den gångna säsongen så här: ”Div. II-skutan i fotboll har kapsejsat. Fyra futtiga höstpinnar hjälpte inte så mycket. Med entimmesmatcher hade poängen varit över 20. Sanningen är den, att grabbarna räckte inte till. Tågan i laget kommer att bevisas vid kampen för tillvaron i den lägre serien.”

Tre sportklubbar flyttades ned till division III: Hallstahammars SK, Katrineholms SK och Västerås SK. De slutade i serien i den ordningen. Det kan väl tyckas trist att avsluta blogginlägget med denna sorti för KSK, men det var tre spelår i II:an för KSK då det var roligt (kanske inte det sista året) för en inbiten ung KSK:are att cykla in till stan i avsikt att bese dessa röd-vita kämpar och idoler.

Entrén till KSK:s hemmaarena – Skogsborgs idrottsplats – okänt årtal

Katrineholms SK bildades 5 januari 1919 men klubben fick först namnet IF Viking. Klubben sökte inträde i Riksidrottsförbundet men klubbnamnet Viking fanns redan inregistrerat, så Katrineholms SK fick bli namnet i stället och detta blev vederbörligen registrerat 20 januari 1919. Fyrtioårig klubb 1959, det fanns anledning att fira i i de glada minnenas tecken, trots fotbollslagets nedflyttning till en lägre division. Kanske anades det redan att riktigt stora bandyframgångar var att vänta ett decennium fram i tiden?

KSK fyllde 40 år 1959

I april 1960 meddelades att klubben fått en ny fotbollstränare i Roland Niva, som dock skulle fortsätta att spela själv också. ”Roligt är att ‘Mulle’ Holmqvist lovat att ta hand om träningen för juniorerna och i detta sammanhang även pojklagsettan. På måndagskvällarna skall han sköta den nog så viktiga uppgiften. (…) ‘Lill-Blomman’ Blomgren debuterade som lagledare i förstalaget och Göte Svensson dito för reservlaget.”

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

Annons