Säg Fåglum och du tänker på bröderna Pettersson …

…. Erik, Sture och Thomas med storebror Gösta i spetsen

”Bröderna Fåglum” var fyra bröder från Vårgårda i Västergötland, som under 1960-talet tillsammans tävlade som ett lagtempolag, vilket tre gånger i följd (1967, 1968 och 1969) blev världsmästare och som dessutom (till tre fjärdedelar) hemförde brons 1964 i Tokyo och (alla fyra bröderna) silver 1968 i Mexico. Bröderna kallades Bröderna Fåglum efter Fåglums Cykelklubb och den lilla socknen Fåglum, som numera ingår i Essunga kommun i Västra Götalands län, tidigare Skaraborgs län, i landskapet Västergötland. Fåglum CK var den närmaste cykelklubben för bröderna, därför blev den hemmaklubb i början av karriärerna.

Det ingick ytterligare en broder, Åke, i brödraskaran, men han tävlingscyklade inte. Dessa fem bröder hade också en syster, Birgitta.

Idrottsbladet (IB) skriver i sitt julnummer 1964: ”Ett märkligt team dessa Fåglumare. Tre bröder så vitt skilda till sin läggning. Erik sprudlande, spontan, impulsiv; Gösta lugn, saklig, korrekt behärskad; Sture – mitt emellan; länken som binder storebror och lillebror till en enhet.” – ”I Vårgårda bor ännu den 4:e brodern – Thomas – som skall komplettera sina storebröder i det svenska cykellandslaget om något år: – Grabben är lovande, säger Gösta. – Thomas är väldigt lik Gösta till utseendet, men han talar mer och högre är vad Gösta gör viskar Erik …” (till IB-skribenten Ingvar Jacobsson). De tre har bott i Malmö (”i våras och somras”) men skall flytta till Falun vid det kommande årsskiftet.

Bronsmedaljörer i lagtempo – OS i Tokyo – 1964 – Idrottsbladet (IB) Jul 1964

Det skrivs ofta felaktigt, har jag sett, att brödrakvartetten cyklade hem OS-brons vid lagtempot i OS 1964, det som hölls i Tokyo i Japan. OS-brons blev det men det var endast en trio Pettersson-bröder från Fåglum som deltog, den fjärde medlemmen i laget var Sven Hamrin från Härnösands CK.

Svens karriär tog för övrigt tog slut i samband med en trafikolycka två år senare på hemväg från en tävling i Norge. ”Efter en månads medvetslöshet vaknade Sven upp. Skadorna var jämförbara med de Ronnie Pettersson fick”, skriver Härnösands Cykelklubb på sin hemsida. ”Enligt läkarna var det Svens starka fysik som räddade honom. 1971 gjorde han comeback i en mindre tävling, Forsmoloppet, där riksmedia fanns på plats.”

Inför lagtempoloppet i OS 1968 i Mexico var bröderna guldfavoriter och hade också ett gott läge inför tävlingen med bra träning på den höga höjden i Mexico City-området. Tävlingen ägde rum på Satellite Circuit, samlingområdet för landsvägcykling. Dessvärre blev Sture sjuk och kunde inte göra sig själv rättvisa och det var nog en orsak till att det ”bara” blev silver, dessutom så punkterade Thomas i ett skede av loppet några mil före mål då Sverige ledde tävlingen (de hade startat som sista lag). Nederländerna vann otippat med ett ungt lag. Året innan, 1967, hade bröderna gemensamt tilldelats Svenska Dagbladets bragdmedalj med motiveringen ”För VM i lagtempo i Heerlen, Holland.” Det var första gången som bragdmedaljen delades ut till ett lag.

Varbergs Grand Prix – Thomas och Gösta från Fåglum på Strandpromenaden i Varberg – 1969

Varbergs Grand Prix var ett varvlopp med start och målgång vid den södra delen av fästningen. Det första loppet cyklades 1943, sedan varje år förutom SM-åren 1952 och 1962, det sista loppet kördes 2003. Jag minns inte hur många varv som kördes, varje sträcka var väl ett par kilometer, en kort men mycket brant backe fanns att forcera strax efter en nittio graders kurva. Hemresan på varje varv var den som syns på bilden ovan, Strandpromenaden vid havet. Jag tror att Thomas vann loppet, men inte ens det vet jag säkert.

På Tånga Hed i Vårgårda finns i dag ett museum, Dessa fantastiska Fåglums, som visar den framgångsrika idrottskarriär som Fåglumbröderna Sture, Gösta, Erik och Thomas Petterson hade under 1960- och 1970-talen på landsvägscykel. Gösta och hustrun Gunnel byggde upp muséet och de guidar där vid behov.

Samlingarna består av priser, pokaler, utmärkelser, urklipp, cyklar, världsmästartröjor och annat och detta finns samlat i en stor utställning, som beskriver en fantastisk tävlingskarriär. Gösta var den främste av bröderna med Giro d’Italiasegern 1971 som krönte karriären. – Muséet påpekar på sin hemsida att besök på museet bör förbokas.

Thomas och Gösta passerar fästningsmuren – Varberg – 1969

Thomas var yngst av bröderna och fick kämpa hårt på träningarna för att hänga med men han var en riktigt stor talang och spåddes bli den bästa åkaren i brödrakvartetten. Proffs blev han redan vid 22 års ålder. Nu nådde han väl aldrig de högsta nivåerna, han gav sig själv inte chansen, för redan som 26-åring avbröt han sin Italienska proffskarriär, som varade under åren 1970-73, något som han tycks ha ångrat i efterhand.

Yngste brodern vann, som tidigare beskrivits, i alla fall 1968 ett OS-silver i lagtempo tillsammans med sina bröder. Vid de föregående olympiska spelen, i Tokyo 1964, var Thomas för ung för att vara med och den fjärde deltagaren i laget var i stället Sven Hamrin (som finns med på lagbilden lite längre upp på sidan). VM-guld i lagtempo blev det ju vid de tre tidigare nämnda tillfällena, 1967, 1968 och 1969. SM-guld på 50 km tempo 1968 samt sex lag-SM-titlar hann det också bli. Följande klubbar eller proffsstall tävlade Thomas för under sin karriär: Fåglums CK 1959–61 / Vårgårda CK 1962–69 / Ferretti, Italien, 1970–72 / SCIC, Italien, 1973 / Kungsbackacyklisten (tidigare CK Sisu Kungsbacka) 1982–84.

Erik Fåglum i täten på Strandpromenaden – Varberg – 1969

Rödhårige Erik (Rödtoppen kallad) och hans tre bröder Gösta, Sture och Thomas blev 1970 professionella cyklister då de kom att representera det italienska stallet Ferretti. För Erik var upplägget dock inte optimalt på grund av att träningen kom att handla om långa sträckor i stället för Eriks sätt att cykla, som var korta sträckor med blixtrande tempo. Han var den spurtsnabbaste av bröderna. Knappt två år varade Eriks proffstid i Italien och han flyttade hem till Sverige, där han blev reamatöriserad och cyklade för Stockholms CK. Under karriären vann han de nämnda guldmedaljerna i lagtempo-VM och medaljerna i OS men också bland annat individuellt VM-brons i linjelopp liksom SM-guld 1967 i samma diciplin. Elva lag-SM-titlar blev det också.

Följande klubbar/stall har han ägnat sina tjänster som sadelryttare: Alingsås CK 1958, Fåglums CK 1959–1961 / Vårgårda CK 1962–1969 / Ferretti, Italien, 1970–1971 / Stockholms CK 1972 / IK Ymer, Borås, 1973–1975. Erik och Gösta drev senare under en period Racerdepån i Vårgårda fram till mitten av 2000-talet.

Sture Fåglum Pettersson – Platsarna, Varberg – 1969

Sture erhöll inte riktigt samma stjärnstatus som de övriga tre bröderna, han har agerat lite som en hjälpryttare för dem, men han hade förmågan att plåga sig maximalt. Ibland alldeles för maximalt – vid Nordiska Mästerskapet i Malmö 1964 svimmade han sittande i sadeln. Broder Gösta insåg vad som hänt och lyckades fånga upp Sture, som på sjukhus fick syrgasbehandling. Icke desto mindre var han ju med och erövrade de stora medaljerna, de som har beskrivits tidigare här i artikeln. Kollapsen vid NM gjorde att Sture inte startade i VM i lagtempo: – ”Min kollaps i Nordiska gjorde att jag inte vågade starta i VM”, sade Sture, ”VM kom för tätt inpå.” Det gick inte så bra i lagtempot, Sture saknades, och ersättaren Bengt Jansson förmådde inte dra sina pass. Sverige blev sjua, Sven Hamrin kompletterade laget, liksom i de olympiska spelen någon månad senare.

Förutom de kända OS- och VM-medaljerna cyklade Sture hem SM-guld på 50 km tempo 1965 samt åtta lag-SM. Han blev ju också proffs tillsammans med bröderna. Efter åren i Italien blev han ledare, framgångsrik sådan, för det norska lagtempolaget, som bland annat erövrade VM-brons 1979. Tyvärr avled Sture hastigt vid midsommar 1983, förmodligen på grund av ett brustet blodkärl i hjärnan.

Gösta Pettersson från Fåglum – Tidningen Rekord – 1962

Gösta cyklade, för Tidningen Rekords räkning 1962, på en eländig grusväg för en omslagsbild. Bara fyra år tidigare, på sommaren 1958, hade han inlett sin karriär sedan han och Erik sett ett cykellopp, Snell-Trofén (uppkallat efter Borås-cyklisten Harry Snell), passera genom Vårgårda. Enligt en version jag läst så hade bröderna skaffat sig tävlingscyklar under året, hängt på tävlingsklungan i Vårgårda och åtminstone Gösta hade hängt med en lång stund trots att funktionärerna försökt att avstyra tilltaget. En annan version säger att Gösta och Erik blev intresserade och därefter köpte varsin racercykel och började tävla för Alingsås CK. Göstas debut för Alingsås blev i alla fall lyckosam, för vid Augustiloppets debutantklass i Borås vann han överlägset och ytterligare en seger blev det i de fyra lopp han avverkade det året. Året därpå vann han tiotalet segrar och blev 2:a vid Junior-SM, men detta år, 1959, tävlade han för Fåglums CK.

Varbergs GP – Gösta och Thomas – Slottsgatan på Platsarna,, Varberg – 1969

Tidningen skrev att tävlingscyklarna plockades fram i januari och att hårdträningen då började på allvar. Gösta tränade tillsammans med sina mycket lovande bröder Erik (juniorlandslaget) och Sture så gott som dagligen. Ungefär 70 kilometer avverkade de i det hårdaste tempo som kunde presteras med ryck på ryck. – ”Jag anser, säger Gösta, att det ger betydligt mera träning i att åka en kortare distans intensivt och hårt, än att ligga och mala bortåt 20 mil i ett tempo.” – ”Gösta underkastar sig ett hårt träningsprogram för att nå den absolut högsta världseliten. Under förträningen löptränar han minst fyra gånger i veckan och på söndagarna blir det långa träningspass på ett par mil. Skivstång och gymnastik är andra ingredienser i västgötens träningsschema.”

Under karriären har Gösta tävlat för följande klubbar, först dem han körde för som amatör: Alingsås CK, Fåglums CK, Vårgårda CK, IK Ymer, Kungälvs CK, CK Master, Kungsbackacyklisten, och sedan de italienska stallen han tävlat för som proffs: Ferretti, SCIC och Magniflex. – Tillsammans har det blivit 199 segrar som amatör och 14 som professionell (jag läste en intervju med Gösta där han säger att det blev näst intill 300 segrar totalt i karriären) med totalsegern i Giro d’Italia 1971 som främsta merit (det blev dock ingen etappvinst under tävlingens gång). Han har även ett brons från OS 1968 i Mexico på linjeloppet, har blivit totaltrea på Tour de France 1970 och vunnit en etapp i Giro d’Italia 1972 genom spurtseger över legendaren Eddy Merckx. Under fem års tid (eller sju har jag också läst) bodde Gösta i Italien.

Gösta Pettersson, totalsegrare i Giro d’Italia 1971

Efter en 10 år lång och framgångsrik karriär som amatör blev Gösta Pettersson alltså proffscyklist 1970 och året därpå, 1971, kom den seger som gör att hans namn för alltid finns inskrivet bland de stora i cykelvärlden. Han vann Giro d’Italia, hittills ende svensk som klarat den bedriften (Tommy Prim blev tvåa både 1981 och 1982, Bernt Johansson kom trea 1979), och Gösta gjorde det utan att vinna någon enskild etapp.

Efter proffslivet blev det fortsatt jobb med cyklar för Gösta, han jobbade för Monark/Crescent under en tjugoårsperiod. Numera som pensionär kan han ju sysselsätta sig med muséet vid Tånga Hed. Han är en given centralpunkt där om han finns på plats för att guida gäster. IB skrev 1964: ”Gösta är den typ av idrottsmän som, trots sitt tillbakadragna sätt, förmår engagera och intressera, en given medelpunkt i de största sällskap”.

”SommarOlympia 1968” – Mexico City – Åhlén & Åkerlunds Förlags AB

”Fyra fruktade fantomer på cykel – Fåglumarna!”

Det finns en butik i Varberg som heter Cykelhuset Fredric Fåglum AB och den drivs sedan år 2000 av Fredric Fåglum. Företaget startades 1977 (i Falkenberg har jag för mej). av Thomas Fåglum.

Företaget skriver på sin hemsida om Thomas: ”Tomas Fåglum (född Pettersson), född 15 maj 1947, är en svensk före detta cyklist, den yngste av ”Bröderna Fåglum”. Tomas Fåglum var aktiv cyklist under 1960- och 1970-talet och professionell 1970-1973. Han körde under sin professionella karriär för två stall, Ferretti och Scic, båda från Italien. I Tour de France fick han sin bästa placering med en andra plats på en tempoetapp efter Eddy Merckx. Han erhöll Svenska Dagbladets bragdmedalj 1967 tillsammans med sina bröder Gösta, Sture och Erik för VM i lagtempo i Heerlen, Nederländerna, som dom för övrigt vann (VM i lagtempo alltså) sammanlagt 3 gånger.”