Några veckor i Bulgarien, vid Svarta Havet, sommaren 1966 …

… på Solkusten / Sunny Beach / Slanchev Bryag / Слънчев бряг

Solkusten vid Svarta Havet – Bulgarien – 1966

Information om Bulgarien, från 1966: ”Folket – Bulgaren av idag är en blandning av ur-bulgar, turk, zigenare, armenier, rumän, jude och makedonier. Han är gästfri och spontan. Man han kan vara helt olika. Ni ser honom som ‘rövarhövding’ i pälsmössa, när han drar fram med sina får längs samma stråk, där ni nu åker turistbuss. Ni ser honom också nere i turistparadisen, där han arbetar och är en västerlänning, som vet mer om August Strindberg än ni och som om vintrarna pluggar avancerad atomfysik.”

Det var bulgaren det, den manlige. Bulgariskan, kvinnan, står det alls inget om i texten, som förmodligen är hämtad från en turistbroschyr. Själva blev vi blev hur som helst god vän med en yngre, stillsam och vänlig kvinna, som i Sunny Beach sålde grejor från ett varustånd inom hotellområdet, kvinnan hette Weska. Hon var försiktig med blickar mot omgivningen när vi träffades vid hennes arbetsplats, hon kollade runtom innan vi kunde prata lite mer personligt, liksom alla andra vi träffade också gjorde för övrigt. De (och vi också) var övervakade, för Bulgarien, med generalsekreteraren för Bulgarien kommunistiska parti och tillika regeringschefen från 1971 Todor Zjivkov i spetsen (vid makten 1954-1989), var nära lierat med Sovjetunionen och inget fritt samhälle. Vi och Weska korresponderade emellertid sedan under många år med varandra.

Bulltofta flygplats, Malmö – 1966

Vår allra första utlandsresa: en semesterresa till Bulgariens kust vid Svarta Havet. Vid den här tiden var charterresor på ropet, det var det billigaste och enklaste sättet att ”komma någonstans”, så det fick bli en sådan. Till föräldrarnas förskräckelse, fast det fick vi veta långt efteråt, för oss var det bara ett äventyr.

Ett äventyr, precis som när vår egen son långt senare tillsammans med en kompis lämnades av på Landvetters flygplats med ryggsäckar för en resa till Asien och Australien. Ett äventyr för dem, ett ”long time, no see” för oss stackars föräldrar.

Jo, att resa till Bulgarien 1966 var att resa till ett okänt mål, och det var riktigt spännande. Dessutom varmt, visade det sig, det riktig ångade i luften när vi klev ur ”vårt” flygplan, en ryskbyggd Iljusjin IL-18, som flög för det bulgariska statliga flygbolaget TABSO (ТАБСО, Transportno-aviacionno Balgaro-Savetsko obedinenie). Sent på kvällen landade vi i Burgas i Bulgarien. Cikador koncerterade ljudligt från träden, allt kändes nytt och exotiskt.

Vi blev sedan beordrade att låta bagaget passera genom en ”röntgenkontroll”, vilket jag hade läst skulle förstöra filmen, skugga den film som var avsedd för min lilla Agfa-kamera, (som någon gång på 1950-talet hade inköpts av min pappa hos Donalds Fotografiska A-B i Borås, pris 54 kronor. Butiken finns kvar på samma adress än i dag, såg jag). Nej då, försäkrade personalen vid bagagekontrollen, ingen fara, och det var det inte heller. Bevis finns ju i detta blogginlägg, inga skuggade bilder.

Landsortsmotiv vid Svarta Havsområdet, Bulgarien – 1966

Mer från 1966: ”Jordbruket dominerar näringslivet. Konserverad och färsk frukt, tobak, konfektion, malmer, metaller och fjäderfäprodukter är de huvudsakliga exportvarorna.” Vin var inget jag eller blivande hustrun ännu uppskattade, men nog är det väl vinrankor som klänger på ställningarna längs vägen? Vi drack ändå gärna det mousserande rosa vinet, eller sekt som det kallades, jag tror att det var flaskjäst som champagne. Detta vin kunde köpas väldigt billigt och sekt kallades det kanske därför att det fanns väldigt många tyska turister i området, övervägande östtyskar (från DDR tror jag), de hade ju tillåtelse att resa inom ”östblocket” (men inte inom västeuropa till exempel). Det rosa vinet erbjöds i ”champagneflaskor”.

Nattklubbssångare (”känd från TV”) – Sunny Beach, Bulgarien – 1966

Bland annat så beskrevs det turistiska Bulgaren 1966 på det här viset: ”Naturligtvis har Bulgariens uppvaknande som turistland fört den goda med sig, att alla anläggningar – hotell, barer, nattklubbar, beacharrangemang – är toppmoderna. Ändå upplever man en speciell stämning på bulgariska badorter. Man känner sig friare att uppträda efter eget behag, klä sig som det lyster, äta och lägga upp sin dag utan kravet att göra ‘som Svensson gör’.”

Mobil orkester vid restaurang, Sunny Beach – Bulgarien – 1966

Billigt och otvunget var det att gå på restaurang eller på nattklubb och maten och musiken var väldigt vällagad respektive välspelad. Ordinarie måltider betalades med hjälp av matkuponger, som ingick i resans pris, och det fanns många hotell att välja på för att äta lunch och middag. Det var faktiskt så att det helt enkelt så att det gick att göra av med alla kuponger innan resans dagar var avverkade. Solkusten i Bulgarien är väl fortfarande ett resmål för turister men jag tror att förutsättningarna är helt annorlunda i dag.

Vi reste till Bulgarien med ett bolag som hette ”ungdomens resor” och som jag har letat efter på nätet. Jag hittar bara Ungdomens Resebyrå, men är osäker på om det är samma företag eller ej. Jag får återkomma om jag hittar några uppgifter i ämnet, jag är i alla händelser nyfiken själv. Det ingick i priser för resan en liten väska som det stod ”ungdomens resor” på. Jag har inte väskan kvar men ser på en bild att jag bär på en sådan.

Mobil vågstation, Nessebar, Bulgarien – 1966

Badrumsvågar var nog inte så vanliga i Bulgarien 1966, för många var intresserade av att väga sig på en våg intill gatan, i det här fallet i huvuorten i området, Nessebar (Nessebur), som är en stad 3-4 kilometer från Solkusten.

Nessebar, Bulgarien – 1966

Det syns inte så mycket av staden Nessebar på bilderna, men så här berättades det 1966 om ”moderna byggnader mot en antik bakgrund”: ”Solkustens moderna siluett och komfort avtecknar sig bäst mot Nesseburs forna monument och gamla hus. Nessebur är en liten stad endast 3-4 kilometer från Solkusten. Tempel tillägnade Hermes, Afrodite och Dionysos stod en gång i denna mäktiga hamnstad, som Herodotos på sin tid skrev så entusiastiskt om. Under medeltiden fanns det 40 kyrkor i Nessebur av vilka den Gamla Metropolitanska Kyrkan (400-talet), Pantokratos Kyrka (700-talet), och Johannes Döpares Kyrka (900-talet) är de bäst bevarade i våra dagar. Stadens Arkeologiska Museum berättar historien om den idag så tysta och romantiska fiskarstaden.” – Kan inte minnas att vi besökte några kyrkor eller muséer, det var roligare att bara ströva omkring.

Bagagebiljett mot Malmö

Flyget hem var av samma typ som flyget på ditresan, en rysktillverkad propeller-maskin med fyra gasturbindrivna turbopropmotorer, ett flygplan av typen Iljusjin 18 från det bulgariska statliga bolaget TABSO.

Detta TABSO hade börjat sin verksamhet 1947 och höll sedan på med flygning fram till 1968. Det året ändrades bolagets namn till Balkan Bulgarian Airlines men 2002 slutade det hela efter många förvecklingar i en konkurs. IL-18 beskrevs, vid tiden för vår flygning, som ett flygplan ”med tryckkabin”, och flygtiden beräknades till 4 timmar och 15 minuter från Malmö till Burgas.

Hemåt med TABSO:s IL-18 – Burgas flygplats, Bulgarien – 1966

Från Malmö företogs hemresan med tåg till vår sörmländska hemort liksom resan till Malmö hade skett med tåg. Mellan järnvägsstationen och Bulltofta flygplats färdades vi förresten med Malmö Stads Spårvägar, MSS, (senare ändrat till Malmö Lokaltrafik, ML). Minns inte om vi hade tillfälle att åka spårvagn, men det var buss till Bulltofta naturligtvis, även om det 1966 fortfarande fanns några spårvägslinjer kvar i Malmö.