Högertrafikomröstningen 16 oktober 1955 …

… som entydigt utvisade att merparten av de röstande önskade köra vidare på vägens vänstra sida, men dagen H kom i alla fall

V stod i detta fall inte för Vänsterpartiet (som inte hette så på den tiden, utan Sveriges kommunistiska parti, SKP); nej, V:et stod i stället för vänster som i vänstertrafik. Frågan handlade om på vilken sida av vägen som trafiken fortsättningsvis skulle framföras, om det skulle ändras från rådande vänstertrafik till högertrafik. Köra på höger eller på vänster sida av vägen var frågan. Omröstningen visade att majoriteten av väljarna ville fortsätta att köra till vänster. – Bilden ovan är lånad från Sverige Radio P1 – Avgörande ögonblick.

Högertrafikomröstningen var en rådgivande folk-omröstning, som ägde rum 16 oktober 1955. Bakgrunden till denna den andra nationella folkomröstningen (den första anordnades 1922 och gällde införandet av ett fullständigt rusdrycksförbud eller ej) var att alltfler länder. som liksom Sverige hade vänstertrafik. övergick till högertrafik. Krav på att även Sverige skulle införa högertrafik blev allt vanligare.

Norra Hallands Tidning Vestkusten, onsdag 5/8 1931: ”Två vänstertrafikens dödsoffer. Ingenjör G Höckert, ivrig propagerare för en utredning rörande Sveriges övergång från vänster till högertrafik. I tidningarna ha i år redan meddelats ett flertal olyckor som norrmän, danskar och tyskar m fl råkat ut för i vårt land p g a deras ovana vid vänsterkörregeln.”

Redan 1945 hade idén om att folkomrösta i den här frågan dykt upp i ett betänkande från lagutskottet, och den återkom i början av 50-talet. Det fanns flera skäl till att hålla en folkomröstning i denna fråga. Intresset för folkomröstningar hade aldrig varit större just då, och det fanns av någon orsak en inställning att man skulle hålla en folkomröstning för folkomröstningens skull. De samhällsekonomiska kostnaderna vid en trafikomläggning bedömdes vara så stora att det kunde vara lämpligt att rådfråga folket. Det fanns också olika synsätt inom koalitionsregeringen på hur man skulle lösa trafikfrågan. Oenigheten fanns inom partierna och inte mellan dem. Men det var inte någon central fråga och den kunde utan problem ha lösts av riksdagen.

Från Rekord Magasinet 1955

”Your last word in terms of right or left will be No?” – ”Yes!”

”Först i förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik upptogs stadgandet från 1734 års gästgivarförordning om trafikriktning och enligt dess 16 § 4 mom. ålåg det förare: ”att vid möte och när körbanan ej kan fritt överskådas hålla till vänster samt att hålla till höger, när annan trafik förbiköres, dock att förbikörning får verkställas allenast när körbanan i tillräcklig utsträckning kan fritt överskådas.” Detta gällde emellertid endast biltrafiken och först i vår första vägtrafiksstadga 1923 lagstadgades vänstertrafikregeln för samtliga trafikanter.”

Den första lagstadgade bestämmelsen i vårt land om trafikriktningen utfärdades av Karl XII, skriver Trafikverket och fortsätter: som i ”Kongl. Maj:ts Förordning 10 februari 1718 angående Postväsendets och Gästgifweriernes sammanfogande” påbjöd högertrafik. I förordningens § 24 föreskrevs att då två postvagnar möts ”hålla de halfwa vägen hwardera til höger”.

År 1734 upphävdes emellertid denna förordning och vänstertrafikregeln fastställdes. Kungl. Maj:ts Gästgivareordning den 12 december 1734 föreskrev att, när resande eller farande i städer eller på landet möttes, borde de till var sin vänstra sida således vika, att de hinderslöst kunde komma varann förbi. Paragrafen innehöll också bestämmelser om företrädesrätt olika vägfarande emellan. Sålunda skulle gående vika för ridande, ridande för åkande, kärra för vagn, mindre vagn för större, tomt fordon för sådant med folk i, mindre lass för större. Principen var således, att den lättrörligaste skulle vika.

Genom Kungl. Maj:ts stadga angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 upphävdes Gästgivareordningens trafikbestämmelser, men några allmänna bestämmelser om trafiken var ej intagna. Därvidlag gällde ordningsstadgan av 1868, som ju dock inte sade någonting om trafikriktningen, varför man i det avseendet mer eller mindre hängde i luften och av bara farten och gammal vana i princip höll till vänster ända fram till 1916.

En bil från den aktuella tiden: Volkswagen Karmann – Rekord Magasinet 1955

Under 1940- och 50-talen gick allt fler länder i världen över från vänstertrafik till högertrafik och röster höjdes för att detta också skulle ske i Sverige. Frågan om högertrafik eller ej blev en mycket omdiskuterad fråga i pressen men någon bred faktainformation hade knappast lämnats till allmänheten.

Radiomonopolet Radiotjänst började sända i en andra kanal (P2) det här året 1955. Året därpå, 1956, inledde samma Radiotjänst också lite försiktigt TV-utsändningar, men det var i stort sett ingen som innehade någon TV-apparat att titta i. Jag själv minns ingenting av denna folkomröstning eller ifall mina föräldrar lyssnade på någon information i radion, eller läste i tidningen, men jag var å andra sidan så liten att jag nog inte intresserade mej särskilt för folkomröstningen.

Regeringen överlämnade hur som helst en proposition till riksdagen, som den 20 maj 1955 beslöt att en rådgivande folkomröstning skulle hållas den 16 oktober 1955 och så blev det. 82,9 procent av de röstande var emot införandet av högertrafik, bara 15,5 procent var för. Valdeltagandet var emellertid lågt, bara 53,2 procent av de röstberättigade deltog i valet och det kan jämföras med 79,8% i riksdagsvalet 1956. Att valdeltagandet var så lågt var en stor besvikelse. Man kan också säga att resultatet bekräftade teorin om att folk-omröstningar tenderar att gynna status quo, oförändrat läge. Men det var inget tvekan om vad folket tyckte och planerna på att införa högertrafik skrinlades, åtminstone tills vidare.

Röstningsresultatet var uppenbart entydigt, trots detta beslutade riksdagen åtta år senare, 1963, att ändå införa högertrafik och det motiverades med att antalet bilar hade ökat dramatiskt. Kritikerna hävdade för sin del att endast en folkomröstning kan upphäva en folkomröstning. Något stöd i grundlagen fanns dock inte för den uppfattningen. Håll dig till höger Svensson! Och alla andra också förresten.

Dagen H – så kallades söndagen den 3 september 1967 då hela landet gick över från vänstertrafik till högertrafik. Fri hastighet på många av våra landsvägar upphörde och markeringarna i vägbanorna gick från gult till vitt. Trots att svenskarna röstat nej till högertrafik i folkomröstningen 1955 så tog riksdagen åtta år senare, den 10 maj 1963, beslutet om att byta körriktning, att införa högertrafik.

En stat som gjorde tvärtom var Samoa, den lilla ö-staten i Polynesien i södra Stilla Havet. De skiftade från högertrafik till vänstertrafik och det skedde den 7:e september 2009. Några veckor veckor senare hade jag tillfälle att besöka Samoa.

Apia, Samoa – 2009-09-25

Klockan 06:00 på morgonen 7 september 2009 hördes polisminister Toleafoa Faafisi på radion uppmana alla då aktiva förare på ön att stanna sina fordon. Några minuter senare hördes premiärminister Tuilaepa Sailele Malielegaoi över radion ge det formella beskedet att nu var det dags att skifta sida på gatan eller vägen, från höger till vänster sida.

En viktig orsak till sidbytet var att Samoas bilar till största delen importeras från Australien och Nya Zeeland och dessa två länder har vänstertrafik med ratten till höger på sina bilar. Praktiska orsaker var ett vägande skäl för skifte av sida att köra på. Dessutom så är antalet fordon på Samoa inte överväldigande, det var ingen stor utmaning att genomföra införandet av vänstertrafik.