Tappad femkrona på järnvägsstationen, men …

… kronan hittades och sedan blev det fika i goda vänners lag

I goda vänners lag – Halmstad – annandagen 2016

Sonen hade stämt möte på annandagen med två kompisar från Holland, två goda vänner som har flyttat till Sverige nyligen, till Malmö. Eftersom också jag kände dem sen tidigare så följde jag med, vi skulle träffas på järnvägsstationen (Centralstationen) i Halmstad men vi åkte bil, de åkte tåg. Vädret var förskräckligt med nästan storm (Urd) och massor av regn som vräkte ned.

Väl framme så bättrades vädret emellertid (tillfälligt) och vi begav oss tillsammans till en Kinarestaurang, som var både öppen och välbesökt. Nästa besök blev på ett kafé på Storgatan (minns inte namnet på stället), där bilden är fotograferad, på andra våningen satt vi i alla fall. När det var hemdags igen så haglade det våldsamt och väl ute på gatan igen så kom en kraftig åsksmäll där vi gick på hageltäckta gator. Respektive hemresa gick hur som helst bra.

Västkustbanan – Varberg – 2016-12-11

Bilden ovan är från Varberg, inte från Halmstad, men det jag tänker berätta hände sig på järnvägsstationen i Halmstad, före mötet med vännerna. På grund av den kraftiga nederbörden på resan mot Halmstad så blev inte det planerade toabesöket på Rastplats Susedalen av, rastplatsen ligger mellan Falkenberg och Halmstad.

Det planerade besöket fick bli på stationen i stället men det kostade 5 kronor och en sådan fanns inte i fickan. Jag gick till biljettkassan/informationen och undrade om de kunde växla en tjuga så att jag kunde betala för mej på toan. Det gick alldeles utmärkt, heder år den mycket vänliga kvinnan på andra sidan disken. För tjugan fick jag en gammal fempeng, en ny fempeng av den mindre modellen och en guldpeng.

Bara den gamla slanten var användbar i detta fall. Jag visade upp den (varför?) för sonen men då trillade myntet ur handen och rullade retsamt in under ett riktigt stort skåp, som stod på egna fötter med en knapp decimeter mellan skåpet och golvet. Jag böjde mej ned för att titta efter om myntet fanns där under, jodå, närmast väggen, utom räckhåll. En färgad välklädd man log vänligt och reste sig för att markera att han kunde tänka sig att hjälpa till, jag log tillbaka och markerade att jag först tänkte undersöka hur det såg ut bakom skåpet. Där var faktiskt ett mellanrum på mindre än två decimeter, inte så att jag kunde komma emellan, men med hjälp av något redskap så kanske jag kunde snappa åt mig femkronorsmyntet, jag behövde det.

Det fanns dock ett hinder, eller kanske var hindret den hjälp jag behövde. En bänk med plats för en person var placerad just intill sidan på skåpet. På den bänken satt en något äldre man med huvudet nedsjunket, det såg ut som om han sov. Men, bredvid honom stod två kryckor lutade mot bänken/väggen och jag lyfte en av dem och sa att ”jag lånar den en liten stund, ok?” Jag upprepade på engelska, för han såg inte ut att vara svensktalande. Mannen vaknade till, muttrade något obegripligt och reste sig samt greppade efter kryckorna. ”Nej, ursäkta, vänta, du behöver inte resa dej, jag tänkte bara …!” Nix, han reste sig och gick. Jag klämde nästan in huvudet och en arm och lite till mellan väggen och skåpet och såg att på golvet låg en härva med elledningar. Jag tog tag i en sådan och lyckades ordna en slags ögla över myntet och kunde dra fram detsamma. Bravo, duktigt! Äntligen! Den färgade mannen och jag log mot varandra.

Tolvslaget vid Societetshuset – Varberg – 2017-01-01

Ett upplyst Societetshus, mycket folk som rörde sig utanför, många mot fyrverkerierna som avfyras vid norra fästningshörnan, vid den pir som skjuter ut i vattnet där. Det är dessa färgsprakande ljuskaskader som syns på bilden.

Societetsparken vid midnatt – Varberg – 2017-01-01

”GRÄSET ÄR MÖRKGRÖNT FÖR DET ÄR NATT” (”GRASS IS DARK GREEN FOR IT IS NIGHT”). Jag vet inte vad som är tanken bakom detta konstverk bland trädgrenar i Societetsparken och det var för mörkt för att jag skulle se något gräs alls. Skylten/texten är grön i alla fall.

Skyltfönster i Gallerian – Varberg – 2017-01-02

”Hej, jag heter SALE och jag är ingen åsna. Jag står i ”Your local jeans store”, hos Er lokale byxhandlare kunde de ha skrivit, om de inte hade haft sådana problem med att författa på svenska. Huvud som en antilop (eller?) och kropp som en yngling (eller?). Lite av en kentaur, fast tvärtom.

Av en händelse, med koppling till antilophuvudet, hittade jag fram till den norska nyhetsfömedlaren Verdens Gang och hittade en artikel som i text och bild handlar om en hjort, som gick omkring i nio dagar med en pil, vilken var skjuten genom huvudet på djuret. Det hela inträffade i USA naturligtvis, där det tydligen är tillåtet att jaga med bil och båge, åtminstone i en del stater. Dessbättre kunde pilen avlägsnas och hjorten verkade må bra. Kan inte låta bli att förmedla, det är helknäppt, här nedan är länken till VG:

http://www.vg.no/nyheter/utenriks/dyrene/daarlig-hjort/a/10127925/

Månen, aftonstjärnan, fästningen och Kallbadhuset – Varberg – 2017-01-02

En stillsam kvällning på bryggan vid Kallbadhuset med utsikt mot Varbergs fästning. Som små prickar syns nymånen och Venus, aftonstjärnan. Rofyllt i jämförelse med något dygn tidigare, då nyårsraketer sköts mot himlen där bortom och bortifrån lökkupolen på Kallbadhuset.