KSK – Katrineholms SK – bandy på is om sådan fanns …

… under sent 1950-tal och på 1960-talet / spel på liten sjö eller i handfat

Katrineholms SK - bandylaget - Rekord-Magasinet 1948

Katrineholms SK – bandylaget – Rekord-Magasinet 1948

ksk-loggaJag inleder genast med att motsäga rubriken eftersom lagbilden är från 1948, det var långt innan jag hade möjlighet att bese bandymatcher, så det får räcka med bilden utan ytterligare kommentarer. Ja, förutom då att Stig Carpman (knästående tvåa från vänster) längre fram blev en framgångsrik lagledare för bandylaget Katrineholms SK.

Katrineholms SK, bandylaget - Tidningen Rekord - 1960

Katrineholms SK, bandylaget – Tidningen Rekord – 1960

Tidningen Rekord skriver i nr 14 av årgång 1960 att KSK är Sörmlands i särklass största idrottssammanslutning. Klubben har inte mindre än 1.900 medlemmar och är därmed Sveriges andra klubb i storleksordningen – Malmö FF är störst. Tidningen skriver vidare att bandylaget har spelat allsvenskt under 18 säsonger, dock utan serieseger. Den nyss avverkade seriesäsongen, som inleddes på annandagen 1959 och som avslutades 14 februari 1960 (med 5-2-seger för KSK mot Slottsbrons IF) innebar att klubben belade tredjeplatsen efter vinnaren IK Sirius och tvåan Skutskärs IF. Västerås SK, från Division I norra, vann sedan SM-finalen över IK Sirius med 3-1. Sirius (och KSK) hade spelat i Division I södra. ”Allsvenskan” bestod av två grupper om vardera 10 lag. 

Bandylaget - KSK på bild 1961 i Tidningen Rekord

Bandylaget – KSK på bild 1961 i Tidningen Rekord

Wikipedia skriver: ”Division I i bandy 1960 var  Sveriges högsta division i bandy för herrar säsongen 1960. Gruppvinnarna i de två geografiskt indelade 10-laggrupperna möttes i final, och lag 9-10 i respektive grupp flyttades ned till Division II. (—) På grund av mildvinter på flera håll i framför allt södra Sverige 1959/1960 tvingades man skjuta upp 17 matcher i södergruppen och tre matcher i norrgruppen.”

Vad det senare beträffar, brist på is eller dålig is, så har jag sett någon eller några matcher spelas på Skogsborg i slutet av februari eller i början av mars, efter seriespelets slut i något annat sammanhang, distriktsmästerskap kanske, där det varit töväder och lika mycket gräs som is och där det ibland var nödvändigt att springa med skridskorna. Vanligtvis så förlades annars matcher, som det på grund av mildväder inte fanns skridskoduglig bevattnad Skogsborgis till, i stället på Lusjön (den heter tydligen Luvsjön numera) eller alternativt på Jättens handfat, två små vattenytor på olika ställen nära staden.

Signaturen Sjö skaldade i medlemstidningen Sportings julnummer 1958 på följande sätt: ”Jättens handfat blivit större genom grävskopssprätt / vägrar vintern allvar visa, där är fin reträtt.” Detta poem föranleddes av att ”Genom flott tillmötesgående från Eriksberg fideikommiss har KSK kunnat göra en del arbeten vid sjön och man har kunnat ta upp en del torv och sjögräs vid stränderna, som därigenom har blivit renare. Det har varit ett svårt arbete men har blivit lyckligt genomfört. Planen har på så sätt kunnat breddas betydligt och bör i vinter kunna hålla reglementsenliga mått.

KSK - Torsten Tegerstrand, Roland Niva, Åke Jansson, Kjell Edlund och Eddy Fransson - 1962

KSK – Torsten Tegerstrand, Roland Niva, Åke Jansson, Kjell Edlund och Eddy Fransson – 1962

Bästa bandykedjan – den har KSK” satte Tidningen Rekord som rubrik på sin Rekord-Special-artikel 1962 om Katrineholms SK:s bandykedja och inne i tidningen är även Sten-Åke Walltin (som avled förra året, 8 mars 2016. Klicka på namnet för att komma till en minnesruna) och Bengt Fredriksson med på bild och i text. Rolle Niva var vid den här tidpunkten 32 år gammal och någon tidning i Stockholm konstaterade att ”Katrineholms kedja har förgubbats!”, detta efter en oavgjord match, ”tappad pinne”, mot Lesjöfors IF. Den ordinarie kedjan hade dock en genomsnittsålder på 25 år med Niva som äldste man men där Eddy Fransson bara var 20 år. – Sista sidans lagbild i detta nummer är bandylaget IF Göta från Karlstad, rödtröjade liksom KSK, med bland andra Roy Berglöf och landslagsmålvakten Sune Eriksson. I dag ingår klubben i BS BolticGöta (BG).

Grabbar som kommer - 1962

Grabbar som kommer – 1962

Tidningen Rekord, före detta Rekord-Magasinet, hade en stående rubrik som löd ”Grabbar som kommer” och i början av 1962 var det dags för Katrineholmssonen Eddy Fransson att komma på pränt: ”Eddy Fransson, Katrineholms SK, bandygrabb med landslagstakter”.

Artikeln inledes med: ”Det bandybitna Katrineholm har fått en ny idol att heja fram på nya idrottsplatsen Nordanås isrektangel. Namnet på denne renodlade Katrineholmsgrabb är Eddy Fransson, en rätt lång, blond 20-åring som lyckats med konststycket att redan före seriestarten peta rutinerade f.d. Slottsbron-spelaren Torsten Tegerstrand från en ordinarie plats i landets bästa (?) bandykedja.” – När artikelförfattaren Gunnar Nord skrev ”Nordanås isrektangel” antar jag att han avsåg gamla idrottsplatsen Skogsborg, eftersom artikeln var införd i februari 1962. Den nya idrottsarenan, Backavallen, invigdes först i september samma år, 1962. Eller användes den nya arenan före invigningen? Jag minns inte, men den fick sedan vänta på konstfryst is till 1964. Nu får Katrineholmarna vänta på en inomhusarena, en ishall av bandyformat. När kommer den att byggas?

Eddys pappa, Arvid ”Avve” Fransson, var på sin tid en mycket duktig bandyspelare, halvback, som hann med 13 allsvenska säsonger för KSK och som dessutom spelade div I-fotboll som vänsterytter för IFK Eskilstuna. Lillebror Henry var 13 år gammal när artikeln skrevs och även han tillskrevs en lysande framtid som bandyspelare. Det nämns också att Henry i en skolturnering i bandy hade gjort 47 mål på 5 matcher. Hur som haver, både Eddy och Henry hade  under sina karriärer stora framgångar på bandyisen.

Expressen skrev 1960 efter Eddys debutmatch i allsvenskan: ”Men den allra mest sensationella vändningen höll en annan liten gosse som blivit stor på att åstadkomma. Eddy Fransson är namnet. Häromåret 15-årig ‘guldgosse’ (i bandyteknik), inbjuden av Svenska bandyförbundet till SM-finalen. Numera 18-årig kedjereserv i Katrineholms allsvenska lag. Han gjorde 2-1 på ett blixtrande påpassligt tennisslag i sin första allsvenska match! Vad månde bliva …” / 2-2 på bortaplan på Studenternas i Uppsala mot Sirius blev resultatet i den nämnda matchen.

Roland Niva, Bengt Fredriksson och Åke Jansson - 1962

Roland Niva, Bengt Fredriksson och Åke Jansson – 1962

Roland Niva spelade bandy och fotboll för Haparanda SK innan han flyttade söderut till Katrineholm. Två allsvenska fotbollssäsonger för IFK Norrköping blev det innan Katrineholm lockade med både fotboll och bandy liksom jobb på SKF. Roland fick ”K-K:s (Katrineholms-Kurirens) Guldklocka för bästa idrottsprestation 1956”. Det kan nämnas att klockan delades ut 1957 i samband med en DM-match (distriktsmästerskap) mellan KSK och Hälleforsnäs, final antar jag, en match som hade samlat nästan 3,000 personer på läktarna. KSK vann, men jag känner inte till resultatet.

Roland Niva - Tidningen Rekord - 1961

Roland Niva – Tidningen Rekord – 1961

1-roland-niva-tidningen-rekord-texten

Katrineholms bandyorakel, legendaren Erik Östdal Gustavsson, född 1922, en gång sportchef på KK, skriver i sin bok ”Bandysportens gyllene sekel, Katrineholm VAR bandyns Mecka” om Niva: ”jag är helt övertygad om att den 1953 iscensatta värvningen av finsktalande Roland Niva i Haparanda blev grunden för det som kom att bli Katrineholms storhetstid i bandyn – cirka två decennier från slutet av 1950-talet till slutet av 1970-talet. Och även fotboll”. Detta har jag också skrivit i ett tidigare blogginlägg.

Bengt Fredriksson, ”metallarbetare vid L.M. Ericsson”. Känd som en god målskytt både i bandy och i fotboll. Han ”räddade KSK från förlust mot Hammarby” skrev Tidningen Rekord i det aktuella numret och det avsåg hemmamatchen 14 januari 1962, där HIF ledde med 2-1 och där ”Benge” i andra halvlek kvitterade till 2-2 inför 4.521 åskådare.

Jag läste i ett programblad från 1965 att Bengt då hade gjort 31 mål i KSK-tröja och med dessa mål belade en femte plats i den interna allsvenska skytteligan. Det var dock ganska långt från Åke Janssons målhunger, 81 mål hade Åke fabricerat, medan Olle ”Lill-Olle” gjort 55, Kjell Edlund 51 och Roland Niva 37 mål.

Åke Jansson (född 1936) är Katrineholmare från födseln. Han hade i början av 1962 gjort 3 U-landskamper, 2 A-landskamper och 1 B-landskamp. 21-årige Åke spelade 1957 sin tredje match i U-Landslaget och fick i IdrottsBladet följande rubrik: ”Katrineholms Åke Jansson särklassig i U-landskampen” och IB kompletterade med ytterligare en rubrik senare samma vecka: ”Sveriges bäste ytter finns i Katrineholm?”. Han utnämndes till Katrineholms bäste idrottsman 1959.

Sten-Åke Walltin och Kjell Edlund - 1962

Sten-Åke Walltin och Kjell Edlund – 1962

Brodern Gunnar Walltin - 1961

Brodern Gunnar Walltin – 1961

Endast Sten-Åke Walltin var värvad till laget inför säsongen 1961-1962, han kom från IK Sirius i Uppsala. Egentligen var han inte värvad han heller, för hans bror Gunnar hade flyttat till Katrineholm tre år tidigare och även föräldrarna hade flyttat dit, de blev Katrineholmsbor allesamman. Annars var Sten-Åke ursprungligen från Arvika och spelade redan som 15-åring div II-bandy för Arvika BS. Han hade också varit ishockeyforward i Forshaga i samma kedja som Nisse Nilsson och Ulf Sterner. Före KSK hade Sten-Åke spelat bandy för Stockholms AIK och alltså för IK Sirius.

I den tidigare beskrivna matchen mot Sirius 1960, Eddy Fransson debutmatch i allsvenskan, spelade KSK:s nyförvärv Gunnar Walltin halvback som försvarsreserv och ersättare för Olle Tegerstrand. Gunnar kom då att som motpart få storebror Sten-Åke, som fortfarande spelade i Sirius. Sten-Åke hade matchen innan gjort både fyra mål och succé mot Slottsbron. -”Låt mig ta hand om brorsan”, bad Gunnar. ”Det är ingen risk, jag skall plocka ned honom på jorden igen!” Och jodå, Gunnar plockade ned storebror på jorden.

Kjell Edlund kom från Sandviken, där han spelade allsvensk fotboll och bandy innan han flyttade till Katrineholm och ett arbete på SKF, förutom idrottsuppdragen i fotboll och bandy. I Sandviken spelade han till exempel säsongen 1954/55, avverkade sju allsvenska fotbollsmatcher och gjorde tre mål, men laget hamnade ändå på sista plats i tabellen.

Sporting skriver i april 1960: ”A-laget gjorde många perfekta och sevärda matcher men kunde tyvärr inte sätta pricken över i i form av SM-final (de kom trea). Utan skador och med den allra minsta gnutta tur torde det ha lyckats. Skutskärsmatchen var en högtidsstund. Våra röda for fram som smådjävlar. Det var bandy.

KSK nådde inte SM-finalen 1960 men det gjorde KSK:aren Acke (Axel) Schüberg, han fick äran att döma finalmatchen 21 februari på Stockholms Stadion tillsammans med Sparreholmaren Bertil Andersson. Västerås SK besegrade IK Sirius med 3-1 inför 24,179 åskådare. Acke jobbade ”i det civila” på förrådet vid Lundins Järnaffär i  Katrineholm.

hammarby-katrineholm-3-4

Ovanstående ruta hittade jag via Hammarby IF-länken hif.historia.se. Var själv där på Söderstadion 1967 i Johanneshov i Stockholm tillsammans med blivande svågern och vi hade orsak att jubla rejält alldeles i slutet av matchen, när Anders Plahn gjorde två snabba mål. Vad jag inte minns är att publiksiffran var så liten, 643 personer, varav fyrtiotalet (eller kanske fler) besökare per buss från Katrineholm. Jag hade också för mej att slutresultatet skulle ha varit 2-3, men det var ju fel.

Clas Nordquist är en annan KSK-supporter som också var där: ”Mitt bästa minne från den här tiden är den dramatiska segern mot Hammarby på Söderstadion 1967 då KSK gjorde segermålet i slutsekunderna. Jag och många andra rusade in på planen vilda av segerglädje. I den följande matchen mot Hälleforsnäs sattes det oslagbara publikrekordet på Backavallen med totalt ca 9.000 åskådare. Då tappade man nästan fotkontakten i trängseln på läktaren.

Betald entré vid Edströmsvallen i Hälleforsnäs - nyårsdagen 1968

Betald entré vid Edströmsvallen i Hälleforsnäs – nyårsdagen 1968

Svågern Harald, som på bilden här intill precis har betalt entréavgiften på Edströmsvallen i Hällefornäs för möte HIF – KSK, skriver så här (dock om det andra HIF, nämligen Hammarby IF): ”2/2-67 är en dag värd att minnas, (snart 50-årsjubileum). Trodde också att matchen slutade 3-2. Konstigt att man kan missa en sådan sak. Förmodligen p.g.a. den eufori som uppstod vid 4-3 målet. Varför glädjen  blev så stor berodde väl på flera saker, bl. a. att Hammarby  ledde med 3-2 och hade matchen i sin hand när det var 2 minuter kvar och att KSK vände till 4-3 på mindre än 2 minuter. Mycket ovanligt med sådan vändning i bandy.” 

Harald fortsätter: ”En annan sak som bidrog till glädjeutbrottet berodde på KSKs prestationer åren innan. KSK hade några tunga år i mitten av 1960-talet, det hade varit en smärtsam period för supportrarna. 1966 var KSK mycket nära att åka ur högsta serien.  Det hade gått knackigt för KSK även i början av säsongen 66-67. Men den 22/1-67 kom vändningen. KSK besegrade topplaget Nässjö med 5-1 på Backavallen. Jag var försenad till matchen och hörde när jag var på väg in att KSK gjort 3-0. Du var tyvärr sjuk så du fick inte uppleva den matchen, dock matchen 12 dagar senare. Det var två matcher som inledde  storhetstiden.

Och så en matsedel från 1957 med speciella ingredienser:

Matsedel från KSK:s årsfest 1957

Matsedel från KSK:s årsfest 1957

Några förklaringar: det sura östgötavinet av märke ÅBK (Åtvidabergs BK) gällde nog den sista och avgörande matchen mot ÅBK inför steget upp till div I (= ”allsvenskan”) 1957. KSK vann med 7-0, oavgjort hade räckt. Edlund, Niva och Jansson har ju beskrivits tidigare i texten. Falk lär väl vara fotbollsmålvakten Rune Falk. Ellvik är Olle Ellvik, ordförande i klubben. Lusjögäddan med småländsk energi avsåg väl den märkliga matchen 29/12 1957 på Lusjön mot Nässjö IF: Åke Jansson gjorde själv alla fem målen då KSK vann med 5-4 och drygt 4.000 Katrineholmare (och jag, som bodde i Västra Vingåkers socken, och kanske ytterligare några utsocknes och eventuellt någon Nässjöbo) kantade stränderna på den lilla sjön som väl knappast är en riktig sjö. Men den ”småländska energin”, var kom den ifrån?

1-ksks-styrelse-1957-58

1-khal1-kts-1958Om inte KSK:s bandylag under denna tid, 1950-talet och början av 1960-talet, ännu samlat kraft för bli svenska mästare, så hade Katrineholm ändå lyckats med den saken, nämligen i skol-SM (för läroverk och gymnasier). 1954 och 1960 vann Katrineholms Högre Allmänna Läroverk titeln och 1965, 1966 och 1967 upprepade KTS, Katrineholms Tekniska Skola, bedrifterna. Några av namnen i dessa lag kan nämnas: ”Lill-Olle” Eriksson (tränare), Bengt Gullgren, Åke Jansson, Arne Möllberg (lagledare, Klasse Möllbergs pappa), Claes Rudberg, Göran Söderlund (blivande Expressen-journalist, utmärkt bandyspelare), Olle Roos, Hans Carpman, Anders Plahn och alla de andra inte att förglömma förstås.

KHAL 1960, Svenska Mästare - Bild från "Bandy genom åren" - SBF 1975

KHAL 1960, Svenska Mästare – Bild från ”Bandy genom åren” – SBF 1975

På tal om storhetstider. Jag hittade en artikel i NT.se (från 2009) av Mats Willner, som handlade om tidigare nämnde Östdal Gustavsson beträffande bland annat sammanslagningen av de två Katrineholmslagen KSK och Värmbol. De sammanfördes till KVBS (Katrineholm Värmbol BS, Katrineholm Bandy):

Jag var fly förbannad på hur allt gick till, när KSK och Värmbol sammanfördes. Jag tog med mig min bärbara dator till ‘öarna’ i Atlanten och skrev av mig. Det blev 50 A 4-sidor direkt ur minnet”, säger Östdal i artikeln. Av bara farten fortsatte skrivandet, som stannade vid 304 sidor, 233 illustrationer varav 106 lagbilder. Dessutom har 57 olika klubbar och 2.146 olika personer nämns på resans gång och Östdal har intervjuat imponerade 475 personer i arbetet. – ”Jag ville dokumentera det, som för manliga ungdomen och yngre män i medelåldern, under fyra-fem decennier på 1900-talet, var en folkrörelse”, förklarar Östdal.

Resultatet blev boken som heter ”Bandysportens gyllene sekel, Katrineholm VAR bandyns Mecka” och som utkom 2009. Kanske hade det inte blivit någon bok utan sammanslagningen, som då i alla fall blev bra på så sätt.

Det finns ett tidigare blogginlägg i abandowest att läsa om detta bandylag, ”Katrineholms SK, Bandylaget i mitt hjärta”, klicka här för att komma dit.

OBS! Missa inte att läsa den underbara bandysupporter-kommentaren här nedanför!

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 

Annonser
Det här inlägget postades i Artister, Bildblogg, Bilder, Fotoblogg, Idrott, Katrineholm, Kändisar, Motion, Photo blog, Södermanland, Sport, Uncategorized, Underhållning, Väder, Vinter och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till KSK – Katrineholms SK – bandy på is om sådan fanns …

  1. habergman skriver:

    Mycket intressant och välgjort blogginlägg. Gamla minnen blir på nytt levande.
    Vi såg ju många minnesvärda matcher tillsammans. Matchen mot Hammarby den 2/2-67 hör ju till höjdpunkterna, där KSK vände 2-3 till 4-3 de sista 2 minuterna. Det var dessutom i en mycket viktig match. En match som inledde storhetstiden som ledde fram till 3 SM-guld.

    Jag flyttade till Katrineholm i början av 1962 och såg de sista matcherna den säsongen
    Det behövdes väl egentligen bara en match för att bli en helfrälst KSK-supporter. Med en kedja bestående av spelare som bl.a. Åke Jansson, Kjell Edlund, Roland Niva, Eddy Fransson, så var det inte svårt att bli en pålitlig supporter för att uttrycka det försiktigt.
    Vad är det som gör bandyspelet så sevärt, så att man kan längta efter att stå på en läktare i 20 graders kyla.
    De eleganta dribblingarna, teknisk briljans, taktisk skicklighet allt sker i hög fart. Och spänningen.

    Kl. 13:15 en solig söndag, blank is, snö runt arenan, topprestationer, hög stämning, nästan 9000 på läktarna och dessutom vinst. Mycket bättre kan idrott inte bli. i alla fall inte för en bandyfantast

    Bandy tillhör i hög grad den svenska idrottshistorien. Den första SM-finalen spelades 1907 och SM-finalerna i bandy är fortfarande en av de största idrottshändelserna under året i Sverige.
    KSK utgör en viktig del av den svenska bandyhistorien därför är ditt inlägg här en intressant och viktig del i att hålla minnena levande.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s