… ett naturens under på Nordirlands norra kust
Giant’s Causeway, detta naturens under, är beläget vid Antrimkusten i grevskapet Antrim på den norra delen av Nordirland och består av mer än 40.000 (någon har räknat dem?) basaltstenar som är polygonformade, de har många hörn, men är oftast formade som hexagoner, sexhörningar alltså.
För mer än 60 miljoner år sedan inträffade ett underjordiskt vulkanutbrott och detta sträckte sig norrut, mot västra Skottland och mot nordost om Irland, På den skotska ön Staffa finns liknande formationer som vid Antrimkusten. De tusentals basaltpelarna finns samlade i en klunga och dessa stenar fortsätter från kustklipporna och försvinner ned i vattnet.
I grevskapet Antrim, på Nord-Irlands nordöstra kustdel, där ligger denna naturens skapelse som heter Giant’s Causeway. Eller, var det möjligen jätten Finn (Fionn) MacCumhail som skapade denna förbindelse som en broväg till sin förälskelse på andra sidan vattnet på ön Staffa i Skottland? Finn var nämligen gränslöst kär i dottern till den jätte som bodde på Staffa och för att kunna fria till denna förmodligen vackra kvinna så byggde jätten Finn gångbron med hjälp av väldiga klippblock, tog sig över och flydde sedan hem till Antrim igen med sin älskade, han rövade helt enkelt bort henne från fadern. Det nämns inte i historien vad modern tyckte om det hela.
Det är en lång berättelse men kortfattat så fanns det en rival om jättedotterns gunst, Benandonner hette rivalen, och han hade följt efter Finn och hans vackra ”jättinna” över The causeway. Han fick emellertid orsak att i panik fly tillbaka över vägbanken från Antrim till Staffa och då lyckades eller råkade han förstöra denna bro, Giant’s Causeway, så att numera endast ”brofästena” finns kvar.
Denna kustdel av Nordirland är oändligt vacker. Nordirland är ju annars förknippat med våld och krigsliknande situationer och man inte har direkt och i första hand kopplat ihop Nordirland med naturskönhet, men naturskönt är Nordirland liksom för övrigt hela den irländska ön. Denna nämnda konflikt, som brukar kallas The Troubles, baseras (baserades) på motsättningar mellan republikanska (katolska) grupper som vill integrera Nordirland med den Irländska republiken och lojalistiska grupper (protestanter) som motsätter sig detta. Våldshandlingarna kan emellertid nu anses vara avslutade efter Långfredagsavtalet (Good Friday Agreement) 1998 efter vilket en regering bildades, där både lojalister och republikaner är med. Några incidenter har inträffat sedan dess men i stort är lugnet återställt.
Giant’s Causeway (Clochán en Aifir på iriska eller tha Giant’s Causey på Ulsterskotska) är ett av Unesco 1986 förklarat världsarv och ett nationellt naturreservat sedan 1987. Det anses också vara ett av Storbritanniens förnämsta naturunder. Platsen ligger ungefär fem kilometer nordost om den lilla tätorten Bushmills (på iriska Muileann na Buaise), vars namn är välkänt för den som gillar whiskey av bättre sort, Bushmills i detta fall, för i Bushmills finns ett destilleri med anor från 1608. Namnet Bushmills härrör från vattendraget Bush och från en vattenkvarn byggd på tidigt 1800-tal.
De här underliga basaltformationerna täcker en stor del av Antrims kust och 40.000 pelare bildar alltså Giant’s Causeway, som i sin tur sträcker sig längs fem kilometer av kusten och försvinner ut i havet. Det var ju jätten Benandonner som råkade trampa ned den behändiga vägbanken i havet. Havet är Atlanten eller Irländska sjön, som vattnet kallas mellan den brittiska ön och Irland och jag tror att vattnet kallas så även i denna norra del av sjön.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o