… men på väg mot Falkenberg skymtar ljus
Varbergs kallbadhus är en i Varberg klassisk profil mot himlen. Det ser ut som att byggnaden står på tändsticksben i havet, men det är rejäla pålar som håller balansen på badhuset. Därinne finns möjlighet att bada utan kläder i skilda avdelningar för dam och herre, med trappa ned mot vattnet och med uppvärmning i bastu. Detta badhus är uppfört 1903 sedan två föregående har sargats svårt av stormar, det första av dem byggdes 1866. Det nuvarande renoverades till exteriören och kunde återinvigas 1996.
Till vänster om den ståtliga träbyggnaden ligger Barnens badstrand, en sandstrand av mindre format men liksom Kallbadhuset beläget mycket centralt i Varberg. Vågbrytare skyddar numera från de värsta vädrens härjningar, men skador på byggnationen inträffar ändå ibland. De nämnda vågbrytarna/pirerna: Fästningspiren närmast och Klövenpiren på närliggande Getterön, sägs vara i dåligt skick och pirhuvudena kommer att förstärkas med betong i ett projekt som är omfattande och kostsamt. För att det skall kosta än mer så har också beslutats om att i anslutning till Kallbadhuset och Strandpromenaden, som börjar (eller slutar) här vid Barnens badstrand/Kallbadhuset, bygga något som kallas Fästningsbadet, bestående av soldäck, badbrygga och hopptorn.
Till dags dato har Fästningsbadet kostat åtminstone 12,5 miljoner kronor och då kan den nyfikne överhuvudtaget inte se att något har åstadkommits, dock har en del arbeten ändå gjorts med pirförstärkningar. Ett hopptorn som placerades ut intill piren fick tas bort eftersom en grupp vanartade ynglingar välte detsamma i samband med besök på tornet. En vän blev vittne till att tornet välte då det gungades från sida till sida. Mycket roligt nöje uppenbarligen.
Jag läste för några år sedan Alice Babs (1924-2014) memoarer och minns att hon beskrev hur hon i slutet på 1940-talet badade i Kallbadhuset och i samband med detta bröt benet. Hon hade hoppat ned i vattnet i stället för att använda stegen som fanns där och inte räknat med att det var så grunt som det faktiskt var, så hon lämnade Varberg med ett gipsat ben.
Varmbadhuset som syns på det gamla vykortet är försvunnet sedan länge, det ersattes 1925 av ett nytt badhus ett par hundra meter bortom ovanstående. Det gamla huset monterades ned i användbara delar eller revs för övrigt.
”Nu är havet färdigt. Stort, plaskigt och blått”. En av de ”Vuxliga skyltar” som ingår i det pågående konstprojektet Barnmakt, där konstnären Matilda Ruta (bildberättare och illustratör) samarbetat konstnärligt med barn. Texten från 2016, på piren, härrör från detta projekt. Hon beskriver på en hemsida arbetet och resultatet av samtalen med barnen så här vad det gäller pirtexten: ”Det första citatet jag gick vidare med var från Nima och Anton, som beskrev Varbergs hamn: ‘Nu är havet färdigt. Stort, plaskigt och blått.’ I samtal med hamnchefen Jan Johansson, Erik Ruth, projektledare i residenset, och flera av hamnarbetarna, kom jag fram till att jag skulle måla citatet på piren vid kallbadhuset och Barnens badstrand.”
Inte vet jag vad innebörden är med detta blickfång, men nog tittar man till en extra gång när man passerar skyltfönstret. På andra sidan gatan ligger en modeaffär.
Där borta i dunklet döljer sig ett cementfartyg, det numera svenskflaggade m/s Envik stationerat i Slite på Gotland. Fartyget är byggt 1983 på norskt varv med finska Partek som beställare, med avsikten att bedriva distribution av cement längs finska kusten.
Hamnens del av Kattegatts kvällsblå vatten samverkar med himlens färg, fartygets cementgrå kulör bryter försiktigt den överensstämmelsen i färgskalan. Harmoni råder (hoppas jag i alla fall) inför den kommande natten.
Bilskuggor eller spökmasker på väggen utanför caféterian vid flygfältet på Getterön. Det ser mest ut som fyra figurer som smyger längs väggen efter att ha fikat, ingången till serveringen ligger nämligen i den bortre änden av byggnaden. Antingen skall de be någon flyga dem därifrån eller också står deras bil parkerad på husbilsuppställningsplatsen en liten bort bort.
Ljuspunkter, ett mötande fordon alltså, någonstans på ”gamla E6:an” mellan Varberg och Falkenberg (eller mellan Falkenberg och Varberg om man hellre vill).
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o