… vid Tvååkers Gata i Tvååker, Varbergs kommun
Det blåste rejält den här lördagen vid Tvååkers Gata, som den nästan tre kilometer långa och nästan spikraka vägen heter från gården Liden nära motorvägen (E6/E20) mot gamla E6:an vid Utterås, inom Tvååkers distrikt (före detta socken) i Varbergs kommun. På detta ställe denna dag var det förutom kraftig vind också ”sand- eller jordstorm” eftersom ytskiktet på den intilliggande åkerjorden slipades av. Den sådda grödan hade ännu inte tittat upp och grönskat, den kunde ju annars ha bundit den torra jorden.
Vindens bortförande av löst material, som här i Tvååker vid tillfället med torra och sandiga jordar och utblåsning av jordpartiklar, det kallas för deflation. I Halland är det inte ovanligt med den typen av erosion, mest om våren när bönderna har bearbetat åkrarna men, som jag skrev i första stycket, när grödorna ännu inte har tittat upp tillräckligt eller inte alls för att binda jorden. Vegetation är bra som skydd för den saken men med stora fält utan vegetation så kan det uppstå deflation.
Halland har alltså problem med jorderosion, det upptäckte vi själva när vi en gång bodde i området. Det förekom varje vår i olika omfattning, för det är ofta torrt i april-maj och det blåser ofta och ganska kraftigt. Även Skåne, kanske främst östra Skåne, är utsatt liksom delar av Blekinge. Danmark däremot sägs ha mindre problem med jordflykt tack vare fler så kallade läplanteringar. Läste någonstans att material som är mindre än 1 mm rör sig studsande fram över jorden, är partiklarna mindre än 0,1 mm kan de också röra sig fritt i vinden. Växter eller växtrester kvar på markytan om möjligt, skulle det hjälpa?
Här är en länk till ett examensarbete i ämnet läplantering, ”Planera och utforma en läplantering”, som är intressant att läsa, inte minst om man skall anlägga en trädgård i ett blåsigt område men kanske också i sammanhang som i detta blogginlägg.
En sandformation i form av en klitt, eller en sanddyn, skapas av vind (förstås). När sanden blåser åt ett visst håll så bildas åsar eller mindre berg av sand, i det här fallet är det stenar och viss växtlighet som belägges med sand. Dragningskraften gör att sanden faller ned på andra sidan av denna lilla ås eller detta lilla berg, på så sätt bildas sanddynen. I värsta fall blidas en öken om dynen breder ut sig mer och mer och fördärvar växtligheten, men så illa som början på en öken är det är nog inte i Tvååker.
Inte så trevligt att vistas eller bo där man blästras av sand, som här, vilken tränger in överallt och som stannar kvar där man minst av allt önskar det. Snö smälter ju bort förr eller senare men sand/jord blir kvar om man inte skyfflar bort den eller den så småningom förs bort med hjälp av regn eller om den blir täckt av växtlighet.
En härligt sandig badstrand finns det bara någon eller några kilometer bort vid Björkängs Havsbad, men bilderna ovan och under visar en bit åkermark och inte något havsbad i det platta landskapet väster om Tvååkers samhälle. Klitter, sanddyner, finns vid Björkäng men stundtals således även vid Tvååkers Gata. Trots allt så kommer det säkert ändå att växa här som planerat, något annat minns jag inte från de jordflykter som ägde rum runt knuten när vi själva upplevde dem hemmavid för några decennier sedan.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
Läste i skolan om detta fenomen och att man för att kunna odla körde ut jord på åkrarna för att binda sanden. Var i Halland detta gjordes och om det stämmer har jag inte senare kontrollerat.
GillaGillad av 1 person