… inte alls ginst och vi tar det lugnt på landsbygden
Cykelparkering i centrala Varberg – juni 2017
Jag vet, det blir tjatigt, ofta bilder på cyklar som parkerat där man skall gå till fots eller i något fall där man skall köra med bil. Inte så mycket mer att säga, men det är inga problem att finna motiv i ämnet konstigt parkerade cyklar.
Cyklar i vägen på vägen i centrala Varberg – juni 2017
Lite fler cyklar blev det ändå, placerade i uppfarten mot kyrkan till de bilplatser som finns där, reserverade för dem som är anknutna till kyrkan och som har rätt att parkera på stället. Fotgängare från torget tar också denna väg från eller till torget, till vänster i bild. – Den som körde Svenska kyrkans bil fick först flytta på några cyklar för att kunna köra fram till sin uppställningsplats.
Fönsterhörn vid ateljén i Äpplgården Café i Slöinge – juni 2017
Vid Äppelgårdens mysiga trädgårdscafé i Slöinge i Halland finns även en liten ateljé i en gammal byggnad och vid ”förrummet” till den ateljén finns ett litet otvättat fönster (vid tvätt av fönstret, då skulle ju spindelvävscharmen försvinna) och på detta fönsters brädor står dessa grejor, en ljusstake (tror jag), en liten balansvåg med två vågskålar och en ringklocka med ett skaft.
Kvarglömd bil i trakterna av Olofsbo norr om Falkenberg – juni 2017
Någon har glömt sin bil intill en väg utanför Falkenberg, någon annan har roat sig med att panga rutorna och utövat lite annan förströelse också. Strandskatan, min favoritfågel tillsammans med den vanliga gråa kråkan, den skatan (strandskatan alltså) har av någon anledning funnit orsak att besikta den blå skrothögen eller möjligen funnit orsak att inmuta den som eget revir.
En strandskata inspekterar en kvarglömd bil i trakterna av Olofsbo norr om Falkenberg – juni 2017
Strandskatan är inte Hallands landskapsfågel, även om den hade passat bra, utan det är pilgrimsfalken som representerar landskapet (länet). Ett par pilgrimsfalkar brukar häcka uppe på lantmannasilon i Falkenberg men några par häckar också på klipphyllor längre från kusten men fortfarande i Halland, så den finns här i alla fall.
Harris, inte ginst, inte Hallands landskapsblomma – Ullarp naturreservat – juni 2017
Bilden är en aning bearbetad, det kliar ibland i fingertopparna då de närmar sig tangentbordet. Jag trodde först att det som blommar här ovan är ginst, Hallands landskapsblomma, men det är det inte, utan bilden visar en Harris Cytisus Scorparius, som är en hög ärtväxtbuske med stora gula blommor och som växer längs vägar i Halland och på andra ställen i länet. ”Det är en vanlig missuppfattning att detta buske skulle vara Hallands landskapsblomma”, läser jag på denna websida. Nej, Hallands riktiga landskapsblomma heter hårginst och är en liten risartad buske med bara några decimeters höjd. Den buskiga lilla växten med blommor vet jag inte ens om jag har sett någon gång.
Nån’stans i trakterna av Morup, Halland – juni 2017
Så här är livet på landsbygden, lite sävligt sådär. Gör vi det inte i dag så kanske vi gör det i morgon i stället, ungefär som ett meddelande från en hantverkare som har ett jobb inbokat i Stockholmsområdet. Vi hade inte heller så bråttom, vi i bilen mellan sädesfälten, men han rakt föröver kunde i alla fall ha tittat efter lite mer noggrant om där eventuellt kom en bil (för det gjorde det) innan han svängde ut på den här lite större vägen. Men skit samma, det gick bra denna gång alla fall.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 