… när regnet hängde i luften och sedan ramlade ned på marken
Väntans tider, närmast i tiden ligger ett idogt trampande, i det här fallet ett regnigt trampande, för det hade faktiskt börjat regna redan innan start, mer eller mindre. Efter start blev det sedan bättre fart på regnet, det ökade en hel del och man kan nog inte säga att arrangören, Cykelklubben Wano, hade haft framgång i sin förhandling med vädrets makter.
Valfritt 110, 68 eller 32 kilometer skulle avverkas den här lördagen. Regnet föll oavsett vilken sträcka man hade valt att köra men humöret tycktes inte påverkas av detta blöta faktum. 530 cyklister kom till start.
Varbergs Sommargiro 2017 arrangerades för andra året i rad. Cykelklubben Wano säger på sin hemsida att ”Varbergs Sommargiro 2016 var en nysatsning som smakade mera. Recensionerna från deltagarna var jättebra” och då fanns det ju orsak att fortsätta också 2017. Tidigare har klubben under många år genomfört ett arrangemang som hette Jubileumsloppet och det har jag själv cyklat några gånger, det var på 1980-talet.
1983 och 1984 vet jag säkert att jag cyklade Jubileumsloppet och 1984 det var 12:e året som Jubileumsloppet genomfördes, men jag kan inte minnas om jag körde 90 kilometer eller 150. Femtonmilaloppet blev förresten nästan sexton mil det året på grund av att bron över vattendraget Ätran i samhället Ätran var avstängd och en omväg på 7-8 kilometer erfordrades för att komma vidare.
Jag tror dock att jag körde 15-mila-rundan som blev sexton, för jag tycker mig känna igen orterna som skulle passeras, bland andra Ullared, Fegen, Kinnared och Torup. Mycket skog på turen där vill jag minnas. Eftersom jag också skulle köra Vätternrundan 1984 så var nog det långa Jubileumsloppet i maj månad en bra genomkörare. 1984 var det förresten premiär för hjälmtvång på Vätternrundan. – Har tyvärr inte koll på hur länge Jubileumsloppet genomfördes, men Varbergs Sommargiro 2016 var alltså en nysatsning.
Cykelklubben Wano har haft en riktig storcyklist i sitt bo, även om de största framgångarna kom då han cyklade för det italienska stallet Bianchi. Tommy Prim heter han, är född i Svenljunga, och har två andraplatser totalt (1981 och 1982) i Giro d’Italia som främsta framgångar och en etappseger i Girot 1980 likaså. I Sverige cyklade Tommy även för IF Saabs cykelsektion.
Tommy cyklade för Bianchi under åren 1980-1986 och vann Trofeo Pantalica 1981 liksom totalsegern i Tour de Romandie, totalsegrar i Tour of Sweden (Postgirot Open) 1981-1983 och tävlingen Paris-Bryssel 1983 samt totalsegern i Tirreno Adriatico 1984, detta förutom framgångarna i Giro d’Italia. Ett antal andra- och tredjeplaceringar blev det också under Bianchiperioden, men aldrig någon start i Tour de France.
Att bara vänta kan bli tråkigt, en selfie att genast skicka hem eller att titta på senare kan vara ett lämpligt tidsfördriv. ”Här är jag och här är alla andra” som strax skall cykla 11 svenska mil (antar att det handlar om den sträckan på grund av munderingarna) eller 6,8 mil eller 3,2 mil, alla sträckorna lika regnvåta.
Motorcykelburna reflexvästade funktionärer skall inom kort ledsaga drygt femhundra pedaltrampande (och några få som har hjälp av batteridrift på cyklarna) på ett säkert sätt ut ur Varbergs tätort för vidare egen befordran på mindre vägar inom kommunen och för de två längre sträckorna också in i Falkenbergs kommun.
Ett sympatiskt leende i skägget trots en kameralins obeställd riktad mot sig, det leendet uppskattar jag. Hoppas nu att det gick riktigt bra på Sommargirots hallandsvägar trots det fuktiga underlaget. Vet inte om det är så fortfarande eller om materialen är bättre, men jag minns att däcken vid blött underlag drog med sig grus och småsten och ökade risken för punktering, vilket hände mej under 1984 års Vätternrunda, där det regnade i stort sett hela tiden Vättern runt.
Så bar det iväg på Kyrkogatans våtglänsande kullerstenar och med Varbergs kyrka i bakgrunden. Vad jag ser nu är ett träd utan löv, det har jag inte noterat innan, trots att jag har passerat förbi otaliga gånger. Det ger ju en lite höstlik bild i juli.
Jag har kollat trädet och det är heldött, dessutom verkar tråkigt nog ytterligare minst två träd vara i lika dåligt skick. Antar att de kommer att kapas i höjd med gatstenarna.
Kvinnan i blått var den som gav sig iväg allra sist, någon får alltid den positionen och jag tror att den här var alldeles självvald. Kvinnan i transparent regnkappa deltog inte i tävlingen, åtminstone inte officiellt.