… insjöar i ett semesterstängt grävarbete i centrala Varberg medan Heijlska villan har återuppstått och Jobsonska villan genomgår ett renoveringsarbete för att skapa hyreslägenheter bostadsrätter
Varbergs kommun må ha visionen om att vara Västkustens kreativa mittpunkt år 2025 med hjälp av nytänkande, framåtanda, kunskap och mod, men för visioner med i tiden mer närliggade mål så fastnar visionen, ledstjärnan, i en vattenpöl mitt i gatan. Den kretiva mittpunkten låg sommaren 2017 inte på Skansgatan i Varberg i alla fall, åtminstone inte på sträckan mellan Thulegatan och Mellangatan (nära rondellen vid Träslövsvägen).
Gatan har varit uppgrävd och avstängd en längre tid för att VIVAB, Vatten & Miljö i Väst AB, har arbetat med att lägga rör för att skilja dagvatten och avloppsvatten åt. VIVAB hanterar VA- och avfallsverksamheterna i Varberg och i Falkenberg och ägs gemensamt av dessa kommuner.
Hur som helst så avslutades dessa arbeten före semestern, det uppgrävda fylldes igen och gatan öppnades åter för trafik. Och då ser det ut så här! Det står inte alltid vatten i groparna förstås, bara när det regnat, men groparna är oändligt många och det är en fullgod trafikövning att kryssa fram mellan håligheterna, somliga använder trottoaren för bilens ena hjulpar.
Nu är det snart dags igen, Varberg Energi skall inom kort gräva upp gatan för att lägga fjärrvärmerör och jag antar att avstängning återigen erfordras. Jag kan förstå att det är svårt att samordna arbetena (även om det vore bra om så gjordesr), men att bara lämna det grusade underlaget åt sitt öde och inte bry sig om bilister och cyklister och inte heller dem som bor intill gatan och inte kan välja alternativ väg, det är ju skruttigt.
När jag var liten, och det var på 1950-talet, då fanns nästan enbart grusvägar, åtminstone i de trakter i Södermanland där vår familj bodde. Så här stora gropar fanns på vissa vägar men groparna var oftast mindre i storlek men flertaliga, däremot fanns det gott om både privata och kommersiella större grusgropar i närheten av vägarna, för rullstensåsar och andra marker med grus finns det gott om i omgivningarna. Vad det gäller grusvägarna så var ofta en vägskrapa i aktion för att jämna ut underlaget, en sådan maskin har inte varit aktuell här i Varberg.
Jag pratade med en av dem som bor intill gatan, en man som såg att jag fotograferade och kom utför att prata en stund. Han berättade lite om projektet och han påpekade att det värsta är inte groparna i gatan eller vattnet som fyller dem, utan det är när det är torrt och det dammar från de fordon som passerar och dammet smutsar ned fasader och fönster väldeliga. Vi hade för övrigt en fin pratstund, det var en osedvanligt trevlig kille, lätt att prata med och saklig och inte särskilt arg på dem han skulle kunna vara arg på.
På sin hemsida rapporterar VIVAB ”inga kända driftstörningar”, så allt är väl trots allt under kontroll även på Skansgatan. – Jag körde här några dagar senare (8 augusti) och då fanns en vägvält och en grävskopa samt en grushög på platsen, så något var helt klart på gång, även om en klassisk vägskrapa saknades.
Den så kallade Heijlska villan har i ett par års tid varit ett stort samtalsämne i Varberg, detta på grund av att byggnaden efter påbörjat renoveringsarbete, vilket arbete ägde rum helt inbyggt i ett skyddande plastskal, verkade ha försvunnit helt och hållet. Kulturmiljö Halland protesterade kraftigt mot det de ansåg vara en rivning av huset.
Heijlska villan byggdes 1904 för en stadsfiskal Samuelsson, ritningarna var utförda av Gottfrid Ljunggren. Att huset fick det namn den nu har beror på att läkarfamiljen Heijl flyttade in där 1945 som hyresgäster på övervåningen. Jag minns att doktor Karl-Holger Heijl (1909-1993) hade sin mottagning på bottenvåningen och jag besökte hans mottagning någon gång i början av 1970-talet.
Villan på ungefär 600 kvm och med 15 rum byggdes om till flerfamiljshus på 1990-talet och fick 1999 Hallands Museiförenings diplom för god byggnadsvård. Ungefär två decennier senare var det alltså dags för totalrenovering eller snarare rivning av byggnaden och nu är den återuppstånden, åtminstone vad det gäller det yttre skalet. Inuti finns/fanns i stort sett ingenting men kommer förstås att göras i ordning efter hand liksom parkeringsgarage kommer att byggas.
Den gyllenbevingade sagofågeln Fenix, en örn, gjorde sig ett näste och lät bränna sig själv i detta. Ur askan av detta näste uppstod en ny Fågel Fenix och denna fågel har blivit en symbol för odödlighet. I plastkapseln runt Heijlska villan försvann ett hus men det reste sig sedan åter likt en Fågel Fenix, inte samma hus men ändå Heijlska villan. Eller? Villan har inte guldfjädrar men väl ekfjäll, numera 22,000 nya sådana och 18,000 bevarade gamla, båda alternativen omsorgsfullt nymålade. Vackert är det väl i alla fall?
Tvärs över gatan från Heijlska villan räknat ligger Jobsonska villan, som ritades och byggdes 1917 för skotskättade Donald Jobson (1890-1959), köpman och både dansk och nederländsk vicekonsul.
Villan genomgår en mer traditionell renovering och kommer att bli en trevånings bostadsrätt med tre separata bostäder, en på varje våningsplan. Båda dessa hus ligger i korsningen av Västra Vallgatan och Lasarettsgatan och området, som omfattar cirka tre kvarter, kallas för Södra villastaden eller Varbergs Djursholm, lite uppnäst sådär, lite Upper East Side i New York fast med villor eller Beverly Hills utan filmskådisar.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o