… det är lite skräpigt och defekt så där i allmänhet
Självantänd (?) bil vid Willys – Varberg – augusti 2017
Självantändning är numera ganska vanlig (lika vanlig som spontan självförbränning av en människokropp) vad det gäller bilar och andra fordon. Plötsligt mitt i natten så startar branden och fordonet förvandlas till skrot (om det inte var en skrothög redan tidigare). Eller så är det bara en trendig sport att tända på, ofta sprider sig branden också till intillparkerade bilar och det ger stilpoäng och i bästa fall också en fällande dom efter åtalad gärning, men också en väldig massa problem och kostnader för ägarna och för försäkringsbolagen. Sedan är ju ett alternativ att den påtändande med bensindunken önskat dölja något som funnits där inuti bilen. – I det här fallet så lär dessutom Willys vid Träslövsvägen i Varberg få byta ut någon bokstav i firmanamnet på väggen.
Opel Vectra GL 4D 1,8 – 1997 – avställd i januari 2017 – Varberg – augusti 2017
En blå Opel Vectra GL 4D 1,8 från 1997, avställd i januari 2017, ditställd på parkeringen vid järnvägsstationen i Varberg, jag vet inte när, fotograferad i augusti 2017. Möjligen uthyrt som ett tragiskt hotell, jag vet inte. Kanske har ägaren ett särskilt parkeringstillstånd, jag vet inte det heller.
47 nya bostadsrätter på Krabbes väg i Varberg – augusti 2017
47 nya utsålda bostadsrätter på Krabbes väg i Varberg, inflyttning har påbörjats. Jag har skrivit om detta projekt tidigare, jag tycker husen är väldigt fula eller i varje fall ovackra, men jag kan ha dålig smak helt enkelt. Eller också har arkitekten och bostadsbolaget dålig smak.
BRF Kasematten heter föreningen. Bostadsbolaget skriver på sin hemsida: ”I ett unikt läge, ett stenkast från havet och den halländska kustlinjen bygger vi 47 nya bostadsrätter mitt i Varberg. Med staden för dina fötter lever du här i gränsen mellan hav och stadsliv, med utsikt över horisonten och Varbergs fästning”. – Grannarna får en helt annan utsikt. – Det går på bostadsbolagets hemsida att klicka på rubriken ”Hyresrätter på Krabbes väg”, då kommer man till ”File or directory not found” (”här hittar du minsann ingenting”) och det kan ses som lite typiskt, byggföretagen vill inte inte bygga hyresrätter helt enkelt.
Det är inte det att det inte är bra att det byggs, om än nästan bara bostadsrätter, det är väldigt bra, för bostadsbehovet är närmast extremt i Varberg. Men hyreslägenheter för i första hand unga människor efterfrågas i mängd, omöjliga att finna i stort sett, fast det är som synes inga som helst problem att sälja bostadsrätter heller och sådana byggs i parti och minut tycks det.
Husgavel med byggstenar utan bruk – järnvägsområdet – Varberg – augusti 2017
Att mura en husgavel utan murbruk tycks gå bra det också, eller också har bruket helt enkelt fallit bort under årens lopp. Inget underhåll att tala om, inget alls alltså, men området ligger för fäfot i väntan på det omfattande järnvägstunnelbygget under Varberg med tråget in mot tunneln och den nya stationen någonstans där nere där tråget kommer att finnas. Dyrt blir det också och väl debatterat är det och lång betänketid har det varit och än är det inte påbörjat förutom projekteringen som pågår. ”Det blir väl ingenting gjort i denne kongens tid”, som min svärmor brukade säga ibland när det som hon väntade på inte verkade bli utfört. På skaraborgsdialekt. Med o som i kongens.
Byggnad i järnvägsområdet – Varberg – augusti 2017
Inte inflyttningsklart ännu och det ligger lite svåråtkomligt bakom staket och stängsel och alldeles intill järnvägen, men det har faktiskt sin charm. Lite puts på ytan och antagligen behöver det sopas rent därinne men för övrigt så är det, ja, rivningsfärdigt. Det är det här med järnvägen, det blir liksom aldrig klart i området och det mesta förfaller.
Bistra miner på torget – Varberg – augusti 2017
Killen med hjullastarföraremössan spanar ut över torget med alla marknads-stånden. Kanske kollar han in att det ännu finns jordgubbar kvar av sena skördar, jordgubbar att inhandla lite senare när han jobbat färdigt med mössa-mannekängandet. Jordgubbsförsäljarna brukar finnas kvar på torget ganska länge på eftermiddagen. Den tuffa kvinnan i solbrillor och keps verkar också ha något på gång, kanske har hon spanat in en ”ullhare”.
Ullhare är en sommarvarbergare från antingen Borås kommun eller Marks kommun och det är inte illa menat från min sida, men de kallas så. Det beror på att nämnda kommuner har varit, och kanske i någon mån fortfarande är, kommuner med textilindustrier. Ylle – ull – men hare, det förstår jag inte? – Jag hittade ett trevligt blogginslag i ullhare-ämnet, det är från 2013, men gäller förstås fortfarande.
”Nu ska vi se om jag hittar …” – järnvägsområdet – Varberg – augusti 2017
”Nu kommer jag inte riktigt ihåg var jag ska svänga och GPS:en har jag inte med mej, fan också! Men det är väl vid de förfallna lokstallarna jag ska svänga höger? Om jag bara kan komma förbi de jäkla vagnarna som står här bredvid.”
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 