… i det som tidigare var Lundbergs Motorkvarn, Katrineholm
Lundbergs Motorkvarn, uppförd 1898 – Smedjegatan 5 (Kvarngränd), Katrineholm
Claes Lundberg uppförde 1898, på det som då var Smedjegatan 5 (Kvarngränd) en motorkvarn (vare sig vinddriven eller vattendriven), som i början av 1900-talet sades ”betjäna sju kyrksocknar”. Den stora skorstenen som syns bakom kvarnbyggnaden på båda bilderna, ovan och nedan, skall vara den som fanns vid Fredrikssons Träförädling, om jag är korrekt underrättad.
Det fanns under årens lopp anledningar att några gånger skifta namn på fasaden: (Lundbergs) Motorkvarn, Katrineholm Kvarn och Sörml. Lantm. Centralförening.
I slutet av Kvarngränd låg således den välbyggda kvarnen, Lundbergs Motorkvarn, som 1926 övertogs av Sörmländska Lantmännens Centralförening. Med tiden bedrevs själva kvarndriften i allt mindre skala och byggnaden kom alltmer att fungera som magasin. På 1940-talet (1943) inredde man på bottenvåningen en butik där djurfoder och andra attiraljer för jordbruket tillhandahölls. Den butiken drevs (enligt uppgift) fram till mitten av 1950-talet med E.H. Eriksson som kvarnmästare och butiksföreståndare. På bild från 1970 ser man att också en butik finns med en ”butiksdörr” i fasaden och med bilar och människor som lastar gods i bagageutrymmen. Likaså fanns väl en kontorsdel för administrativa ändamål.
Den klassiskt vackra byggnaden revs alldeles i början av 1970-talet, 1971 närmare bestämt, och fick aldrig chansen att omvandlas till bostäder eller något annat till gagn eller nöje för Katrineholmsborna. Tyvärr får man väl säga.
Lastbil fullastad med fyllda säckar vid Lundbergs Motorkvarn – Katrineholm – 1920-talet
På baksidan av kvarnen låg det en gång ett stall för hästar. Jag läste på en Facebook-sida, där ”Lars” skrev att han tillsammans med sin far åkte häst och vagn till kvarnen med leverans av vete och havre och det var i början på 1950-talet. En traktorverkstad lär också ha funnits där på baksidan av byggnaden.
Holger Andersson med sin ”Grålle” anlitades ofta för att köra ut varor till kunder – 1970
Holger Andersson, här i förarstolen i sin Ferguson TED-20 från 1953, bodde på Påltorpsgatan i Katrineholm. Han var tidigare bosatt utanför Valla (som ligger några mil nordost om staden). Med sin ”Grålle” ombesörjde han kundtransporter för Centralföreningen.
Kvarnägaren, byggherren, spannmålshandlaren och tidigare mjölnaren vid Djulö kvarn, Claes Lundberg, kunde i början av 1900-talet sägas vara en av Katrineholms rikaste personer. Kanske stämmer skrönan som säger, att brev till kvarnägare kunde adresseras ”Katrineholms rikaste man” och att det brevet med säkerhet skulle nå Lundberg. Han var också den som 1921 anordnade det första Barnens Dag-firandet i stan och blev känd som ”Barnens Dag-general”.
Claes Lundberg, född 1870, avled i november 1932 och han efterlämnade makan Hildur, född 1875, som dog 1961.
Bror Karlsson t.v. och Olle Andersson – Sörmländska Lantmännens Centralförening
Bror Karlsson till vänster och Olle Andersson var två av dem som arbetade för Lantmännen i kvarnbyggnaden. På bilden ovan hanterar de säckar vid ett lastbilsflak. Det trägaller som syns över huvudet på Olle och Bror kallas enligt uppgift för slisk, en anordning för att skicka ned säckar från övervåningen.
(Jag såg förresten en tidningsnotis från 2009 om att en person av Skatteverket hade förvägrats att byta sitt förnamn till Slisk. Hade namnet Slisk efter överklagande till Länsrätten godkänts, så önskade han dessutom byta efternamn till Varulv. Detta hade förstås ingenting med Lantmännen att göra).
Lundbergs Kvarn – Katrineholms Kvarn
Det går att se på färgbilden här under, att det på väggen har stått i skrift Katrineholms Kvarn, som på bilden ovan, innan Sörml. Lantm. Centralförening placerade sitt företagsnamn över den tidigare texten.
Sörmländska Lantmännens Centralförening – Katrineholm – 1970
I en tidningsartikel från 9 mars 1966 står att läsa, att Drätselkammaren (dåvarande kommunstyrelsen) föreslagit Stadsfullmäktige att för 400 000 kronor inköpa kvarn med kontor och butik, som ett led i förverkligandet av den stadsplan som bland annat innefattade nybyggnader av Oppundabanken, Domus och en bilparkering. Färgbilderna i detta inlägg är fotograferade 1970, lantmännen lämnade byggnaden på hösten samma år och året därpå revs den. Därmed var denna vackra byggnad (jag tycker i alla fall att det var en vacker byggnad) försvunnen ur stadsbilden.
Olle Andersson och Bror Karlsson samt åkare Sten Andersson från Kalbo – 1970
Olle Andersson började arbeta i ”kvarnen”, Centralföreningen, 1955, när familjen Andersson hade flyttat från Lindmossen (en gård sydost om stan) österut till Stensjö invid vägen mot Björkvik. Han blev sedan kvar hos Lantmännen till pensioneringen och upplevde därmed också företagets flytt till Rönngatan. Olle pensionerades 1975 och slutade förmodligen vid företaget det året också. Den närmaste arbetskamraten var Bror Karlsson, som bodde vid Gatstuberg.
Olle Andersson i samspråk med någon – åkare Sten Andersson (Kalbo) avvaktar på flaket
Olles son Bengt sommarjobbade en kort tid på Centralföreningen, det var någon gång i mitten av 1950-talet. Han minns när han och Olle och flera andra ”gubbar” fick åka till Tomastorp gård i Julita, där det förvarades en stor mängd säd i säckar, förmodligen ett beredskapslager.
Olle drar en säckkärra vid Centralföreningen i Katrineholm – 1970
Inte förvånande hade även råttor haft säden som ett beredskapslager, de hade gnagt sig igenom säckmaterialet och orsakat att stora mängder av säd hade runnit ut på golvet. Av den orsaken kunde inte säden användas för mänsklig konsumtion i någon form utan den östes upp i nya säckar för att bli djurfoder. Någon form av kemikalie som avgav färg tillsattes, betmedel, antar jag, för att göra säden användbar igen), och ett större antal lastbilar hämtade sedan säckarna för transport till mottagare runt om i Sverige. Också vid Gimmersta gård i Julita hanterade man en mängd förorenad säd på liknande sätt.
Beträffande betad säd så har jag fått ett litet påpekande från”Nina”: ”Hej! Jättefint inlägg om Kvarnen på din blogg. Ett litet påpekande om betad säd. Det var inte det som gjordes när säden skulle användas till djufoder, det var något annat färgmedel som användes. Betning användes till utsäde för att förhindra insektsangepp. Var mycket giftigt”. – Stort tack, Nina, för dessa rader, jag uppskattar den kommentaren!
Bror Karlsson och Olle Andersson bland lagerhyllor – Sörml. Lantm. Centralförening – 1970
Olle hade ett extraknäck på fritiden, han ”hackade kvarnar” hos bönder runtom Katrineholm. Gårdarna hade ofta egna mindre kvarnar för att mala gröpe och annat ätbart till djuren och när räfflorna på dessa kvarnar blev bortnötta så hackade Olle fram nya räfflor på dem så att bönderna kunde mala djurfoder ytterligare en tid.
Olle Andersson jobbar vidare på Lantmännen på det nya stället – 1974
Hur som helst, på hösten 1970 lämnade Lantmännen motorkvarnbyggnaden och flytten gick till ”Nya Skogsborg”-området med infart från Rönngatan (bakom Esso-macken i korsningen med Vingåkersvägen). Olle Andersson flyttade alltså med dit och jobbade sedan kvar vid Lantmännen fram till sin pensionering, han avled 2004. Om Bror Karlsson har jag inga fler uppgifter. Ett oräkneligt antal tunga säckar med varierande innehåll har de emellertid lyft i sina dagar.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 