”What is required to be a good racing driver? – A will, an obsession, says Ronnie Peterson”. – Ingen som följde Ronnies karriär hade väl orsak att tvivla på att han hade viljan att bli och att förbli den bäste racerföraren i Sverige och i världen och att han var besatt av den viljan och att han hade det kunnande som krävdes för att tävla i världstoppen.
Alla som befann sig i depåområdet på Scandinavian Raceway i Anderstorp 1974 var förstås sugna på att få bra bilder på nationalidolen Ronnie Peterson (1944-1978) och det fanns inga hinder alls att komma nära och därmed störa förarna i koncentrationen inför racet. – Här ovan kliver Ronnie ned i sin svarta gulddekorerade Team Lotus JPS-Lotus 72E/9 bestyckad med en Ford Cosworth V8-motor. Tyvärr fick Ronnie sedan bryta på det åttonde varvet och i stället se sydafrikanen Jody Schekter vinna i sin Tyrrell 006.
Ronnie Peterson Fan Club lär ha startats 1971 och haft Malmö som bas men i den högra annonsen ovan kan man se att det är till Blomstermåla i Kalmar län, Småland, som brev skall sändas. Medlemsavgiften 1974 är som synes 35 svenska kronor. För övrigt så fanns det massor av Ronnie- och teamprylar att inhandla vid den tiden, till exempel dekaler och bilder.
På följande webb-sida lyder rubriken ”Sweden’s Greatest Driving Export: Ronnie Peterson, Legendary Talent.” Texten är sedan ganska lång men författaren framhåller bland annat att Ronnie är en av de största förarna som inte har vunnit titeln i Formel 1.
I mitt gamla Bra Böckers Lexikon från 1978 står följande: ”Peterson, Ronnie, född 1944, racerbilförare, europamästare i Formel K 1966 och i Formel 2 1971, tvåa i VM för Formel 1-förare 1971 samt segrare i VM för sportvagnar 1972”.
Beträffande Ronnies seger 1971 i formel 2 så står följande att läsa i andra änden på denna länk: http://www.oldracingcars.com/f2/1971/ : ”The championship was won by Ronnie Peterson in a March 712M but Emerson Fittipaldi was almost as quick in his Lotus 69. François Cévert had speed but not enough reliability from his works Tecno and, to complete the variety, Carlos Reutemann finished second in the championship in his Brabham BT30 and BT36 and would have won a title based on all 25 races”.
Ronnie och Barbro Edwardsson (1947-1987) träffades våren 1969, uppenbarligen på ett diskotek i Örebro. Barbro, som kom från en färghandlarefamilj, arbetade som sekreterare men flyttade senare samma år till USA för att jobba som au-pair i New York. När hon hade återvänt från USA blev hon och Ronnie ett stadigt par. Barbro anställdes som officiell tidtagare hos Lotus, då Ronnie började köra för dem 1973. Till jul samma år förlovade de sig, väntade sedan barn och gifte sig i april 1975. Nina Louise fick flickebarnet heta. Familjen Peterson bodde i London men skaffade sig också en lägenhet i Monaco, där de blev grannar med Björn Borg.
Det tragiska inträffade 1978 att Ronnie avled efter en våldsam krasch på Monzabanan i Italien och Barbro blev ung änka och Nina blev faderlös. Barbro hade senare under fyra-fem år ett förhållande med John Watson, även han racerförare, men hon lyckades aldrig komma över sorgen efter Ronnie. Hon hittades död i hemmet i december 1987 och blev alltså inte äldre än 40 år. Nina blev nu helt föräldralös och Watson såg till att hon fick flytta hem till sin farmor och farfar, May-Britt och Bengt. När hon skulle börja klass 7 i skolan flyttade hon till Ronnies två år yngre bror Tommy med familj och sedan i och med nionde klass fortsatte hon sin utbildning på Lundsbergs internatskola. Nina är utbildad inredningsarkitekt (i London), gift sedan 2002 med Carl-Johan Kennedy och paret har tre barn och är bosatta i Stockholm.
Nina är medproducent till en dokumentärfilm om sin berömda pappas liv. Superswede heter filmen, som hade premiär i augusti 2017, eftersom det var ett smeknamn på Ronnie. Både Ronnie och Barbro och också hans föräldrar ligger begravda på Almby kyrkogård i sydöstra Örebro.
Ronnie Peterson började sin karriär med en hemmabyggd traktor och fortsatte med en av pappa Bengt lika hemmabyggd go-cart och vann med den bland annat tre SM-guld, ett EM-guld och ett VM-brons. 1966 erhöll hissmontören Ronnie en Formel 3-licens på Gelleråsen i Karlskoga och lärare hade Reine Wisell (född 1941) varit. Bilen var en hemmabygge, en Brabham-kopia som pappa Bengt och Sven ”Bergvägg” Andersson skruvat ihop.
1969 fann Ronnie en god sponsor och kunde ägna sig på heltid åt racingen och dessutom anställa en mekaniker. I Formel 3-EM det året kunde han ägna sig åt att varva alla andra förare. 1969 var ju också året då han träffade sin Barbro på diskoteket Prisma i Örebro. 1970 debuterade Ronnie i Formel 1 i Monaco Grand Prix och slutade på sjunde plats. Han blev den andre svensken efter Joakim Bonnier (1930-1972) att starta i ett F1-lopp och gjorde totalt nio starter under året.
1971 vann inte Ronnie något F1-lopp, han blev ändå tvåa i totalen, men 1973 vann han på Paul Rikard-banan i Frankrike sitt första Formel-1-lopp och senare under året blev det segrar även i Österrike, Italien och i USA. Följande år, 1974, kunde han kvittera ut vinster i Monaco, Frankrike och Italien (men inte i Anderstorp i Sverige) och 1976 på Monzabanan. 1978 vann Ronnie i Sydafrika och Österrike men så kom den ödesdigra tävlingen den 10:e september på Monzabanan i Italien, då han skadades svårt och miste livet några timmar efter en operation dagen efter olyckan. Han dog på grund av ett fettemboli som uppstod vid ett kirurgiska ingrepp för att åtgärda de otaliga benfrakturer han ådragit sig.
Nej, han på bild till höger är inte TV-journalisten Bo Holmström, han som röker här ovanför heter så däremot, utan han till höger är Anders Åberg, medlem i organisationskommittén för Texaco Grand Prix Anderstorp of Sweden 1974, men håll med om att han är väldigt lik Holmström. Det finns visserligen inget porträtt på Bo här i inslaget, fotograferat rakt framifrån, men en klar ”look-alike” är det fråga om, det tycker jag i alla fall.
Bo Holmström (1938-2017) var under sina aktiva år en mycket känd TV-reporter och han är mest känd från sin tid vid Sveriges Television. Allra mest känd är han nog för sin rapportering 1975 från ockupationen av Väst-Tysklands ambassad i Stockholm. När han stod där på en gata nära ambassadbyggnaden, sent på kvällen i april 1975, och väntade på att någonting eventuellt skulle hända så hände verkligen någonting. En smäll, en kraftig explosion, och Bosse skrek till: ”Lägg ut, lägg ut”, för att studion i TV-huset skulle lägga kameran i direktsändning, vilket också skedde. Just ”Lägg ut, lägg ut” sändes emellertid inte den kvällen men som tur var så hade Bosses rop bandats och detta berömda inslag har därefter repriserats hur många gånger som helst.
Men jag fotograferade Bo Holmström i juni 1974 och då hade den västtyska ambassaden ännu icke ockuperats och den väpnade vänster-extremistiska organisationen Röda arme-fraktionen (Rote Armee Fraktion, RAF) hade ännu inte mördat två personer ur den tagna gisslan på ambassaden och trotyl-laddningen hade ännu inte sprängts (sprängningen skedde troligtvis av misstag). Två av ockupanterna dog av skador från sprängningen.
Bo Holmström började sin journalistbana försiktigt med att skriva i hemmaförortens scoutkårs tidning; han fick så småningom ett skolstipendium till USA och skrev därifrån för Svenska Scoutförbundets tidning, gjorde lumpen i Linköping och fick ett sidojobb på Östgöta Correspondenten (Corren) och skrev bland annat Soldatens Dagbok i form av kåserier. Journalistinstitutet följde därefter och sedan Aktuellt i Sveriges Television och Bo blev så småningom TV:s första utrikes-korrespondent, detta i London, men har också varit placerad i New York, Paris, Rom och Madrid. Han har rapporterat från krig och oroshärdar och en kortare tid var Bosse på TV3 och på äldre dar gjorde han reportage för TV4. Han har också, 2007, erhållit Stora journalistpriset.
Så har jag i alla fall i stora drag uppfattat hans karriär efter att ha läst hans bok ”Lägg ut! Episoder ur en journalistliv”, Natur & Kultur 2011. – Expressen skrev 2016 denna artikel om Bo efter det att han tvingats amputera ett ben. Bo Holmström avled 13 oktober 2017, han var då 78 år gammal.
Bosse Holmström samtalar med kollegan och sportjournalisten Jan Svanlund (1941-2011) på TV-sporten. Jan började på Sveriges Television 1966 som filmredigerare och arbetade med både nyhetsinslag, naturfilmer och sport. På grund av eller tack vare ett gediget sportintresse hamnade han på sportredaktionen med specialområde motor- och hästsport men producerade och rapporterade det mesta inom sportområdet. Han var också kommentator och programledare innan han pensionerades 2006 även om han fortsatte att jobba en del efter det. Jan Svanlund avled 2011 efter en kortare tids sjukdom.
Jag tror, utan att veta säkert, att det var McLarens team manager Phil Kerr (1934-2015) som transporterade sig till Anderstorp med hjälp av ovanstående Rolls Royce Mulliner Park Ward. Färden gick via Harwich i England och färja till Esbjerg i Danmark vidare via färja från Helsingör till Helsingborg för att så styra kosan mot Anderstorp i Småland (och samma väg på återresan). – Detta var alltså vad som gällde året innan, 1973, och då deltog även Ronnie Petersons konkurrent Denis Hulme (1936-1992) och ”team-supportern” John MacDonald på resan. Jag tror också att det var MacDonald som ägde Rollsen. Denny Hulme vann förresten 1973 års race i Anderstorp före Ronnie, så det var en lyckad resa det året för alla tre i Rollsen.
Mycket tyder på att de tre nämnda personerna gjorde samma resa 1974. Vilka annars skulle ha parkerat en brittisk-registrerad Rolls Royce i depån vid Scandinavian Raceway, en Rolls som stämmer in på beskrivningen från 1973?
Är detta den i texten beskrivna John MacDonald? http://www.oldracingcars.com/teamboss/John_MacDonald
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
Mycket intressant läsning. En spännande del av den svenska bilsportens historia och även av den svenska idrotthistorien.
GillaGillad av 1 person