Gamla bussar på besök i Katrineholm vid ”Veteranbussträff …

… med företrädesvis bussar som tillverkats i Katrineholm”

Tre Scaniabussar från 1968, 1965 respektive 1950 – Katrineholm – 2017-08-13

Från vänster en gul Scania CF 110659 från 1968, en gul Scania Vabis BF 7659 155 från 1965 och en blå Scania Vabis B62 från 1950 står uppställda på parkeringen tillsammans med Katrineholmsbor, antar jag, vid Fabriksgatan, mellan McDonalds hamburgare och de kanske försenade tågens järnväg med Katrineholms järnvägsstation.

Bussvisningen arrangerades av Svenska Spårvägssällskapet och Museispårvägen Malmköping och jag tror att tåg- och spårvagnsentusiasten Tommy Silo, som står och viftar med en stinsspade (signalstav) på en bild längre ned, också var med i arrangörsstaben. Detta var den åttonde visningen sedan starten, med uppehåll förra året, och visningen ingick i Katrineholmsveckan, som årligen inträffar i augusti. Visningen lämpade sig också väl inom ramen för firandet av Katrineholm 100 år, staden fick nämligen stadsrättigheter år 1917.

Scania Vabis 62 1950 – Katrineholm – 2017-08-13

Den här Scania Vabisen B 62 är byggd 1950 vid Svenska Karosseriverkstäderna (SKV) i den jubilerande staden. Namnet Scania Vabis gällde fram till 1968 då det i stället förkortades till Scania. På ett informationsark på ett av bussens fönster stod tillverkningsåret angivet till 1953, men jag undrar om det inte skall vara 1950 i stället.

Bussen köptes ny av Södra Närkes Buss AB men har sedan rullat mestadels för Örebro Stads Trafik AB, som var verksamt från 1947 till 1989. Scaniabussen är av typen SKV Boxer, som var vanlig under en period men av vilka det i dag kanske bara finns 4-5 stycken som är körbara. Boxer fick denna variant av buss heta på grund av karosseri-konstruktionen, som består av en limmad lådkonstruktion av träreglar och plywood. Stabilt, starkt och lätt men i längden påverkades konstruktionen av regn och snö, som i rinnande form trängde igenom plåtskarvar och takdukar.

”Go more bus – more comfortable than you think!”

Jag minns i alla fall det där med träreglar och plywood, för min pappa jobbade på SKV och under en period arbetade han som nattvakt och helgvakt och ibland vid helgjobb fick jag som liten parvel följa med och trava runt i fabriken i samband med att han gick sin vaktrunda och på vissa ställen greppade och vred om en nyckel i den klocka, som hängde i en rem på hans axel. I monteringsavdelningen var det spännande att titta på resultatet av det för helgen tillfälligt avstannade arbetet med att forma träreglar och plywood till en busskaross. Detta var i mitten av 1950-talet.

Busschassierna kom, såvitt jag vet, via järnväg till Katrineholm och sedan kördes de den kanske kilometerlånga sträckan till fabriken, Svenska Karosseriverkstäderna, SKV. Chaufförerna satt i ett säte bakom ratten och gasade och styrde det nakna chassiet oavsett väder och vind. Eventuellt kördes chassier på egna hjul från Scania i Södertälje till Katrineholm, har inte riktigt koll på hur det var egentligen.

Leyland Atlantean PDR 1/1 Spec. 1967 – Katrineholm – 2017-08-13

Tre sådana här tvåvånings Leyland Atlantean, byggda av Leyland Motor Corporation i Storbritannien, finns fortfarande kvar och denna har numret 4505 och ägs av Stockholms Spårvägsmuseum. 71 sittplatser kan bussen erbjuda liksom 8 ståplatser, De två övriga bussarna har numren 4525 och 4545. 4505 har bland annat använts för älgsafari på Halle- och Hunneberg i ägo av Vänersborgs Linjetrafik och även en säsong på en sightseeinglinje mellan Gamla Stan och Djurgården i Stockholm, i det senare fallet med Strömma Turism & Sjöfart som ägare. 2004 kom bussen att ingå i Svenska Spårvägssällskapets samlingar, inköpt av AB Stockholms Spårvägar.

Utsikt från dubbeldäckare mot Framtiden-huset – Katrineholm – 2017-08-13

Från andra däcket och ett säte längst fram på ”vår” Leyland Atlantean dubbeldäckare hade vi god utsikt över valda delar av ett 100-års-firande Katrineholm. Det gula huset i blickfånget är det så kallade ”Framtidenhuset”, eller Ekströmska huset, som det ursprungligen kallades efter möbelhandlare Gustaf Ekström. Denne såg till att huset uppfördes 1912 och blev också ägare till detsamma men då, 1912, byggdes bara den norra delen mot järnvägen och järnvägsbron, till vänster i bild. 1927 kompletterades huset mot söder, till höger i bild, och fick det utseende som Katrineholmarna i dag känner till. Jag känner dock inte till om Ekström var byggherre denna gång också.

Framtidenhuset kallas det därför att på andra våningen, med entré i gatuplan mittemot torget, var Kafé Framtiden beläget. Granne med kaféet var, åtminstone på 1950-talet och början på 1960-talet, KSK:s kansli, det vill säga Katrineholms Sportklubbs, och klubbens egen medlemstidning Sporting hade Kafé Framtiden, Katrineholm, som adress. Där på kansliet löste jag, som dock aldrig var aktiv medlem inom klubben, årskort i Katrineholms Sportklubbs Ungdomsavdelning och kunde för årsavgiften 5 kronor visa upp kortet som entrébiljett ”till av KSK anordnade idrottstävlingar å Skogsborg”. Fem kronor motsvarar inte mer än cirka 70 kronor i dag, en mycket billig årsbiljett således.

Scania CN 113 ALB 1996 – Katrineholm – 2017-08-13

Denna nästan 18 meter långa ledade dieselbuss, nr 633 Tågbussen, köptes 1996 in av Gamla Uppsala Buss (GUB), som behöll den till 2010 då Svenska Spårvägssällskapet (SSS) tog över det som då plötsligt var en museibuss. Bussen kan transportera 53 sittande passagerare och ett stort antal stående.

Tommy Silo samordnar bussavgångarna – Katrineholm – 2017-08-13

Tommy Silo är nog lite besatt av det som kan rangeras inom tidtabeller, åtminstone det som rullade i mitten av förra århundradet, det vill säga omkring 1950-talet och kanske lite senare också. Läste någonstans att han även har varit ordförande i SSS, Svenska Spårvägssällskapet, och tåg och spårvagnar kan jag tänka mej intresserar åtskilligt liksom gamla bussar. Här i Katrineholm rullade det i alla fall bra på kraftiga gummihjul.

På Vingåkersvägen mot höger vidare på Vingåkersvägen – Katrineholm – 2017-08-13

Veteranbussträffen denna söndag medio augusti 2017 ägde rum mellan klockan 11:00 och 16:00 och trafik skedde med museala bussar på en särskild linje i Katrineholm. En tur startade 13:30 och den stannade vid det som en gång var Katrineholms Motorvagnsfabrik, vilken gick i konkurs 1929, och som i stället blev Katrineholms Karosseriverkstad (SKV) och det är där som jag känner igen mig. Vi, svågern och jag, åkte emellertid inte med på denna busstur, som sedan besökte Scania-Bussars före detta anläggning utmed Vingåkersvägen. Nä, vi åkte i stället med dubbeldäckaren, som begav sig till Värmbols industriområde i utkanten av Katrineholm, vände där och sedan åkte samma väg tillbaka.